[jfr d., holl., t. o. eng. basta, fr. baste, lånadt, sannol. ss. kortspelsterm, af it. (o. span.) basta, det är nog; jfr följ.]
nog, stopp, slut; numera hufvudsakligen i förb. och därmed basta. Basta, det är nog. Biurman Brefst. 110(1729). Basta, (dvs.) noch häraf, noch sagt. Zettersten Anm. om mynt 156(1771). Apollo .. söng .. / En Episk Inpromptu, som tjugu Sånger räckt / Om Damerna ej ropat: basta! Kellgren 2: 75(1790). Nej, min herre, basta med sådant otyg! C. F. Dahlgren S. arb. 4: 202(1831). Han ville också titta i grytorna; men basta! Därs. 302(1831). Hvad som är gjordt, är gjordt, och dermed basta. Topelius Vint. I. 1: 148(1863, 1880). Ack, låt mig blott / .. förstulet, varligt / Se bort till henne! .. Basta, det är farligt! F. A. Dahlgren Moreto 65(1873). — (föga br.) i vissa kortspel. Almqvist(1842). (Sedan kort gifvits i vingt-un) äger hvarje spelare i sin tour begära ytterligare kort, ett i sender, till dess han är nöjd, då han säger basta. Konsten att spela 3: 91(1849).
