SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARNMAGE ba3rn~ma2ge, hvard. i vissa talesätt äfv. BARNAMAGE ba3rna~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(barn- Hoorn Välöfv. jord. 1: 283 (1697) osv. barna- B. Olavi 170 b (1578), Grubb 40 (1665). barne- Sv. ords. A 3 a (1604), Rhodin Ordspr. 6 (1807))
Etymologi
[af BARN o. MAGE]
till BARN II 1: barns mage. Gör .. itt plåster .., lägg thet liomt på barnamaghen. B. Olavi 170 b (1578). Såckret .. förorsakar .. ey annat än Slem uti Barn-Magan. Hoorn Välöfv. jord. 1: 283 (1697). Klåpare (till trädgårdsmästare), hvilka omaka jorden och .. skämma barnmagar (näml. med dålig frukt). Tessin Bref 2: 165 (1754). Den i barn-magen liggande mjölken. P. J. Bergius i VetAH 33: 55 (1772). Hagdahl Kok. 885 (1879). — ofta med tanke på barns goda matsmältning. Det är lyckligtvis med barnmagar som med medikamentsflaskor, de kunna med fördel skakas om hvar gång någonting intages. N. P. Ödman Minnen 1: 105 (1874, 1881). särsk. i de ordspråksliknande uttr.
a) [jfr fsv. blindhir är barns maghi] barnmagen är blind, dvs. märker ej skillnad på mat, kan tåla allt. Sv. ords. A 3 a (1604). Grubb 40 (1665). Rhodin Ordspr. 6 (1807).
b) [sammanställningen beroende på att fordom de uppåt vidgade ridstöflarna begagnades att stoppa mångahanda saker i] barn(a)magen och stöfvelkragen, barn(a)magen är som stöfvelkragen. Rhodin 6 (1807). Dalin (1850). jfr: Barnmage, / stöfvelkrage, / så gå småfötterna i vall. J. Nordlander i Landsm. V. 5: 179 (1886; i ett barnrim).
Spoiler title
Spoiler content