BAKLÄXA ba3k~läk2sa, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) eg. om läxa l. skoluppgift för hvilken lärjunge ej nöjaktigt gjort reda o. som därför (till straff) gifves honom ännu en gång. Om de (dvs. lärjungarna) .. icke kunna. antecknas det med BL (= Bak-Lexa), d. v. s. de taga om samma lexa jemte en ny, ungefärligen lika lång. Oldberg Pedag. 120 (1843). Böttiger 6: 121 (c. 1875). Hela den allvarsamma, stränga skolordningen med .. disciplin och arrest, baklexor och högtidlig betygutdelning. Tavaststjerna Barnd. 21 (1886).
2) bildl. i fråga om andra förh. än skolans: underkännande af det gjorda (med befallning l. uppmaning att göra om det). Gifva protokollsföraren bakläxa. Utskottet har fått bakläxa (dvs. riksdagen har återremitterat dess utlåtande ss. mindre tillfredsställande). Den fjerde täflingsskriften .. förklarades lika medelmåttig som dess originaler. Det var Ziedner, som nu åter fick baklexa. Böttiger i SAH 49: 445 (”345”) (1873). En förödmjukande baklexa, som väl ingen fosterlandsvän unnar sitt land. GHT 1895, nr 227 A, s. 2.
