SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BARNSÄNG ba3rn~säŋ2 l. (bl. i bet. I) 4~1 (ba`rnsäng Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(barna- Stiernman Com. 4: 1065 (1688), Fasciculus (1690), Bellman 4: 85 (1791; i vers). barne- I. Erici 1: 68 (c. 1640; i ssg, jämte barn-). barnssängs- (i ssg) Nordberg 2: 319 (1740). bars(z)ängs (i ssgr) Lucidor Hel. F 4 b (1672), Verelius Ind. (1681, under barnasott). På samtliga här anf. ställen har ordet bet. I)
Etymologi
[fsv. barns(i)äng (i bet. I), motsv. ä. d. barsæng, fnor. barnsæng; se BARN o. SÄNG; jfr t. kindbett, eng. childbed, samt med afs. på bet.-utvecklingen t. wochenbett, fr. couches. Uttalet med betoningen 4~1 svarar eg. mot skrifningen med två s]
I. till BARN I 1 c, eg. om den säng l. bädd i hvilken en barnaföderska ligger under barnsbörden o. närmaste tiden därefter; användt dels (i sht i fackspråk) ss. beteckning för den tid under hvilken en barnaföderska efter sin nedkomst måste ligga till sängs o. under hvilken särskild vård egnas henne samt för hennes tillstånd under denna tid, dels (i sht i vanligt spr.) ss. en försynt benämning på själfva nedkomsten (o. det omedelbart därpå följande tillståndet då sängliggande är behöfligt); äfv. i oeg. o. bildl. anv. Puerperium .. Barnafödzl, barnsäng. Lex. Linc. (1640). Det tillstånd, hvari qvinnan befinner sig efter förlossningen, intill dess mjölkafsöndringen hinner komma riktigt i gång och afslaget upphöra, kallas vanligen barnsäng; och sjelfva qvinnan, under denna tid, barnsängsqvinna (puerpera). Cederschiöld Qv. slägtlif 3: 9 (1839). M. Sondén i NF 1: 1576 (1876). — särsk.
1) i sådana prepositionella uttr. i hvilka det ursprungliga rumsbegreppet mer l. mindre tydligt framträder.
a) (numera föga br.) säng i hvilken (ngn ss.) barnaföderska ligger. Sedhan Jungfru Maria hade hållet sex wekor widh sijn barnseng. L. Petri 3 Post. 49 b (1555). E. Erici Glaserus F 7 a (1610). Dacken .. plundrade .. Her Ture Trolles Sätegårdh .. och jagede hans Huszfrw, Frw Malin(,) aff sijn Barnsängh. Tegel G. I 2: 156 (1622). Ingen gråter i Barnsäng, at hon kom för seent i Brwdesäng. Grubb 392 (1665); jfr b.
b) mera abstr. för att beteckna ett visst tillstånd hos en kvinna (jfr 2). Huruledes Faddrar skola ställa sitt taal, när the een Förstinna någhot förära vthi hennes Barnsäng til Faddergåffwa. A. J. Gothus Thes. ep. 4: 59 (1619). (Barnmorskorna skola) Ej .. underlåta, efter nödtorftigheten uti deras (dvs. de fattigas) Barnsäng dem besöka och skjöta. Stiernman Com. 6: 52 (1711). I första barnsängen fick hon tvillingar. Dalin Arg. 2: 203 (1734, 1754); jfr 2. Fordom brukade (i en kåta) qvinnan i barnsäng ligga å särskild plats, till venster om dörren. Düben Lappl. 120 (1873). — särsk.
α) [jfr fsv. dör i barn siang kona ok barn, t. im kindbette sterben] dö i barnsäng o. d., dö under förlossningen l. af dennas följder. Hoorn Välöfv. jord. 1: 6 (1697). På 9 år äro långt flera hustrur i Stockholm döde i barnsäng, än i någon Province af lika folkmängd. Bäck Præs. i VetA 1764, s. 39. Dö i barnsäng efter sitt tolfte barn. Schulthess (1885).
β) [jfr falla i sjukdom] falla i barnsäng, (nödgas) intaga sängen på grund af (förestående) nedkomst; nedkomma. Österling Ter. 2: 309 (1700). (G. II A:s) gemål föll i barnsäng på Gripsholm och födde honom en Prinsessa. Hallenberg Hist. 5: 65 (1796). Hon väntade att följande månaden falla i barnsäng. Kindblad (1867). Sedan hans friherrinna fallit i barnsäng och hvilket ögonblick som helst kan vänta sin förlossning. Elkan John Hall 334 (1899). — bildl. Den arme Walter Scott faller så ofta i barnsäng, att barnen bli allt kraftlösare med hvarje gång. Tegnér 5: 335 (1823).
γ) [jfr t. in das kindbett kommen] (mindre br.) komma i barnsäng = β. Emot den Tijden som man tänkte, hon skulle komma i Barn-Säng. Hoorn Välöfv. jord. 1: 36 (1697). J. Wallenberg 214 (1771). — (föga br.) komma på barnsäng. Lovén Folkl. 116 (1847). — (knappast br.) råka i barnsäng. Humbla 123 (1740).
δ) [jfr t. vom kindbett aufstehen] komma upp ur l. från barnsäng(en) o. d., tillfriskna efter nedkomst. Celsius E. XIV 5 (1774). Dalin (1850). — (knappast br.) komma ur barnsäng. Dahlberg Dagb. 55 (c. 1660).
ε) [jfr t. im kindbette liegen] ligga i barnsäng, ligga till sängs på grund af barnsbörd; med prep. efter: vara sängliggande efter att hafva födt (en son osv.). (Vid deras hemkomst) lååg drotningen i barnseng, epter sin första son. O. Petri Kr. 100 (c. 1540). Det rummet, der Kejsarinnorne lågo i barnsäng. Dalin Mont. 186 (1755). Björkman (1889). i bild. Den gamla Natten, som ideligen och jämt ligger i barnsäng efter en ny sol. Tegnér 6: 1 (1826). — (i sht hvard.) ligga på barnsäng. Almqvist (1842). (Grannens) hustru låg på barnsäng. Wigström Folkdiktn. 2: 182 (1881).
ζ) (hvard.) skola i l. på barnsäng, skola falla i barnsäng. Borg Luth. 1: 114 (1753). Cavallin (1875).
η) numera obr. uttr. Ingifwa drifwande medicamenter dem i barnasängiar stadda qwinnorna. Stiernman Com. 4: 1065 (1688). Inom några dagar der efter blef .. Hertiginnan .. lyckligen förlöst i barnsäng. Nordberg 1: 106 (1740).
2) [jfr t. dies ist ihr erstes kindbett] utan att föregås af lokal prep.: barnsbörd, nedkomst; barnsängstid. Din första barnasäng. Wexionius Vitt. 363 (c. 1685). I lärer intet behöfva göra den ringaste omkostnad, hvarken på hennes kläder, spel eller barnsängar. C. Gyllenborg Vill. 86 (1721). (G. I var från resa) hindrad .. af Drotningens barnsäng, då hon på Stockholms slott frambar .. deras äldsta doter Catharina. Dalin Hist. III. 1: 326 (1761). (Kvinnorna i Kap) uthärda ej en enda barnsäng förr än alla deras blommor förvissna. J. Wallenberg 229 (1771). Om någon hustru dog utan att efter sin barnsäng hafva blifvit kyrkotagen. Lovén Folkl. 193 (1847). En .. eldsvåda utbröt i vårt kök, medan min hustru ännu låg sjuk efter barnsängen. De Geer Minnen 1: 183 (1892). Vi måste tidigt flytta in till staden från Drottningholm i anseende till min hustrus väntade barnsäng. Därs. 220. Under de första 2—3 dagarna af barnsängen. Groth o. Lindblom Barnm. 131 (1894). (numera knappast br.) Thenna Barnafödherskan moste på en fremmande stadh, ther hon huarken wen eller wårdnat hade, haffua sijn barnsäng. L. Petri 1 Post. F 2 a (1555); jfr 1 a. — särsk. i uttr.
a) lätt, svår, lycklig, olycklig barnsäng o. d. Bruden, så snart hon kommit från kyrkan träder hastigt hufvudet uti en uptorkad secundina equæ, at hon må få lätte och lyckelige barnsängar. Linné Gotl. 310 (1745). Födslen för qvinnor här i landet är i allmänhet ganska lätt, och hör man ganska sällan .., at något qvinfolk haft svår barnsäng. Hasselquist Resa 557 (c. 1750). Hartman Husläk. 77 (1828). (†) Ach huru mången Bedröfwad Barnsäng hållen blifwer. Voigt Almanach 1679, s. A 3 a.
b) [jfr d. lave til barsel] (†) laga till barnsäng, vara l. blifva hafvande. — bildl. Then samma Stååt kan henne (dvs. jorden) så behaga / At hon til Barn-Säng wil hwart Åår ofeelbart laga. Spegel Guds verk 151 (1685).
3) [jfr ä. eng. the nest where sinne was first hatched, may bee now the childbed of grace and mercie] (knappast br.) med afs. fäst hufvudsakligen vid själfva sängen hvari ett barn födes. — oeg. o. bildl. Der Käse ist der Milben Kindbett, osten är matkarnas barn-säng. Lind (1749, under milbe). De mäste (fåglarna) inrätta konstigt sina barnsängar (dvs. bon). Linné Del. nat. 9 (1773).
II. [jfr d. barneseng] till BARN II 1: säng för barn. Schultze Ordb. 3917 (c. 1755). Freja 1881, s. 115. K. M. Lundbergs priskur. 1899, s. 45.
Ssgr (till I): BARNSÄNGS-BESÖK30~02. besök hos barnsängskvinna; jfr -VISIT. Ahlman (1872). Wigström Folkdiktn. 1: 235 (1880).
-DIREKTION~102. [tillfällig förkortning i st. f. barnsängshusdirektion] (enst.) barnbördshusdirektion. Bellman 6: 218 (c. 1790).
-FEBER~20. puerperalfeber; jfr -SJUKDOM. Veckoskr. f. läk. 3: 215 (1782). Barnsängsfeber. En ytterst farlig febersjukdom, för hvilken barnsängsqvinnor äro blottställda, i synnerhet i större barnbördshus. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Barnsängsfebern förorsakas genom införandet af smittämnen, bakterier, i kroppen. Groth o. Lindblom Barnm. 27 (1894).
-FLOD. (†) fysiol. = -RENING. Stockad .. Barnsängsflod. Haartman Sjukd. 94 (1765).
-FRISEL~20. (föga br.) ett slags hudsjukdom hos kvinnor efter förlossning. Rosenstein Barns sjukd. 533 (1771). Svalin (c. 1847).
-FRU~2. (mindre br.) jfr -HUSTRU. N. v. Rosenstein i VetAH 21: 164 (1760). Weste (1807). Kindblad (1867).
-FRUNTIMMER. (†) = -KVINNA. Veckoskr. f. läk. 1: 252 (1781).
-FÖRNING~20. [jfr sv. dial. bar(n)lägjemad (Rietz), äfvensom ä. d. barselpotte] mat som af anförvanter o. bekanta sändes till barnsängskvinna; jfr -MAT. Medan jagh war (borta), sändess til oss maat, eller Barnsängz förningh från Borgm(ästaren). Gyllenius Dagb. 357 (1667).
-GÅFVA~20. gåfva till barnsängskvinna; jfr -SKÄNK. Ahlman (1872).
-GÖRDEL~20. Cederschiöld Qv. slägtlif 3: 12 (1839). Barnsängsgördel. Lifbinda för Barnsängsqvinna. Dens. Ordl. (c. 1847).
-HOSPITAL. (†) = följ. Redan Urban Hjärne föreslog år 1682 inrättandet af ett ”barnsängshospital”. K. Linroth i Stockholm 1: 562 (1897).
-HUS~2. (föga br.) barnbördshus; jfr föreg. Sparre Præs. i VetA 1777, s. 41. (Puerperalfeber) förekommer lyckligtvis sällan annorstädes, än i Barnsängs-Hus. Veckoskr. f. läk. 3: 215 (1782). Barnsängshuset Pro Patria. Atterbom Siare VI. 1: 297 (1852). Kindblad (1867).
-HUSTRU~20. hustru som ligger l. nyligen legat i barnsäng; jfr -FRU, -KVINNA. Phrygius Likpred. öfv. Marg. Olai C 3 b (1608). En barnsängz hustro, som håller .. sin Kyrkiegång. KOF 1: 406 (c. 1618). Hustrur i sielfva sin barnsnöd, och barnsängshustrur, som legat några dagar, blefvo kastade utur husen, under öpna himmelen. Nordberg 2: 319 (1740). Wigström Folkdiktn. 1: 111 (1880).
-HUSTRUS-BESÖK. (†) = -BESÖK. Lind (1749).
-KAMMARE~200. = -RUM. Lind (1749, under wochen-stube). Dalin Vitt. 4: 488 (c. 1750).
-KVINNA~20. jfr -FRUNTIMMER, -HUSTRU. P. J. Gothus Poll. N 4 b (1602). Barnsängz Quinnor skole .. vthwijsa vthi Sängiars vthstofferande, .. Bordetäcken, och all annan prydnat, spar- och alfwarsamheet. Stiernman Com. 3: 282 (1664). Veckoskr. f. läk. 3: 215 (1782). Barnsängs-visiter .. skada .. genom den besvärliga tillrustning, Barnsängs-qvinnan måste göra för att mottaga dem. Cederschiöld Barnm. 258 (1822, 1829). Dens. Qv. slägtlif 3: 9 (1839; se under BARNSÄNG I). När barnsängs-qvinna far till kyrka, för att kyrkotagas. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 191 (1864). Uhrström Hemläk. 28 (1886).
-MAT~2. (föga br.) = -FÖRNING. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1871, s. 66 (i handl. fr. c. 1750).
-RENING~20. (mindre br.) flytning ur lifmodern efter barnsbörd, afslag; jfr -FLOD. Sahlstedt (1773). Björkman (1889).
-RUM~2. rum hvari kvinna vistas under barnsängstiden. Cederschiöld Ordl. (c. 1847). Uti barnsängsrummet skall största möjliga renlighet råda och frisk luft alltid finnas. Groth o. Lindblom Barnm. 133 (1894).
-SJUKA. (†) födslovånda. Barszängs siuka, Morbus ex puerperio. Verelius Ind. (1681, under barnasott).
-SJUKDOM~20 l. ~02. sjukdom för hvilken kvinna är utsatt under barnsängstiden. Barnsängsfebern, under hvilket gemensamma namn flera olika slag af barnsängssjukdomar sammanfattades. Groth o. Lindblom Barnm. 27 (1894).
-SKÅL. (†) skål (som drickes vid barndop) för lycklig nedkomst. Lucidor Hel. F 4 b (1672; se under BARNFOT II). Anm. Möjl. är uttr. att fatta ss. två skilda ord. —
-SKÄNK~2. (föga br.) = -GÅFVA. Hans Maj:t (kon. af Neapel) har låtit tilställa Drottningen den vanliga Barnsängs skänken af 50,000 Ducater. SP 1780, s. 461.
-STUGA. (†) = -RUM. Wochen-Stube .. barn-sängs kammare eller stuga. Lind (1749). Barnsängsstugan. Dahlgren Theatr. 137 (anf. ss. titel på ett 1776 uppfördt teaterstycke; d. Barselstuen).
-TID~2. När hela Barn-Sängs-Tiden är förbij, och Kraffterna henne tillåta at stå sit Hushåll åter före igen. Hoorn Välöfv. jord. 1: 313 (1697). C. H. Carger i Veckoskr. f. läk. 5: 304 (1784). Så snart förlossningen är afslutad, vidtager barnsängstiden. Groth o. Lindblom Barnm. 124 (1894). De första dagarna af barnsängstiden. Därs. 132. —
-VISIT~02. jfr -BESÖK. Hustru Garling (gjorde) flitig Barnsängs Visit hos kyrkoherdens fru, som låg i Barnsäng. Hausen Antiqv. forskn.-resa 1871, s. 66 (i handl. fr. c. 1750). De orimliga barnsängs visiterna böra .. afskaffas. Cederschiöld Barnm. 253 (1822). Björkman (1889).
-ÅR, pl. (†) om den ålder, då kvinna kan föda barn; jfr BARNSBÖRD b. Deleen (1806, under child).
Spoiler title
Spoiler content