[af ä. t. behörlich; jfr ä. d. behørlig, mnt. behorlik, holl. behoorlijk]
(†)
1) = BEHÖRIG 1. Skeppen medh behörlig stycken (dvs. kanoner) och ammunition. RP 6: 167(1636). Några skipp och der till behörlige ammunitioner. Därs. 8: 99(1640). — jfr TILLBEHÖRLIG.
2) = BEHÖRIG 3. A. Oxenstierna Skr. 2: 271(1616). Arbettet skole befhelet drifwa och ther med flitight tilsee at thet behörligh fortgångh hafwa må. Gustaf II Adolf 252(1621). På behörligedh sätt. RARP 1: 6(1626). Supplicationerne komma först i Cantzlijt och där sedan .. förvijsas till theres behörlige collegia. RP 4: 134(1634). Att besicktiga befästningen och dess nödtorfftige behörlige byggning bivista. Därs. 6: 19(1636). Skall tå vara hans plicht med thet förste fordra hvart partij thill sin behörlige platz och regemente. Därs. 8: 82(1640). Detta sitt ombetrodde kall behöhrligenn vttföhra, som det sig borde. RARP 3: 181(1642). Så kärt dem är j wijdrigit fall till behörligit swar at stånda. Hjelt Medicinalv. 1: 12(cit. fr. 1663). — jfr OBEHÖRLIG.
