BEFORDRA, v.2, anträffadt bl. ss. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[af mnt. bevorderen l. ä. t. befordern; jfr ä. d. befordre; se för öfr. BE- o. FORDRA, v.2]
(†) fordra, framställa kraf l. göra anspråk på. Effter thet befordringen i theres förmente sökende rettighet allene på en .. stor summa penninger giort vare kunne. RA 1: 521 (1547).
