BEFRYSA, v. -frös, -frusen; se för öfr. FRYSA.
Etymologi
[liksom ä. d. befryse efter mnt. bevresen, motsv. holl. bevriezen, t. befrieren, eng. befreeze; se BE- o. FRYSA]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i mnt., holl., t. o. eng. samt ä. d. lod sine klæder hart befryse met is] i p. pf.: isbelagd, tillfrusen, frusen. Till tess Wäter (dvs. Vättern) så starck befrusenn bliffuer, att mann vtann fara kunde förenn (dvs. föra den, näml. kronoskatten) med Släder vtöffuer. G. I:s reg. 16: 734 (1544).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt. o. t.] frysa fast, frysa in. Winteren kom honom (dvs. skepparen) så hastigt opå, så att han blef ther inne (dvs. vid Åbo) befrussin. G. I:s reg. 18: 61 (1546). (Därtill att) hon (dvs. varginnan) altså befröös i ijsen, / War skullen at hon så länge drögde. Fosz 500 (1621).
