SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BANKRUTTERA baŋ1krute4ra, äfv. -e3ra2 (bankrute´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (†, RP 7: 445 (1639), RARP V. 2: 245 (1655)); jfr följ.
Ordformer
(bancorottera Risingh Kiöph. 72 (1669). bankrottera Gosselman Sjöm. 1: 98 (1839). banqueroutera (-are) RARP V. 2: 245 (1655), Serenius (1734, under fail), Ad. prot. 1800, s. 449 m. fl. bankrut(t)era Weste (1807) osv. panquerottera A. Oxenstierna Skr. 1: 347 (1630). pancroterare RP 7: 445 (1639))
Etymologi
[jfr ä. d. bankrottering (panckrotering), -erer osv. (se Kalkar), t. bank(e)rottieren]
(numera föga br. utom i p. pf.) göra bankrutt l. konkurs. A. Oxenstierna Skr. 1: 347 (1630). Om en Ledamot i Parlamentet banquerouterar, mister han med det samma sit säte. SP 1780, s. 622. Dalin (1850). Lundell (1893). bildl.: C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 211 (om förnuftet). — i p. pf. ss. adj.: som gjort bankrutt. Ad. prot. 1800, s. 449. En bankrutterad köpman från Göteborg. Fryxell Ber. 7: 227 (1838). Wegelius Mus. hist. 548 (1893).
Spoiler title
Spoiler content