publicerad: 1903
AUKTORISERA a͡uk1tωrise4ra l. -to- l. -tå-, äfv. a͡ωk1-, äfv. 01—, stundom (utan diftongisering) a1ɯktωr1i- osv. l. a1uk- l. a1ɯk- l. a1uk-, äfv. -e3ra2 (áuktorisèra Almqvist); numera mindre ofta AUTORISERA a͡u1tωrise4ra osv., v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, AUKTORISATION (se d. o.).
Ordformer
(aut(h)- RARP 1: 26 (1627), Bergsbr. 16 (1649), C. Örnhjälm i HSH 3: 149 (1693), 2 RARP 3: 408 (1723: authorizerad), Ad. prot. 1789, s. 714, Tegnér E. skr. 1: 349 (1831), Bolin Eur. 1: 154 (1868) m. fl. aukt- (auct-) Oxenst. brefv. 5: 82 (1615), Arnell Stadslag (1730: auctorizeradt), Trolle-Wachtmeister 1: 219 (1809), Tegnér E. skr. 2: 426 (1833), Odhner G. III 1: 53 (1885) osv.)
gifva auktoritet l. myndighet l. anseende åt (ngn l. ngt).
1) med obj. som betecknar person (l. korporation l. institution).
a) [jfr motsv. anv. i eng. samt fr. le souverain seul peut autoriser les ambassadeurs] (numera mindre br.) utrusta l. bekläda (ngn) med vederbörlig myndighet l. befogenhet (i ett l. annat afseende); bemyndiga, befullmäktiga. Oxenst. brefv. 5: 82 (1615). Stiernman Riksd. 1603 (1668). De til et sådant Utskått valde ock af sine medbröder i samma åhrs Riksdagz Beslut autoriserade Utskåttsmän. 2 RARP 2: 96 (1723). Stundom varda Commissorial-Rätter förordnade i Tvistemål, som svara emot Hofrätterna. Thessa Commissorial-Rätter varda tå af Hans Kongl. Majestät autoriserade. Nehrman Pr. civ. 394 (1751). Styrelsen är (enl. Calvin) .. icke blott påbjuden af Gud, utan af honom autoriserad. Bolin Eur. 1: 154 (1868). I Schweiz finnas tjugunio .. auktoriserade (dvs. af regeringen oktrojerade) sedelutgifvande banker. Bankkom. betänk. 1883, 1: 245. — särsk. (†) närmande sig bet.: anställa (ngn) ss. vederbörligen bemyndigad (vid en institution l. ett företag). Gjöding Kongsh. 61 (1754; cit. fr. 1672). (Arbete som afhandlar antikviteter skall för att få tryckas vara godkändt) af Antiquitatum Collegio (dvs. Antikvitetskollegiet), och dem der wid authoriserade äro. Stiernman Com. 4: 602 (1684).
b) [jfr motsv. anv. i t. o. eng. samt fr. autoriser quelqu'un à agir en son nom] med att o. inf. l. (mindre br.) prep. till, i fråga om speciellt, uttryckligen nämndt uppdrag o. d.: gifva (ngn) laglig rätt l. fullmakt l. vederbörligen kvalificerad befogenhet (att göra ngt l. till ngt); bemyndiga, befullmäktiga. Wi Christina .. Wele .. förmedelst thetta öpna Patentz krafft, hafwa autoricerat och i fulkomligh fullmacht gifwit, wårt och Rijkzens .. BergzCollegium, allom them som .. någhot nytt Metal- eller Mineralisch Strek .. öfwerkomma, .. Sex åhrs Frijheet ther vppå at gifwa och meddela. Bergsbr. 16 (1649). Höpken 1: 50 (1756). Riksens Ständer (böra) uppdraga och genom särskilt Fullmagt autorisera detta (riksens ständers) Contoir att genast emot dess Sedlar upptaga ett Lån. Ad. prot. 1789, s. 714. Almqvist (1842). Till infriande af den inländska delen (af den norska statsskulden) .. autoriserades Konungen 1821, att utgifva statsobligationer. Palmblad Norge 190 (1846).
2) med sakobj.
a) [jfr motsv. anv. i eng. samt fr. le roi avait autorisé les arrêts] (numera mindre br.) i sht om vederbörande myndighet: gifva (laglig) kraft l. giltighet åt (ngt); lagfästa, fastställa, stadfästa, bekräfta. Ordn. öfw. Auctions- o. Addres-Cammaren i Sthm 1674, Ingress (se under AUKTIONS-KAMMARE). S. Britas Revelations-böcker blefwo A:o 1446 .. i Rom autoriserade, och i alla stycken för Orthodoxe och Autentique .. förklarade. C. Örnhjälm i HSH 3: 149 (1693). Rusthåll, der indelningen är med konglig underskrift authorizerad och faststält. 2 RARP 3: 408 (1723). Ännu är föregående förslag (till skarprättares aflöning) ey auctorizeradt vordet. Arnell Stadslag 46 (1730). Hans May:t (ville) hafva samma (af viceguvernören i Wismar utfärdade kreditiv-) sedlar autoriserade, at, under varande Blocquade eller belägring, gå och gälla såsom contante penningar. Nordberg 2: 514 (1740). Sedan (det norska) landsmålet år 1892 genom lag blifvit auktoriseradt till kyrklig användning och såsom alternativt undervisningsspråk i statsskolor. Noreen Vårt språk 1: 84 (1903). — särsk. i p. pf. närmande sig bet.: officiell. General-Lieutnanten bör undvika att afsända Courierer .., hälst sådant skulle förorsaka för tidigt upseende, samt innebära, att dess värf vore autoriseradt. HSH 1: 319 (1743). Denne Stadens auctoriserade Tidning. PT 1791, nr 78, s. 1.
b) om författare med afs. på af honom författadt arbete: gifva vederbörligt tillstånd till o. därigenom auktoritet åt (öfversättning); jfr BEMYNDIGA. Detta arbete föreligger också i en svensk, (af författaren) auktoriserad öfversättning. Garman & Worse. Roman af Alexander L. Kielland. Auktoriserad svensk öfversättning från norska originalets andra upplaga. (1880; boktitel).
c) i öfverförd bet.
α) [jfr eng. the gentlest and most amiable of philosophers authorized the persecution of Christianity äfvensom motsv. anv. i fr.] med subj. som betecknar person (l. korporation): förläna auktoritet åt (ngt); skänka sitt gillande åt (ngt), gilla. Ett visst stafningssätt, hvilket (Vetenskaps-)Akademien .. ville .. stadga och auktorisera. Hernlund Laurel 9 (cit. fr. 1747). Omständigheter, på grund af hvilka Grotius kunde åberopas såsom auktoriserande revolutioner. Bolin Eur. 1: 343 (1870).
β) [jfr motsv. anv. i eng. samt fr. les violences autorisent des représailles] (mindre br.) med subj. som betecknar handling, omständighet l. förhållande: gifva stöd l. berättigande åt (visst sätt att tänka l. handla), berättiga, rättfärdiga. At lärda och eljes vältänkande män .. hyst sådane (dvs. irrmeningar), kan ju ej .. authorisera dem. SP 1779, s. 374. Åtgärder, som .. endast autoriserade (dvs. skulle auktorisera) skam- och strafflöshet inom mitt underlydande presterskap. Tegnér E. skr. 1: 349 (1831).
γ) (mindre br.) i p. pf. ss. adj.; om skrift, ordform o. d.: som har (så l. så beskaffad) auktoritet l. hemul l. stöd för sig; bestyrkt; ngn gg närmande sig bet.: autentisk, äkta. I hela (bibel-)kanon (finnes enl. De Wette) knappast någon bok, som är fullt auktoriserad. Tegnér 6: 230 (1833). Denna form (dvs. ”ströda”, en sidoform till verbet ”strö”) .. synes vara .. väl auktoriserad. F. Tamm i Språk o. stil 2: 221 (1902).
Spoiler title
Spoiler content