[jfr holl. beregenen, t. beregnen; se BE-o. REGNA]
(†) regna på, fukta med regn; bestänka; i pass. äfv.: få regn, fuktas af regn. En åker wardt beregnat, och then andre åkren som intet beregnat wardt, förtorkadhes. Am. 4: 7(Bib. 1541). Beregnat, medh Regn öffuersköldh. Lex. Linc.(1640, under complutus). Muræus 3: 74(1648). Nedkommen, har man på den smala brädden, som .. af fina vattenpartiklar oupphörligt beregnas, framför sig .. en gigantisk vattenstråle. Atterbom Minnen 443(1818).
