SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEMARTLA, v. -ade.
Etymologi
[jfr holl. bemartelen; af BE- o. MARTLA]
(†) martera, pina, plåga. (I helvetet) Der du ey annat seer eller höör .. / Än bland puukar (dvs. onda andar) och eeld, fördömde, bemartlade, qvalde. U. Hiärne Vitt. 83 (1664). Faasligt gruffvande, skreckligt ryysand', oändeligh ängslan / .. skola .. / Altijdh din usla siäl utmechta, betvinga, bemartla. Därs. 96 (1665).
Spoiler title
Spoiler content