SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARILLA baril4a l. 032, äfv. BARILJA baril4ja l. 032, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(barillia (fyrstafvigt) Spegel Guds verk 130 (1685). barille Pfeiffer (1837), Ekbohrn Främ. ord (1878))
Etymologi
[jfr t. barille, eng. barilla, fr. barille, af span. barrilla]
1) den i sht i Spanien växande strandörten Salsola Soda Lin. Barillia som giör Spanjoren mykken Nytta / Then hade iag wäl Lust ifrån Walença flytta / Ty besta slags Chrystal man af thes Aska brenner. Spegel Guds verk 130 (1685). Liedbeck Kem. tekn. 61 (1868).
2) förbränningsprodukt af nämnda växt innehållande naturlig soda. Almroth Kemi 389 (1834). Spansk s. k. Barilla eller Alikantiner soda är den bästa af de europeiska sorterna. Almström Handelsv. 159 (1845). Cleve Handlex. (1883). (Ekenberg o.) Landin 664 (1894). — i vidsträcktare anv. Soda (Barilla) kallas askan af åtskilliga på hafskusten i Frankrike, Spanien och Portugall vexande species af Salsola och Salicornia. Berzelius Kemi 5: 1299 (1828).
Ssgr: BARILLA-, äfv. BARILJA-ASKA030~20. Björkman (1889).
-SODA~20. Ekbohrn Främ. ord (1878, under barille). (Ekenberg o.) Landin 664 (1894).
Spoiler title
Spoiler content