SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEPLÖJA beplöj4a l. 032, v. -er, -de, -t, -d.
Etymologi
[efter t. bepflügen; jfr holl. beploegen; se BE- o. PLÖJA]
(anträffadt bl. i poesi)
1) (numera knappast br.) plöja (jorden o. d.). Beplöja sin jord. Johansson Hom. Od. 9: 108 (1844). — särsk. oeg. o. bildl.:
a) i fråga om segling o. d.: plöja (hafvet o. d.). Hvilka, o främlingar, ären I? hvadan beplöjen I hafvet? Johansson Hom. Od. 9: 252 (1844). (Jag vill) beplöja / fjerran hafvens orofulla vågor. G. L. Silfverstolpe 1: 64 (1851).
b) i fråga om ansiktets fåror l. rynkor: plöja, fåra. Sorg .. och .. tårar, / Som ansichtet vårt gör beplögt medh åldrens fåhrar. Westhius Vitt. 11 (1675). Beplöjd / Med skrynklor, icke års, minuters verk. Thomander Skr. 3: 72 (1826; eng. furrow'd o'er with wrinkles, plough'd by moments, not by years).
2) (†) gm plöjning åstadkomma (fåror); upplöja, plöja. At Bonden ej förlorar / Een eenda Handfull Korn i the beplögde Foror. Spegel Guds verk 135 (1685).
Spoiler title
Spoiler content