publicerad: 1902
BEHÄNDIG behän4dig, i Sveal. äfv. 032 (behä´ndig Weste; beh`änndig Almqvist), adj. -are ((†) superl. -igst(e) Lex. Linc. (1640, under proximus), Swedberg Schibb. 206 (1716)). adv. -T.
Ordformer
(behendoch O. Petri 1 Post. 95 a (1528); behendught (n.) Därs. 68 b. behendeg FH 4: 119 (1556). — behennigtt (n.) G. I:s reg. 17: 157 (1545))
Etymologi
[fsv. behändogher, behändigh, sannol. liksom ä. d. behændig lånadt från mnt. behendich (anträffadt i afl. behendicheit), motsv. holl. behendig, mht. behendec, ä. t. behendig; se för öfr. BEHÄND, adj., af hvars tyska motsvarighet ordet är bildadt medelst afledningsändelsen -ig]
1) [jfr motsv. anv. i mht. o. ä. t.] i fråga om kroppslig färdighet l. vighet: kvick l. ledig i sina rörelser, vig, lätt, flink, smidig; händig; ss. adv. äfv.: lätt o. ledigt; stundom svårt att skilja från 2 l. 3. (Invånarna i Permski) löpa alle om Winteren på skijdor, så hastigt och behändigt, at ingen häst them fölia kan. Petreius Beskr. 1: 54 (1614). Vid ympningen måste man vara behändig och renlig. Salander Gårdsf. 136 (1727). Jag såg .. en (taskspelare), som var nog behändig, och gick väl up i vighet mot dem, vi hafve i Europa. Hasselquist Resa 68 (1750). En rullad papperslapp, som jag tar opp behändigt. Remmer Theat. 1: 9 (1812, 1814). Du, Falstaff, du forslade undan din tjocka lekamen så nätt och så behändigt. Hagberg Shaksp. 3: 169 (1848). Apan och ekorren äro bra behändiga djur. Dalin (1850). Han var så smal och smärt, att han gått in / Igenom rundeln på en ring behändigt. Strandberg 2: 102 (c. 1859). Frun i huset sysslade behändigt / med inslag, ränning, nystan och bobiner. Sturzen-Becker S. arb. 3: 84 (1861). Han hade en liten behändig hand och ett säkert öga. Strindberg Fjerd. 19 (1877; om en medicine studerande). Entitor och mesar flyga flockvis bland buskar och ungskog .. med viga, behändiga rörelser. Ahlgren Ur Papirii ppr 84 (1901). — i bild. Wijsheten är allrabehendighast, hon faar och gåår genom all ting. Vish. 7: 24 (Bib. 1541).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera mindre br.) fyndig, snartänkt, fintlig, förslagen, finurlig, slug, slipad, påhittig, klipsk, fiffig, habil; i ä. tid möjl. äfv.: klok (jfr ex. fr. Balck Esop.); stundom svårt att skilja från 1 l. 3. Han förstod .. then wanskapeligha Esopum wara een behändig menniska. Balck Esop. 24 (1603). (Abner) war .. behändigh til at göra .. (fienderna) itt manligit Mootstånd. L. P. Gothus Likpred. öfv. J. Claesson 30 (1611). Dett hafve Rysserna så behendichtt practicerat. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 91 (1616). Fleming: Man kunne besticka them uthi Rysche Cantzlijd med 30 rublar. Feltherren: Thed måste gåå behändigt till. RP 4: 44 (1634). Vafer .. Listig, beslagen, behendigh. Lex. Linc. (1640). Se tocken behändig Skiälm. Boding Mick. 20 (1741). Behändige äro .. en del Skogboer .. at af Granträdet sluta, om det skal sent eller bittida blifva Vår. Tiburtius Præs. i VetA 1761, s. 14; jfr 3. När vi kunde .. till vår fördel undergräfva den mindre behändiges lycka. Wallin 2 Pred. 3: 142 (1822). Getterna .. kunde den sämsta tiggare äga, / Så behändiga äro de ständigt att söka sig foder. Runeberg 1: 82 (1832); jfr 1. Dalin (1850). — i förb. med prep. i, förr äfv. med. Ludvigsson Norman 27 (c. 1550). Then sigh länge på en handel öffuat haffuer, han är myckit snel oc behendig ther medh. Balck Krist. ridd. I 2 b (1599); jfr 3. Then som .. i sådana practik och skalckstycke behendigast är. Fosz 218 (1621). Then, som är behändig / Vti hans (dvs. satans) konstegrep. Kolmodin Qv.-sp. 1: 417 (1732).
3) (†) skicklig; förfaren; stundom svårt att skilja från 1 l. 2. (På Amager) boo någre Hollendere, Huilke ther äre mikit behendige .. att fonga wilgess. G. I:s reg. 9: 80 (1534); jfr 2. Weldighe män och wel behendighe medh boghar. 1 Krön. 8 (”9”): 40 (Bib. 1541); jfr 1. Och är thet een besynnerligh (dvs. synnerlig) skickeligheet, at thenne Scrifftlärde så behendigh war til at summera all Laghen och thet som retta kärnen ther vthi är. L. Petri 2 Post. 226 a (1555). Behendeg åpå skiider. A. Korp i FH 4: 119 (1556); jfr 1. The .. som äre behändighe at hastigt skriffua. Forsius Esdr. 178 (1613; lat. parati). En behändigh och snäll Glaasmakare. Phrygius Him. lif. 86 (1615). Logica öfvar förnuftet til at behendigt raisonnera. Rydelius Förn. 15 (1718, 1737).
4) [jfr fsv. behändogh gärning o. motsv. anv. i ä. holl.] med afs. på handlingar o. d.: fyndig, fintlig, slug, skicklig, klokt l. väl l. fiffigt uttänkt l. utförd. Ett behändigt knep. Ett behändigt Krigzpuss Eine Krieges List. Florinus Voc. 196 (1695). Stöten (var) så behändig, at han ofelbart igenom trängdt Telemachs harnesk. Ehrenadler Tel. 854 (1723); jfr 1. He is full of Contrivance, han är bragdsam, intet rådlös, har många behändiga maner. Serenius (1734). Några små behändiga handgrep. G. Polhem Præs. i VetA 1745, s. 9; jfr 1. Sjelfva Ritstiftet är inrättadt på följande behändiga sätt. J. C. Wilcke i VetAH 33: 63 (1772). Sigillet hade Julius på ett behändigt sätt vetat förskaffa sig till låns. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 222 (1831). En behändig taskspelarekonst. Schlyter Jur. afh. 2: 8 (1835, 1879). Regeringen påfann då en behändig utväg. De Geer Minnen 1: 215 (1892). — (†) Christus hafwer sådant mörkt och fordolt taal, thet noghot annat haffde jnbära än som ordhen lydde, och war så behendught, ath hwar man icke kunde forståth (dvs. förstå det). O. Petri 1 Post. 68 b (1528) [jfr fsv. behändoghom ordhum]. The .. hade så behendiga skalkheet, at ingen kunde komma vnder (dvs. under fund med) theres list. Dens. Kr. 6 (c. 1540). Alla menniskiors råådh och anslagh, the wara så behendighe som the kunna, .. hielpa (intet), när gudh ickie vill giffuatt, så eller så giordtt. L. Petri Oec. 26 (1559). Et behändigt räknande. Stiernhielm Arch. C 1 a (1644). Kan intet wackrare och behendigare wara talat. Swedberg Schibb. 202 (1716). Något annat behendigare förslag. Rydelius Förn. 123 (1720, 1737).
5) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (numera föga br.) om sak: sinnrik, skickligt l. fyndigt gjord l. inrättad; stundom svårt att skilja från 6. En .. godh rörsmidh, som zinttelåås (dvs. fyr- l. hjullås till eldvapen) och mykit annet behennigtt wärch aff iärn giöre kan. G. I:s reg. 17: 157 (1545). Behändige Konstwerk. Stiernhielm Parn. 2: 6 (1651). Föra thetta Diur (dvs. hvalfisken) i een behändig Snara. Spegel Guds verk 190 (1685); jfr 4.
6) [jfr fsv. thet war mik behendokth til städia o. motsv. anv. i ä. holl.] om ngt sakligt: bekväm, lämplig, lätthandterlig, passande för sitt ändamål; smidig; ”vig”; stundom svårt att skilja från 5. Vppå en Proportional-Cirkel kan man noga, och behändigt, vthan någon Räkning, förrätta thenne .. Profuen, medh sådana list. Stiernhielm Arch. O 2 a (1644). Til at säya huadh et stycke Godz håller i fijn til korn och karat; thertil wille wara nödigt et behändigare Wercktygh. Därs. C 1 a. Skal icke .. tåcke (dvs. sådant upptagande af ord ur talspråket) .. tjäna til en lust at rikta wårt språk ok göra't wigt ok behändigt(?) Columbus Ordesk. 13 (1678). Äro ock (dessa främmande ord), sedan the en gång äro hos oss inkomne, emottagne, och goda fundne, fast behendigare och bekantare än rena Swenska ord. Swedberg Schibb. 219 (1716). Af alla de Electricitets-Machiner jag ofvan anfört, är ingen så lättvindig och behändig som denna. G. F. Hjortberg i VetAH 26: 268 (1765). De ville veta något nytt, behändigare sätt att bli salig. Wetterbergh Nord 101 (1862). En ovanligt lång och behändig repstege. Lysander Äfv. 45 (1872). Ett annat medel, ganska behändigt och enkelt, att bereda feminin form åt personifierade begrepp. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 300 (1891). Särdeles behändiga (att upplägga o. servera grönsaker på) äro fat med afdelningar, så att man kan upplägga (olika grönsaker) .. i rader bredvid hvarandra utan att de falla ihop. Ekberg Hvad skola vi äta? 46 (1899). — (†) The Rhodiser hade behendigare skepp. Schroderus Liv. 608 (1626).
7) näpen, nätt. Greta såg rätt behändig ut. Lockarne och de gula banden på hatten fladdrade för vinden. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 26 (1832). Om skon nu är så liten och behändig, hvad skall då icke foten vara, som får rum deri? Sturzen-Becker S. arb. 2: 30 (1861). Det behändigaste lilla pyre, som någonsin hoppat omkring i verlden, en tio centimeter lång ekorrunge. Beskow Greta 83 (1901); jfr 1.
Spoiler title
Spoiler content