SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEGRUNDLIG l. BEGRUNDELIG, adj.
Etymologi
(†)
1) till BEGRUNDA II 1: som kan utgrundas l. utrönas l. utforskas. Begrundelig, Investigabilis. Swedberg Ordab. (c. 1730). Schultze Ordb. 1643 (c. 1755). — jfr OBEGRUNDLIG.
2) [mekaniskt bildadt till BEGRUNDA efter analogien af gr. ϑεωρητικός (se TEORETISK) i förh. till ϑεωρεῖν] (enst.) till BEGRUNDA II 2. Alla konster .. äro vthi Läran Theor(et)icæ eller begrundelighe, och vthi theres Nytto och brwk Practicæ eller wärckelighe. L. P. Gothus Mon. pac. 72 (1628).
Spoiler title
Spoiler content