SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BENA be3na2 (be`na Weste), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., Almqvist (1842), Dalin (1850)).
Etymologi
[afl. af BEN, sbst.1 I]
1) befria från ben, borttaga ben från; numera bl. med afs. på fisk. Broman Gl. (1736). (K. IX:s) Hof-artiklar, der han till och med förböd at bena strömmingen. Hallenberg Hist. 1: 8 (1790). Ålarne benas från hufvud till stjert. Hagdahl Kok. 178 (1879). Hon .. benade fisken utan knif. Heidenstam End. 23 (1889). jfr: Beena, vtskära been, Exossare. Lex. Linc. (1640).
2) (i sht i Finl.) bildl.: omsorgsfullt l. minutiöst granska l. skärskåda l. genomgå, diskutera, dissekera, uppdela; ofta med en viss klandrande bibet. af småaktighet l. pedanteri l. petighet.
a) med direkt obj. Men han, som måst så många siffror bena, / Har ännu strängar qvar för poesin. Böttiger 3: 223 (1858). Vi .. benade saken på alla sidor. Topelius Vint. I. 2: 164 (1862, 1880). Ingen tullvaktmästare kunde omsorgsfullare bena en faktura, än jag sökte fel hos min fästmö. Därs. II. 2: 15 (1882).
b) abs. Detta benande och afhandlande. Bremer Nina 286 (1835). I jons .. kunde du inte logik för två styfver, och nu klyfver och benar du värre, än om du vore hustru åt en filosof. Runeberg E. skr. 2: 123 (c. 1850). Mången timme begynte med ett strängt benande i okända hieroglyfer. Topelius Planet. 2: 209 (1889). — (†) med prep. öfver. Hon vill vara filosof, tror jag, och resonnerar och afhandlar och benar öfver allting. Bremer Nina 286 (1835).
Särskilda förbindelser:
BENA IGENOM 10 040 l. 032. till 2. Nu ha vi (i kommittéen) en månads tid benat igenom alla de olika förslagerna och kritikerna. Topelius (1868) hos Nervander Blad ur Finl. kulturhist. 416.
BENA SÖNDER 10 40. — jfr SÖNDERBENA.
1) till 1. Du benar ju alldeles sönder fisken.
2) till 2. Om gossen skall ord för ord bena sönder hvarje Latinsk mening. Försl. t. skolordn. 1817, s. 112. Topelius Läsn. f. barn 2: 29 (1866, 1883).
BENA UT 10 4. till 2. Det är allenast stora snillen, som kunna bena ut sanningen. Chydenius Skr. 66 (1765). Topelius Vint. II. 1: 427 (1861, 1881). — jfr UTBENA.
Spoiler title
Spoiler content