BEKLAPPA beklap4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. KLAPPA; jfr d. beklappe, äfvensom t. beklatschen (båda i bet. 1)]
1) (i sht skämts., mindre br.) klappa händerna åt, applådera. Virtuosen .. beklappades ganska mycket. Wallmark Resa 73 (1819, 1832). Dalin (1850). Denna vers beklappades ursinnigt. Man skrattade .. länge och .. hjärtligt. Elkan John Hall 530 (1899).
2) (skämts., föga br.) ofta klappa, klappa om, kringklappa. Hvad hon blir beklappad af sin fästman! Dalin (1850).
