SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BAKVÄNDA ba3k~vän2da, v. -er, -vände, -vändt, -vänd; se för öfr. VÄNDA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af BAK, adv., o. VÄNDA, v.; jfr föreg. samt d. bagvende]
(mindre br.) vända (ngt) så, att det som förr var l. som borde vara vändt fram blifver vändt bak; vända (ngt) bakfram. (Författaren) begår dervid ingen vidare förseelse, än at blott helt och hållit bakvända sammanhanget. LBÄ 7—8: 172 (1800). Så snart högra hand .. skall befatta sig med linan, bakvändes först (rid-)spöt med spetsen bakom låret. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 20 (1836). Atterbom Siare 1: 122 (1841). Dalin (1850).
Spoiler title
Spoiler content