SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEMATTA, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. MATT l. MATTA, v.]
(†) utmatta. (Man) hade sig här til med Fältslacktningar nog bemattat. Rel. om G. II A. D 1 a (1699).
Spoiler title
Spoiler content