SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BARBER, sbst.1, m.; pl. = l. barbrer (se under 1, möjl. felaktigt).
Etymologi
[jfr t. barber]
1) (†) = BARBAR, sbst.2 Barb'rer och tårkade Blåmän. Stiernhielm Bröll. 3 (c. 1650; enl. handskr. C; handskr. A: Baber).
2) (†) berbisk häst. Mina Hästar mästedeels Barber äre. Brasck Förl. son E 2 a (1645). Holmberg (1795, under barbe). Heinrich (1814). Anm. Pl.-formen barber kan äfv. höra till BARB, sbst.3
Spoiler title
Spoiler content