publicerad: 1942
LÄXA läk3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 4: 243 (1527) osv.) ((†) -er LPetri KO 44 b (1561, 1571), VDAkt. 1693, nr 638).
Ordformer
(lecs- 1555—1571. lects- (-tz-) 1527—1620. läx- (-e-, -ks-) 1561 osv.)
1) (†) lektion (se d. o. 4); undervisning; föreläsning. Svart G1 92 (1561). Att the inthet wille förneka them höra the andra professorum lexer. Annerstedt UUH Bih. 1: 102 (i handl. fr. 1613). Eloquentiæ och Historiarum Lectores .. hafva the läxor och öfningar som them .. äro föreskrefne. Skolordn. 1724, s. 26. Wallenberg (SVS) 2: 131 (1769). — särsk. (†) övergående i bet.: undervisningsskyldighet l. lärarebefattning. Ingen (skall) tagas til Lärare nogorstädes, för än han hafwer giordt it sådant proof, som hans profession, Lexa och embete kräfwer. KOF II. 1: 445 (1659).
2) (†) stycke ur bibeln l. ngn psalm o. d. som lästes l. sjöngs vid gudstjänsten; äv. mera abstr., närmande sig bet.: läsning (l. sjungande) av bibelstycke osv. vid gudstjänsten; jfr LEKTIE, LEKTION 1. Läsa eller siunga ena lectze j kyrkionne. OPetri Sacr. 8 b (1528). Lecserna j Ottesongen skola läsas vthaff then Swenska Biblien. LPetri KO 44 b (1561, 1571). The hafva burit under evangelii läxa siuk barn, kläden och annat, som skulle vara läkedom emot siukdomar. RA I. 3: 63 (1593). VDAkt. 1683, nr 284. — jfr BORDS-, BRUDE-, OTTESÅNGS-LÄXA.
3) (†) undervisningsämne. G1R 4: 243 (1527). Då äger Examen hollas .. och fliteligen ransakas huru alle lexer i Scholestufworne drefne äre. Lagförsl. 76 (c. 1609). Browallius HistNat. 1 (1737).
4) (i fråga om ä. förh.) om avdelning i skola, klass (se d. o. 4); äv. sammanfattande, om lärjungarna i en klass. Vidh österSijdhan på bergit .. ähr rundt omkringh lijka som en läxa i en Schola, medh Steenar lagde. Gyllenius Diar. 206 (c. 1660). Jag blef .. satt uti Conrectoris Lexa. NSvBibl. 2: 522 (c. 1662). Den samme lexan han (som stulit från en kamrat) sitter uthj skall slåå honom, att han fåår 80. slag. VDP 14/2 1683, s. 488. GbgMag. 1759, s. 225. Brilioth SvKyrkKunsk. 332 (1933; om förh. på 1600-talet). — jfr BARNA-, GLUNTE-, HÖRARE-, KNAP-, SKOLMÄSTAR-LÄXA.
5) visst avgränsat stycke l. pensum som lämnas till lärjungarna i en skola ss. hemarbete att inläras (på en gång, till nästa lektion). Få l. ha ett stycke i läxa. Lära sig, läsa på l. över sina läxor. Höra upp l. förhöra läxorna. Kunna sin läxa. (Lärjungarna böra) sittia för sigh sielffua och läsa öffuer theras lecsor. LPetri KO 88 a (1561, 1571). Jag mins den ljufva tiden / .. Då alt utom min läxa / Jag lätt och lustigt fann. Lenngren (SVS) 2: 360 (1797). Blir lexan ordentligt hörd, så blir hon ock ordentligt läst. Frey 1843, s. 378. Hellström Malmros 96 (1931). — jfr BAK-, BARNA-, BIBEL-, EXAMENS-, FERIE-, HEM-, HISTORIE-, INNAN-, KATEKES-, LAT-, LATIN-, MINNES-, UTAN-, ÖVERSÄTTNINGS-LÄXA. — särsk.
a) bildl. med förklenande bibet. (jfr 6). Förnedra vetenskapen ej till lexa. Valerius 1: 163 (1841). Drick djupt, ty eljest vetandet blir läxa! Fredin Dan. 105 (1883).
b) i bild. En dålig läxa, lärd i dårlig skola, / Sagd tusen gånger om i galen verld! Börjesson E14 18 (1846). Bergman JoH 309 (1926).
6) (ngt vard.) i bildl. anv. av 5, om ngt som (inlärts mekaniskt o.) ständigt upprepas; utslitet formulär; ”gammal trall”. (Hon hade) vpdichtad sig någre lexer till att liuga sigh matt till. ÄARäfst 31 (1596). (Trollkvinnan driver ut korna) läsandes een läxa för hwar ko. BtFinlH 2: 280 (1666). Ej kan vanans nötta lexa / evigt repas opp igen. Tegnér (WB) 2: 145 (1813). DN(A) 1930, nr 127, s. 1.
7) (numera föga br.) i bildl. anv. av 1, 5, mer l. mindre närmande sig l. övergående i bet.: nyttig lärdom (meddelad gm föredrag), förmaning, föreskrift; äv. i bild; ofta svårt att skilja från 8. Sedan Apostelen hadhe sådhant talat om Hustrurna, så kommer han til männerne och giffuer them sin lexa, sägher altså: I Män, älsker idra Hustrur. Botvidi Brudpr. 9 (1619, 1634). (Vi böra) låta Trones Frucht så ymnigt hoos osz wexa / At wåra goda Werk må blifwa andras Lexa. Spegel GW 287 (1685). I detta afseende har historien förvarat sin vigtigaste lexa, då den lärer att värdera det närmaste och äfven göra det lilla i en stor mening. Geijer I. 5: 219 (1819). — jfr SEDE-LÄXA. — särsk.
a) (†) i uttr. ngns läxa, förmaning o. d. som riktas till ngn. LPetri KO Föret. 2 (1571). Thetta är wel egenteliga talat til Christi Apostlar: så at thet först är presternas lexa. Swedberg SabbRo 346 (1690, 1710).
b) (†) om pedantisk l. småaktig levnadsregel. Må du af läxor ej förföras, / At qväfva glädjen i din själ. Lenngren (SVS) 2: 57 (1790).
8) i utvidgad anv. av 7: allvarlig förebråelse, tillrättavisning, uppsträckning, bannor; varning; kritik. (Kristus) lahs honom (dvs. farisén Simon) een lecso ther vppå sådana som honom ganska wel höffde. LPetri 4Post. 13 b (1555). VDAkt. 1707, nr 625. När för min fromma man jag thenna lexan läste, / Satt han och hörde på, hur thet om öron fräste. Kolmodin QvSp. 1: 638 (1732). Bondeståndet var .. icke vid lynne att mottaga en sådan lexa, som erkebiskopen det tilldelat. 2SAH 58: 457 (1882). Bergman Patr. 50 (1928). — jfr KAMMAR-, SPARLAKANS-LÄXA. — särsk. bildl., i sht om händelse o. d. som utgör en varning för ngn. Låt nu detta bli en läxa för dig! Spaniens exempel, som nu vid lag är befriadt ända till Ebro, är en stor lexa. Tegnér Armfelt 3: 419 (cit. fr. 1812). Oaktadt den blodiga lexa, som riksdagen 1756 hade gifvit, visade hofvet i det yttre föga undfallenhet mot de makthafvande. Malmström Hist. 4: 335 (1874). KKD 8: VII (1913).
Ssgr (i allm. till 5, i sht pedag.): A: LÄX-ARBETE~020, äv. ~200. arbete med inlärande av hemläxor. —
-FRI. om undervisningsdag l. -timme: till vilken läxor icke förekomma. SvFlicksk. 220 (1888). Läxfri timme. PedT 1924, s. 109.
-FÖRHÖRANDE, p. adj. jfr förhöra 3. Lexförhörande monitörer (måste) sättas i lärarnes ställen. Järta 2: 542 (1846). —
-HJÄLP. privatundervisning åt lärjunge i skola, omfattande handledning vid inlärandet av hemläxorna. SD 1893, nr 37, s. 8. —
-KUNSKAP~02 l. ~20. (läx- 1842 osv. läxe- 1821) kunskap i ett ämne, vunnen gm inlärande av läxor; ytlig kunskap; jfr läxa, sbst. 5 a. SvLitTidn. 1821, sp. 616. Frey 1845, s. 141. —
-LAG, n. (läx- 1824 osv. läxe- 1766) grupp av lärjungar med gemensamma läxor; särsk. (förr) om dylika grupper vari en skolklass var indelad efter lärjungarnas olika framsteg. Pastor äger .. frihet .. at pröfva om någre af barnen (på barnhuset) böra flyttas från det nedre til det öfre Läxe-laget i en Class. PH 8: 528 (1766). Östergren (1932). —
-LIGGARE, r. l. m. (†) jfr liggare 7. S. k. lexliggare, hvaruti de föresatta hemarbetena skolat för hvarje dag på förhand inskrifvas. BerASvLärM 1869, s. 68. Sundén (1886). —
-LÄSA, -eri (föga br., SvLittFT 1837, Bih. sp. 3, Östergren (1932)), -ning. läsa (sina) läxor; äv., med förklenande bibet.: läsa (ngt) som en läxa (jfr läxa, sbst. 5 a); numera nästan bl. i p. pr. samt ss. vbalsbst. -ning, stundom -eri. Man klagar .. öfver hvad man kallar läx-läsning eller examensläsning vid Universiteten. BerRevElLärov. 1824, Bil. I, s. 18. Läxläsande .. kamrater. Verd. 1891, s. 193. (Att studera) är att läxläsa men också att söka sanningen. Upsala 1914, nr 260, s. 5. Hellström Malmros 184 (1931: läxläsning). —
-LÄSARE. (mera tillf.) person som (flitigt) läser sina läxor. 3SAH XL. 2: 158 (1830). Söderström LäkKvacksalv. 151 (1926). —
(7, 8) -TON ~tω2n. (numera knappast br.) om sådan ”ton” i vilken förmaningar o. förebråelser framföras. Moses och Profeterne och Jesus Christus (tala) icke i moralpredikantens läx-ton. SvLitTidn. 1815, sp. 426. —
B (†): (4) LÄXE-GOSSE. lärjunge i skola, särsk. i ngn av skolans lägre klasser, skolgosse. VDAkt. 1803, nr 412. —
-KUNSKAP, -LAG, se A. —
Spoiler title
Spoiler content