SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEFÄRGA, v. -ade.
Etymologi
[efter t. befärben; jfr ä. d. befarve; se BE- o. FÄRGA, v.]
(†) färga. Troon .. seer thet rätta röda haaf / Medh Christi blodh befärgat. Ps. 1695, 13: 7. — [jfr motsv. anv. i t.] oeg. o. bildl.: försköna, utsmycka. Ther the giöra Orätt, så willia dhe lijkwäl befärga och besmycka theras Förehafvande med någre skinande orsaker. Rudbeckius Kon. reg. 31 (1614).
Spoiler title
Spoiler content