BALANIT bal1ani4t, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. balanit, fr. o. eng. balanite, af lat. balanites, gr. βαλανίτης, ollonformad, af βάλανος (se föreg.)]
(numera knappast br.) geol. fossilt skaldjur af familjen Balanidæ, sjöollon, sjötulpan. Wallerius Min. 385(1747). Balaniter äro et slags stenvandlade mångskalige Musslor, som vanligen kallas Echini Marini. Rinman(1788). Kindblad(1867).
