1) betäcka l. pryda med blommor; i p. pf.: blomsterprydd; jfr följ. Palmfelt Ecl. 29(1740). En och annan tunt beblommad äng. Nicander S. arb. 1: 197(c. 1830). Då gick jorden att beblomma / Väna Rosens unga stängel, / Till ett rikt naturens konstverk. Tranér Anakr. 63(1830, 1833). — bildl.: öfverskyla l. utsmycka (ngt oskönt med ngt skönt). Han .. beblomar henne (dvs. synden) medh herligha Rosor. P. P. Gothus Underv. O 5 b(1590).
