SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BECKANDE bek4ande, stundom bäk4-, l. 302 l. 320, adv. i uttr. beckande mörk, beckande svart
Etymologi
[bildade ss. sidoformer till BECK-MÖRK, -SVART i analogi med p. pr. i uttr. sådana som glödande het, isande kall vid sidan af GLÖDHET, ISKALL; jfr KOLANDE; jfr Rydqvist SSL 1: 406 följ., 5: 227]
(hvard.) fullkomligt mörk l. svart, kolmörk l. kolsvart; jfr BECK-MÖRK, -SVART. Hu, så beckande mörkt i natt! Wennerberg 2: 54 (1848, 1882). Larsen (1884).
Spoiler title