BAKBÖJA ba3k~böj2a, v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. BÖJA.
(numera mindre br.) böja l. kröka (ngt) bakåt, tillbakaböja; nästan bl. i p. pf. Resupinus .. Vidöpen, bakbögd. Ekblad (1764). Tofs .. kallas de longa fjädrar som sitta på hatten (dvs. fågelns hjässa) och är .. til ställningen .. Rak .. Bakbögd .. Frambögd. Retzius Djurr. 141 (1772). Stjelken .. är trind och strimig med styfva, bakböjde och tiltryckte hår. Fischerström 4: 320 (1792). Halsen (på hvalrossen) .. kan förlängas och höjas som en hästhals, då djuret hvilar på de till hälften bakböjda frambenen. Nilsson Fauna 1: 318 (1847). — (knappast br.) bot. Hoffberg Växtr. 65 (1768, 1792). Bakbögde (retroflexi) (kallas grenar som) afvika med krökningar hit och dit utan någon ordning. Euphrasén 12 (1792).
