SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELÄMPLIG, adj.; superl. -ast (-est); se för öfr. LÄMPLIG.
Etymologi
[jfr sv. dial. belämplig (Ihre Dial. lex. (1766; anf. fr. Södermanl.)); af BE- o. LÄMPLIG]
(†) lämplig, läglig, passande. Huad tiid belempeligest vore till sadan förhandling. G. I:s reg. 4: 13 (1527). Serenius (1741, under beläglig).
Spoiler title
Spoiler content