AUTOKRATI a͡u1tokrati4 l. -tå- l. -tω-, äfv. a͡ω1-, äfv. AVTOKRATI av1- (avvtåkrati´ Dalin), r. (f. Dalin(1850)); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. autokratie, eng. autocracy, fr. autocratie, af gr. αὐτοκράτεια, själfhärskarmakt, oinskränkt makt, af αὐτοκρατής (se föreg.)]
själfhärskarmakt, envåldsmakt, envälde, absolutism; suveränitet. Biberg 1: 222(c. 1820). Statsmagtens .. Souverainetet .. innebär hennes .. Sjelfständighet i beslutandet eller .. Autocratie. Boström Statsl. 16(1859). Ingenstädes voro kontinentalfolken (i slutet af 1700-talet) i utöfning af politisk sjelfverksamhet. Öfverallt .. rådde fortfarande autokrati eller absolutism. Bolin Eur. 2: 232(1871). Den furstliga autokratin. Därs. 311. Regeringsmakten (måste enl. Biberg) hafva avtokrati. Nyblæus Forskn. III. 2: 374(1893). — konkretare, om politiskt samfund som styres med själfhärskarmakt: själfhärskardöme, envälde. Autokratier eller envälde, aristokratier eller adelsvälde, och demokratier eller folkvälde. Bolin Eur. 2: 203(1871).
