BALUSTRAD bal1ustra4d, äfv. bal1ɯ-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. balustrade, af fr. balustrade, af balustre (se föreg.), under inflytande af it. balaustrata]
(med balustrar l. balusterdockor försedt) bröstvärn l. räcke (kring altaner, terrasser, vid trappor, broar osv.). Nordberg 1: 148(1740). Stagnelius 1: 531(1821). (Taket på Sthms slott är) omgifvet med en balustrad af sandsten. Ill. Sv. 1: 56(1866, 1882). (Nymånen) glänste genom balustradens gallerverk. Heidenstam End. 127(1889). En vestibul .. som innehåller den öppna trätrappan med snidad eller svarfvad balustrad. Uppf. b. 1: 303(1898). jfr TRAPP-BALUSTRAD.— (föga br.) om en med balustrar osv. inhägnad plats. På en balustrad utanför sitt palats sitter proconsuln i purpurdrägt. Stagnelius 1: 531(1821). jfr Almqvist(1842).
Ssgr: BALUSTRAD-DOCKA103~20. byggn. Balustrad-dockor äro små sammanträngda kolonner eller pelare (balustres) af cirkelrund eller kvadratisk genomskärning. Adler Meyer 245(1895). jfr BALUSTER-DOCKA.—
