[jfr ä. d. behielp(n)ing, mnt. behelpinge, ä. t. behelfung]
(†) vbalsbst. till BEHJÄLPA;särsk. till d. o. 2 b, konkretare: sätt l. medel l. utväg att reda sig l. uppehålla sig l. (lif)nära sig, näringsfång. Wij betacke .. Gudt, then oss så forsorgt haffuer, .. (att vi) sådana behielpninger (som att plundra skeppsbrutna) inthet behoff haffue. G. I:s reg. 13: 57(1540).
