publicerad: 1900
BARNSKO ba3rn~skω2 (ba`rnsko Weste), äfv. (numera bl. i högre stil) BARNASKO ba3rna~, r. l. m.; best. -n; pl. -r; se för öfr. SKO, sbst.
Ordformer
(barn- Swedberg Schibb. 80 (1716) osv. barna- P. J. Gothus Poll. Aa 3 a (1602), Linder Fross. 54 (1717), Nyberg 3: 142 (1842; i vers), P. J. Rosenius i Läseb. f. folksk. 246 (1890; i vers) m. fl. barne- Schroderus J. M. kr. 66 (1620), Lucidor Hel. X 1 a (1672) m. fl.)
Etymologi
till BARN II: sko som (är afsedd att) begagnas af barn; i sht i pl. Stiernman Com. 2: 748 (1653). Kalm Resa 1: 431 (1753). Barnsko, af hvitt flanell. Iduna 1864, s. 3. — i sht i en del omskrifvande uttr. som afse barndomstiden, dess ringare grad af utveckling osv.
a) i förb. med verb i uttr. som eg. beteckna bortläggande l. begagnande af skorna.
α) [jfr fsv. hawa trudhit sina barnasko, d. have traadt sine børneskoe, holl. de kinderschoenen afleggen l. verslijten, t. seine kinderschuhe vertreten l. ausziehen] hafva trampat (l. slitit l. nött) ut barnskorna, hafva vuxit ur l. ifrån barnskorna o. d., fordom äfv. hafva trådt l. slitit barnskorna, hafva trädt (ut)ur l. stigit (ut)ur barnskorna l. sina barnskor o. d., icke längre begagna barnskor, dvs. icke längre vara (ett) barn; icke hafva trampat ut barnskorna, ännu gå i l. trampa barnskorna osv., ännu begagna barnskor, dvs. ännu vara (ett) barn. Försten hade trädt vthur sine barneskoor. Schroderus J. M. kr. 66 (1620). När han (dvs. David) nu som nappast hade stigit vthu sina Barneskor, går han emot then förfarliga store Goliath. P. J. Rudbeckius C 7 b (1624). Nu haar iagh mine Barne skoo / Slijtit. Brasck Förl. son. A 4 a (1645). Wij knapt nog hade till the myndig åhren hunnit, / Lagt af wår barnaskoor, då kriget tändes opp. Fånge 26 (c. 1710). När hon slitit ut Barnaskonen. Mörk Ad. 1: 188 (1742). Utnött knappt är barnaskon / Förr än damen bildad blifvit. Nyberg 3: 142 (1842). Han har icke trampat ut barnskorna ännu. Almqvist (1842). Barnskorna har hon väl redan vuxit ur. Jensen Mickiewicz Tadeusz 85 (1898). — särsk.
α') bildl. om institution o. d.; jfr BARN II 2 c. (Den romantiska skolan i Italien) torde väl .. ännu gå i barnskorna. Atterbom Minnen 311 (1818). Fastän Representationen .. hunnit bli fullvuxen i stora ord, trampar hon ännu barnskorna hvad parlamentariskt handlingssätt beträffar. Crusenstolpe St. o. förh. 12: 76 (1848).
β') (enst.) i uttr. uttrampa l. växa ifrån de barnskorna, lämna det barndomstillståndet l. den barndomserfarenheten bakom sig. Thomander Skr. 1: 418 (1830). Därs. 720 (1847).
β) (mindre br.) nöta (fordom äfv. tråda) sina barnskor, framlefva sin barndom, tillbringa sin barndomstid, vara barn. Han haar wäl trådt sina Barneskoor .. (dvs.) Han haar medh heeder gådt sin vngdom igenom. Grubb 304 (1665). Här är den fläcken, där jag först såg ljuset, / och där jag nötte mina barnaskor. P. J. Rosenius i Läseb. f. folksk. 246 (1890).
γ) (†) tråda barnskor, gå i barndom. Gammal man tråder Barneskoor .. (dvs.) Dhe vthgambla blij giärna Barn på nytt. Grubb 246 (1665).
b) [jfr uttr. redan i lindan l. vaggan, alltifrån första lindan o. d.; jfr äfv. BARNS-BEN] i vissa prepositionella uttr. ss. tidsadverbial.
α) (†) i l. på barnskorna l. sina barnskor o. d., (redan) i barnåren. Många .. Christna (bete sig) .., lijka som hade the i Moderlijffue aldeles vthlärdt och på theras (dvs. sina) Barnaskoo förslitit thenna .. Artiklen om Retferdigheetena. P. J. Gothus Poll. Aa 3 a (1602). I Barne-Skona (var han) gråå / Aff Dygder ok Förstånd. Lucidor Hel. X 1 a (1672).
β) (mindre br.) (allti)från barnskorna, från barnåren, från barndomen. Mången har varit en mästare alltifrån barnskorna och vet icke så mycket (som ett barn). Thomander Pred. 2: 163 (1849).
c) i annan förb. Barnaskoor skicka sig intet åth gammal mans foth. Linder Fross. 54 (1717; ordspr.).
Anm. Hos Möller (1745) o. Dähnert (1784) uppgifves ordet hafva den allmännare bet.: dumheter, barnsligheter. Denna uppgift torde bero på lexikalisk abstraktion ur uttr. växa ifrån barnskorna o. d.
Spoiler title
Spoiler content