BENOSA benω4sa, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i sht skämts., mindre br.) nosa på. Törneros Bref 1: 250 (1827). Quennerstedt Resa 217 (1867). Medan de helsade på värden och värdinnan, benosades de ifrigt af den krumsvansade björnhunden Halli. Ahrenberg Stockj. 87 (1892). — bildl.: närgånget o. noggrannt undersöka, snoka i. De utposterade vakter / skulle benosa hans (dvs. fiskarens) sjötång strax (för att se, om fiskar voro dolda i den). Lagerlöf Juven. 47 (1893, 1896).
