BEHÖRIGEN behö4rigen l. -hœ4r-, i Sveal. äfv. 0302 (behö´rigen Weste; beh`örigän Almqvist), adv. (i sht i skriftspr.) adv. till BEHÖRIG 3:på det sätt l. i den grad som förhållandena påkalla; såsom nödigt l. behöfligt är; vederbörligen; erforderligt, tillräckligt; stundom
Etymologi
[jfr t. gehörig]
närmande sig bet.: eftertryckligt, duktigt. Hjelt Medicinalv. 1: 15(cit. fr. 1680). Kyrckioherdarne .. (skola) Allmogen behörigen underwijsa, om then nyttan, som en lijkformigheet i Gudztienstens öfning med sig hafwer. Kyrkol. 2: 14(1686). Thet ogudachtiga onda .. blef af David behörigen undersökt, hemmadt och afstraffat. Sahlstedt Hofart. 134(1720). Sedan theras Skrift blifvit behörigen öfvervägad .. upläses then. 1 SAH 1: 39(1786, 1801). Sina embetspligter behörigen fullgöra. RF 1809, § 96. De uppassande pigorna äro behörigen insmorda med pomada. Palmær 97 (1839). En samling, behörigen försedd med företal, inledningar, titlar och anmärkningar. Agardh Teol. skr. 1: 115(1842, 1855). De blå kärrhökarna hafva först i sednare åren blifvit, hos oss, till sina arter behörigen skilda. Nilsson Fauna II. 1: 89(1858). Beväringsmanskapet .. skall till mönstring .. medhafva prestbetyg, för att behörigen granskas och påtecknas. Tj.-regl. 1858, 1: 12. Genom fullständig afdikning hålla åkerfälten behörigen torra. Arrhenius Jordbr. 1: 12(1862). — i öfverensstämmelse med lag l. sed; lagenligt, rättsenligt. Ett behörigen sammankalladt och ordnadt kyrkomöte. Thomander Skr. 2: 334(1853). Adeln var det enda stånd, inom hvilket frågorna behörigen föredrogos. Beskow Minnesb. 1: 85(1854, 1860). — jfr O-, TILL-BEHÖRIGEN.
