SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEBUND, n.
Etymologi
[fsv. bebund; se BE- o. BUND]
(†) (politiskt) förbund; jfr BEBINDELSE 3. The hollendere ære begærendhe ith effuigth bebundt och friidt medh oss och riichit. G. I:s reg. 3: 309 (1526). Thet Bebudh (för Bebundh) och Besigling ther giordes i Malmö, the try Rijker och Städerne emillan. Tegel G. I 1: 284 (i handl. fr. 1530).
Spoiler title
Spoiler content