[liksom d. bedærve af ä. t. bederben; jfr holl. bederven; jfr äfv. FÖRDÄRFVA]
(†) fördärfva, förstöra. (Min fader har) haft mig i tid ut ifrån sig och alt smickeri, hwarigenom barn i desz tucktan bederfwas, att pröfwa werlden. E. Ehrensten(1660) hos Loenbom Anecd. I. 5: 14.
