SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BENVED be3n~ve2d (be`nved Weste), r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. benved, d. benved, nor. beinvid, isl. beinviðr, nyisl. beinviður, t. beinholz; jfr äfv. gr. ξυλόστεον, af ξύλον, trä, o. ὀστέον, ben]
namn på åtskilliga buskväxter o. låga träd med (ben-)hårdt trä.
1) [jfr sv. dial. benved (Västerg.), bainvid (Gottl.), nor. beinvid, nyisl. beinviður, t. beinholz samt gr. ξυλόστεον] (numera mindre br.) buskväxten Lonicera xylosteum Lin., allmän try, hårdved; (i ä. tid) äfv. i förb. svensk benved; jfr BEN-TRY. Ossea Svecorum, Try, Trybuske, Swensk Beenweed. Tillandz D 2 b (1683). Ossea Svevorum, .. Swensk Stenbär, Beenweed eller Try. Bromelius 78 (1694). Linné Flora 69 (1745, 1755; anfördt från Västerg.). Rothof 567 (1762). Retzius Fl. oec. 425 (1806). Wahlenberg Fl. sv. 145 (1824, 1831). O. T. Sandahl i NF 10: 90 (1886). Eljes växte den praktfulla benveden med sina eldröda bär i skrefvorna. Strindberg Hems. 134 (1887).
2) (†) buskväxten Lonicera periclymenum Lin., (svensk) kaprifolium, vrivendel; äfv. i förb. svensk benved. Ossea Periclymenum rectum, Xylosteon. Tryy, Swensk Beenweedh. Franckenius Spec. E 2 b (1659). Rudbeck Hort. bot. 88 (1685).
3) [jfr sv. dial. benved (Skåne, Blek.), bainvid (Gottl.), d. benved] buskväxten Evonymus europæus Lin.; jfr ALSTER, sbst.1 2, KÄRINGTAND, SPELBOM. Benved kallades (i Skåne, mellan Ystad o. Lund) Evonymus .. men hårdved var Xylosteum. Linné Sk. 265 (1751). Därs. 392. Benved .. Evonymus europaeus. Kan planteras til häckar i trägårdar til prydnad och för lugn. Rothof 15 (1762). Retzius Fl. oec. 243 (1806). Benved .. en i södra Sverige växande buske, skild från alla andra genom femkantiga, femrummiga, rosenröda frukter (ej bär). Fries Ordb. (c. 1870). Areschoug Flora 147 (1881).
4) [jfr sv. dial. benved (ö. Smål. o. Öl.), t. beinholz] (numera mindre br.) buskväxten Cornus sanguinea Lin., röd kornell, hårdved. Cornus .. Beenweedh .. (t.) Welsch Kirschbawm. Lex. Linc. (1640). Uti en äng .. fans Ossea eller den rätta Benved. Linné Öl. 56 (1745). Dens. Flora 48 (1745, 1755). Denna rätta Benveden, som han kallas i Skåne, eller Eknaset stod nu prydd med sine hvita blommor, eller klasor. Dens. Västg. 32 (1747). Rothof 98 (1762). Retzius Fl. oec. 186 (1806). Bågar af benved. Carlstedt Herodot 3: 81 (1833; gr. τόξα κρανέϊνα). Düben Vextr. 63 (1841). Dalin (1850).
5) [jfr t. beinholz] (†) buskväxten Ligustrum vulgare Lin., liguster; jfr PRÄNTEBÄR. Lex. Linc. (1640, under ligustrum). Privet .. benved, altid grönskande buska, ligustrum. Serenius (1734). Schenberg (1739, 1747). Brisman (1815, under privet).
6) [jfr d. benved, nor. beinved, isl. beinviðr] (föga br.) växten Ilex aquifolium Lin., järnek, kristtorn. Hartman Flora 66 (1849, 1864).
Anm. I sv. dial. förekommer ordet äfv. som beteckning för Viburnum Opulus Lin. (se Rietz) o. Rhamnus Frangula Lin.
Ssgr: A: (5) BENVED-TRÄ. (†) Ligustrum. Tydsk Beneweedh trää, Munwide trää. Franckenius Spec. E 2 b (1659).
B: BENVEDS-BLOMSTER30~20. särsk. (†) till 5. Benveds blomstrena hvit falla af. Nicander Virg. Ecl. 13 (1752; Virgilius: alba ligustra cadunt). Anm. För öfv. af lat. ligustrum i anf. språkprof åberopar förf. Schenberg (1739).
(3) -KÄRNA~20. Retzius Fl. oec. 244 (1806).
(3) -MAL~2. fjärilsarten Hyponomeuta Evonymella. Thomson 205 (1862).
(3?) -TRÄD~2. En vindfläkt .. kysser .. blad och gren / på åldriga benvedsträden. Fredin E. dikt. 57 (1888).
Spoiler title
Spoiler content