BEFRANSA befran4sa, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(mindre br.) förse med frans(ar), sätta frans(ar) på; nästan bl. [jfr d. befryndset] i p. pf. ss. adj.: försedd med frans(ar); fransad. Den befransade schavlen. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 79 (1830). Hattar .. med befransade band. Sthms mode-journ. 1845, s. 48. Befransade (lik-)kistor. Strandberg 1: 158 (c. 1858). En .. befransad hermelinsmantel. SFS 1874, nr 7, s. 2. Höftkläde med kulörta, befransade border. Gleerup i Kongo 2: 426 (1888). — oeg. l. bildl. Marklin 183 (1818). En flock dufvor .., nätt trippande med små befransade fötter. Bremer Strid 14 (1840). Denna blåa blick, / befransad, skuggad halft utaf de långa ögonhåren. Sturzen-Becker S. arb. 3: 39 (1861). (Clydesdale-terrierns) fint befransade öron. Hamilton Hundraser 184 (1900).
