SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEFARELSE, f.
(†) vbalsbst. till BEFARA, v.1 — konkretare: fruktan, farhåga. Blef så Sigismundus uti den befarelse på några dagar stilla uti Petricau. Girs J. III 121 (1627). Befürchtung .. rädsla, befarelse. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content