SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BENÅDING, f.; best. -en.
Etymologi
[jfr ä. d. benåding]
(†) vbalsbst. till BENÅDA. — särsk.
1) till BENÅDA 1 b, konkretare: nåd, nådebevisning, ynnestbevis. Wij .. måå aff tin stora benåding wäl, och äre vthi titt Land wäl vndfångna och trachterade. Petreius Beskr. 3: 22 (1615). Privilegierne, them H. K. Mt. .. hafwer täcktz .. förläna thetta Compagniet .. Hwilken milde benåding .. (är ett af) the förnämligste medhel ther medh at beweeka hwar och en thenne godhe Saak til at handhafwa och förfrämia. Schroderus Uss. A b (1626). Dens. Osiander 1: 457 (1635).
Spoiler title
Spoiler content