[jfr sv. dial. bedlare (Rääf Ydre 1: 103), d. bejler, nor. bidlar samt (med bet. tiggare) ä. d. bedler, mnt. o. holl. bedeler, mht. betelære, t. bettler o. BETTLARE]
(†) friare; jfr föreg. o. BEDEL, sbst.1 Sv. folkv. 1: 266. Alle bedlere ähre rijke, alle pijgor trifne och alle fongar fattige. Sv. ords. A 2 a(1604); jfr Grubb 15(1665; se under BEDEL, sbst.1). Den Belare feck Korgen. Dahlstierna Kungask. H 2 b(1697). Bedlaren ej gienast Modet tappar, / Vid första Afslags vink. Frese Verldsl. dikt. 6(1715). — närmande sig bet. älskare: kurtisör. Ho kan försäkra mig, om alle mödrar trogne / Och inge varit änn mot belarn redebogne? Düben Sat. 29(1722). Därs. 64.
