SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PLÖJA plöj3a2, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NAD (se avledn.), -NING (se d. o. ); -ARE (se avledn.); jfr PLÖJA, sbst., PLÖJD, PLÖJE, PLÖJSEL, PLÖJSLA, PLÖJSLE, se avledn.
Ordformer
(plög- 15361795. plöj- (-öij-, -öy-) 1536 osv. plöyi- 1526c. 1635)
Etymologi
[fsv. plöghia; jfr d. pløje, isl. plægia, t. pflügen samt eng. plough, plow; avledn. av PLOG]
1) bearbeta l. köra (åker)jord med plog; dels med obj. betecknande jord l. åker o. d., dels abs.; äv.: göra (en fåra o. d.) gm körning med plog; jfr ÄRJA. 1Kor. 9: 10 (NT 1526). (I april) skal man badhe plöya och såå. Ps. 1549, Kal. s. 5 a. För utsäde af alt gräs-frö, måste marken plögas mera än en gång. Serenius EngÅkerm. 53 (1727). (Han) plöjde .. en rak och bred fåra. Lagerlöf Holg. 2: 406 (1907). Hellström Malmros 118 (1931). — jfr ALV-, DJUP-, EFTER-, HÖST-, MULL-, REOL-, SKUM-, VÅR-PLÖJA m. fl. samt NY-, O-PLÖJD. — särsk.
a) i ett stort antal ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. För köld skul wil then late icke plöya, så moste han om sommaren tiggia gå och intit få. Ordspr. 20: 4 (öv. 1536). Man måste plöye medh sådan oxar som man haffuer. SvOrds. B 6 a (1604); jfr b α. Harfwa dhet effter, som han haar plögt .. (dvs.) När ens ährligh mans bekända meriter blifwa förringade, då plägar man swara medh en sådan förwijtelse. Grubb 314 (1665). Lijka paar plöyer bäst. Dens. 368. När Adam plögde och Ewa spann, / Hwar war då en Adelszman. Dens. 586 [jfr Holm 4BevO 8]. Jaga och intet få, plöja och intet så, läsa och intet förstå. Rhodin Ordspr. 81 (1807).
b) bildl. (jfr 26). Plöja nya fält, arbeta på nya forskningsfält o. d.; jfr 6. J plöyen ogudachtigheet, och vpskären oretferdigheet, och äten lögns frucht. Hos. 10: 12 (Bib. 1541). Kanonen plöjer (i slaget vid Lützen) bland rök och dam / I åkern för blodigt säde. Snoilsky 3: 3 (1883). — särsk.
α) i uttr. plöja med ngns kalv l. plog l. oxe o. d., särsk. (o. numera företrädesvis) plöja med andras kalvar l. en annans kalv(ar), lösa en uppgift l. åstadkomma ngt med anlitande av ngns resp. andras hjälp, använda ngns resp. andras idé(er) l. metod(er) l. resultat; vanl. klandrande, närmande sig bet.: ”lysa med lånta fjädrar”, stjäla ngns idéer o. d.; se vidare under KALV, sbst.1 1 h α β', PLOG 1 c ϑ. Om j icke hadhen plögt medh minom kalff, j hadhen intet råkat på mina gåto. Dom. 14: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: plöjt med min kviga). (Jag) låter inte andra plöija med min ööck. OxBr. 11: 479 (1632). (Jag är) besvijken, j dett En annor plögdt medh min plogh och betient sig af min afRijttning och förslag (till hospitalsbyggnaden). VDAkt. 1706, nr 307. jfr (tillf.): Det är alldeles oriktigt att i hithörande frågor plöja med parlamentarismens åskådningar. Fyris 1894, nr 70, s. 2.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. plöja med ngn, (hårt) utnyttja l. ”köra” med ngn l. låta ngn arbeta för sig l. dyl. Så haffue the (dvs. danskarna) med thet Rike (dvs. Norge) plögdt, / At Norge haffuer sigh litet förökt. Svart Gensw. F 1 b (1558). Att icke en och annan af Ministèren plöjt med den arma David (Frölich), så att de brutit ryggen af honom. 3SAH XLI. 2: 77 (1835).
2) bildl. l. oeg., om ngt som liknar plöjande med en plog, särsk. med tanke på att (ytan av) ngt uppristas l. att en fåra l. ränna bildas i ngt l. att ngt skär igenom (ytan av) ngt o. därvid välter en viss massa därav åt sidan; med konstr. motsv. de i bet. 1 använda. Tin åsyn, som ett svärd, vti mitt hierta plöjer. Kolmodin QvSp. 1: 259 (1732). Projektilerna plöjde aflånga fåror i stållagret. Busch Fästn. 46 (1888). Den ene .. (åsk)-strålen plöjde jorden fram till folkskolehuset. PT 1896, nr 145, s. 3. Norsfiskarna, som .. plöjde med handhåfvarna i det strida vårvattnet. Öberg Makt. 1: 17 (1906). — särsk.
a) (med ngt vitter prägel) om ett fartygs gång på vattnet, med tanke på att fartygets köl klyver vattenytan o. bildar en fåra i vattnet. Plöja havet, böljorna, vågorna, oceanen. Han lemnar åker och äng, och går at plöja hafsböljan. SvMerc. 1763, s. 588 (1761). Ombord på Trent, som plöjde oceanen. SöndN 1862, nr 00, s. 1. VFl. 1937, s. 6. jfr BE-PLÖJA.
b) (med ngt vitter prägel) om en fågels l. flygmaskins framträngande genom luften. Hemberg ObanStig. 172 (1896; se under c). (Flygaren) ofarna vägar i rymden plöjer. SvD(A) 1910, nr 270, s. 9. (†) Svalan plöjer (dvs. flyger) jämt med Jol. Frese VerldslD 165 (1726).
c) (med ngt vard. l. vitter prägel) allmännare: förflytta sig l. framtränga l. bana sig väg genom ngt under undanträngande av det som hindrar l. bildande av en öppning l. ränna o. d.; äv.: pulsa (i snö); stundom övergående i bet.: förflytta sig, färdas, gå, tränga fram o. d.; särsk. i uttr. plöja sig väg l. plöja (sin) väg l. bana, bana (sig) väg, ta sig l. tränga fram o. d.; äv. i uttr. gå plöjda vägar, bildl.: gå banade vägar, i sin värksamhet följa vedertaget bruk o. d.; se för övr. under VÄG. Atterbom SDikt. 2: 43 (1811, 1838). Vargarna .. plöja snön skiftesvis, liksom tranorna i kilflykt luften. Hemberg ObanStig. 172 (1896); jfr b. Plöjande i alnsdjupa snödrifvor. Sätherberg Lefn. 10 (1896). Stellan plöjde sig väg genom gruppen. Siwertz Sel. 2: 83 (1920). jfr (†): Det är otroligt hvad stötelse stenar man råkar på vägen (då man skriver) och vet man ej väja några och plöjja de andra är man förlorad. CAEhrensvärd Brev 2: 90 (1795).
3) [specialfall av 2; jfr motsv. anv. i d.] (†) med en ”ploghyvel” göra en ränna l. skåra l. not l. fals längs kanten av en bräda o. d., nota; jfr SPONTA. Lind (1738, 1749). — jfr IN-, SAMMAN-PLÖJA.
4) [specialfall av 2] åstadkomma fåror i ngns panna l. ansikte, fåra; med saksubj. betecknande fårorna l. vad som orsakar fårorna (ålder l. tid l. bekymmer o. d.), med obj. betecknande panna osv. l. fåra; numera bl. (mera tillf.) i anv. med jämförelsevis nära anslutning till 1 l. 2. De diupa fårar och rynkor, som tiden plögdt och ristat på deras skräflige änne och kinder. Lundberg Paulson Erasmus 74 (1728). Än hade åldern icke plöjt hans panna. Kellgren (SVS) 2: 316 (1792). De fåror, som din panna plöja. Runeberg 2: 286 (1828). Panna, plöjd af vedermöda. CVAStrandberg 4: 240 (1857). Östergren (1935). — jfr DJUP-PLÖJA.
5) (med ngt vard. l. vitter prägel) med avs. på skrift, räkenskaper o. d.: läsa l. gå l. ”tröska” igenom (ngt); äv. utan obj.; företrädesvis i förb. plöja igenom (se särsk. förb.). Lundegård Prom. 1: 77 (1893). Plöja tio kolumner djupt i firmans böcker. Essén Vap. 118 (1917).
6) (med ngt vitter prägel) med avs. på en forskningsgren l. ett ”ämne” o. d.: tränga in i l. genomforska l. bearbeta l. ”odla” (ngt); äv. utan obj. TT 1902, Ark. s. 102. Denna ännu allt för litet plöjda forskningsgren (dvs. etnografi). Rig 1931, s. 95. (Han) behandlar ett större ämne .. och har överhuvudtaget plöjt djupare (än N. N.). UNT 1943, nr 64, s. 4.
Särsk. förb.: PLÖJA FRAM10 4.
1) (tillf.) till 1: frambringa (ngt) gm plöjande. Broomé MPDahlbg 12 (1834).
2) till 2, intr. o. refl. (i uttr. plöja sig fram): ta l. tränga sig fram, bana sig väg o. d. särsk.
a) (med ngt vitter prägel) till 2 a, om fartyg l. sjöfarande. Hedin Pol 1: 325 (1911; refl.). Plöja fram genom sjöarna med stadiga 14—15 knop. VFl. 1933, s. 137.
b) (i allm. ngt vard.) till 2 c. (Han) plöjde sig fram fot för fot (genom snön). Geijerstam FattFolk 2: 22 (1889).
PLÖJA IGEN10 04. till 1, 2: fylla igen gm plöjning. Knöppel Barb. 94 (1916). jfr igenplöja.
PLÖJA IGENOM10 040 l. 032 l. GENOM40 l. 32. (Lat.) Perarare .. (sv.) Plöja igenom. Ekblad 24 (1764). jfr genomplöja. särsk.
1) (i allm. ngt vard.) till 2: tränga igenom (ngt); köra igenom (ngt med ngt) l. dyl. Han plöjde igenom hela sumpmarken med (håven). Lagerlöf Saga 79 (1908). särsk.
a) till 2 c: ta l. tränga sig l. bana sig väg igenom (ngt); äv. refl. (i uttr. plöja sig igenom). NTIdr. 1900, Julnr s. 20. (Han) plöjde .. genom mängden och styrde bort över skolplanen. Siwertz JoDr. 38 (1928).
b) (tillf.) gå igenom l. ”avvärka” (ngt). Professorn .. som med lugn konsekvens plöjde igenom assietterna (på frukostbordet). Bergman Mark. 152 (1919).
2) (ngt vard.) till 5: läsa l. gå l. ”tröska” igenom (ngt). NordT 1893, s. 189. Det går minsann inte på en aftonstund att plöja igenom en engelsk roman. AB(L) 1895, nr 279, s. 2. Jag plöjde .. genom lördagstidningens annonsspalter. Trenter Lek 232 (1950).
PLÖJA NED10 4 l. NER4. till 1: nedmylla gm plöjning. Plöja ned gödsel. Serenius EngÅkerm. 170 (1727). Abelin Frukt 126 (1902). jfr nedplöja.
PLÖJA OM10 4. jfr omplöja.
1) till 1: plöja på nytt; förr möjl. allmännare: plöja. Dähnert 221 (1746). Thomander 3: 303 (1826).
2) (tillf., ngt vard.) till 5: ”plöja” igenom (ngt) på nytt. PedT 1903, s. 339.
PLÖJA UPP10 4, äv. OPP4. jfr upplöja.
1) till 1: plöja (ngt); särsk. med avs. på mark som förut icke odlats l. som legat i träda. Wollimhaus Ind. (1652). Den jord, som bestämmes att bära lin, plöjes upp hösten förut. QLm. 3: 12 (1833). Lagerlöf Holg. 2: 406 (1907).
2) till 2: rista l. riva l. gräva upp (ngt), göra fåror i (ngt); äv. med obj. betecknande fåra l. dyl. Mullvadarna hafva plöjt opp hela min trägård. Nordforss (1805). I de spår du nyss .. plöjt upp. PåSkid. 1928, s. 62.
Ssgr (i allm. till 1): PLÖJ-GÅNG. (†) = plog-gång. LBÄ 44—50: 249 (1801).
-HÄST. (mera tillf.) draghäst använd vid plöjning; jfr plog-häst. VL 1901, nr 37, s. 3.
-MARK. (i vitter stil) plöjd mark, ”plöjning” (se d. o. 1 b). Belfrage Väg. 96 (1918).
-MUST. (i vissa trakter) lant. om den för plöjning behövliga fuktigheten i marken; jfr must 5. Östergren (1935).
(2) -RÅTTA. (†) åkersork. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 113. Holmgren Däggdj. 265 (1865).
Avledn. (till 1): PLÖJA, r. l. f. [fsv. -plöghia i ssgrna aplöghia, opplöghia, plöjning in på grannens område; jfr nor. pløie]
1) abstr.: plöjning (se d. o. 1 a); i ssgn efterplöja.
2) (i vissa trakter) konkret: plöjning (se d. o. 1 b); förr äv.: stycke jord upplöjt till åker; stundom svårt att skilja från 3. Fast än nyss-vptagne plöjor och åkerstycken .. första året icke böra plöjas altfördiupt, så (osv.). Broocman Hush. 2: 58 (1736). Han kom ner på plöjan vid Vräknebro. Spong Tavl. 163 (1946). jfr dags-, ny-plöja.
3) (i vissa trakter) plogfåra; äv. bildl.; jfr 2. Johansson HomIl. 13: 707 (1848). Stormen .. började slita upp vattnet i allt grövre plöjor. Kjellgren Kamr. 80 (1947).
PLÖJARE, m.||(ig.). [jfr d. pløjer] person som plöjer; stundom (i vitter stil) metonymiskt för: odlare, jordbrukare; äv. bildl. Uppå min rygg haffua the plöyare plögt, och draghit theres forar longa. Psalt. 129: 3 (öv. 1536). Ett folk af plöjare och smeder. Snoilsky 1: 144 (1874). Sandburg Dikt. 78 (1934).
PLÖJBAR, adj. [jfr nor. pløibar] (numera bl. tillf.) möjlig att plöja; förr äv.: lämplig att lägga under plogen l. odla, odlingsbar; jfr plogbar. Nordforss (1805). Östergren (1935).
PLÖJD, r. l. f.
1) (i vissa trakter) abstr., = plöjning 1 a. Palmblad Fornk. 2: 110 (1844).
2) (†) konkret, = plöjning 1 b. Palmfelt Ecl. 1 (1740). Prunkande stå odlarns plöjder. Tranér Anakr. 44 (1829, 1833). jfr dag-plöjd.
PLÖJE, n. (i vissa trakter) = plöjning 1 b. Arrhenius Jordbr. 3: 149 (1861). SvD(B) 1943, nr 353, s. 13.
PLÖJNAD, r. l. m. (i vissa trakter) = plöjning 1 b. Holmström LändStränd. 2: 34 (1919).
PLÖJSEL, r. l. f. [jfr nor. pløgsel] (i vissa trakter)
1) abstr., = plöjning 1 a. jfr höstplöjsel (Över fälten, där höstplöjseln inte var färdig ännu på länge. Rosendahl SkogÅbor 167 (1932)).
PLÖJSLA, r. l. f. [jfr nor. pløgsle] (i vissa trakter)
1) = plöjning 1 b; stundom svårt att skilja från 2. De sista ytvattensfårorna i plöjslorna har tagits upp. GbgP 1948, nr 321, s. 14.
2) plogfåra; jfr 1. Ingenting är det, som förströr (plöjaren), annat än kråkorna, som vandra fram öfver plöjslorna och plocka efter mask. Lagerlöf Jerus. 1: 6 (1901).
PLÖJSLE, n. (i vissa trakter) = plöjning 1 b. Rosenberg Uvberg. 132 (1937).
Spoiler title
Spoiler content