SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1899  
BANGHET baŋ3~he2t, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. banghed]
(numera bl. hvard., skämts.; i sht i Finl.) räddhåga, rädsla, ängslan. Theras hierta i them är swidande och vti stor ångest och banghet. Swedberg Sabb. ro 1478 (1687, 1712; möjl. tryckfel för bånghet). — jfr BÅNGHET.
Spoiler title
Spoiler content