[sannol. efter t. beklecken; jfr sv. dial. kläcka (Rietz 327) samt KLACK, fläck]
(†)
a) (med träck) orena, besmutsa. God fogel beklecker icke sitt boo. Sv. ords. A 7 b(1604). — utan obj.: träcka. Kramsfogelen .. säyes träckia åth sigh sitt egit Fördärff: Ty hwar han beklecker, ther spricker Misplen (dvs. misteln) vp, tädan FogelLijm kommer. Schroderus Comen. 157(1640, 1647).
b) sätta fläck på, skymfa; jfr BEKLICKA.Hurulunda .. Sathan, någre sine werktij (dvs. verktyg) ingifwit .. Försambl:s ledemöten med stygge, ähro skändelige .. ööknampn at bekläckia och befläckia. Växiö domk. akt. 1680, nr 34.
