SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEBRÅKA, v., anträffadt bl. i p. pf. n. -adt
Ordformer
(-at).
Etymologi
[af BE- o. BRÅKA]
(†) förkrossa; jfr FÖRBRÅKA. O, gode Gud, vändt af din vrede / Och mitt bebråkat hierta glädie! Rosenfeldt Vitt. 178 (c. 1700).
Spoiler title
Spoiler content