BEREFVA, v. -ade.
Etymologi
[af mnt. bereven; jfr ä. d. bereffuen godtz; se BE- o. REFVA, v.]
(†)
1) (med vidjor l. rep l. snöre o. d.) ombinda l. omvira l. omlinda. Hoo (af kronans båtsmän) szom (af det tagna bytet) vpslår kistor tunnor byltor eller nogot bereffued godtz, vtan hoffuitzmandtz villie eller vitzskap. G. I:s reg. 10: 130 (1535).
2) binda l. vira l. linda (rep, snöre o. d. omkring ngt). Lin, som berefvades om dem (dvs. fyrkransarna). C. Adlersparre i VittAH 3: 249 (efter handl. fr. 1569).
