SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEGYNNELIG, adj.; adv. -LIGEN.
Etymologi
[afl. af BEGYNNA]
(†)
1) ss. adj. Anfängig, begynnelig, som kan eller skal begynnas. Lind (1749).
2) [jfr ä. d. begyndelig, adv.] ss. adv. -ligen: till att begynna med, för det första. Begynneligen vele wij atj (dvs. att I) oss loffue och swärie, tro och hulle ath vere. G. I:s reg. 10: 46 (1535).
Spoiler title
Spoiler content