publicerad: 1904
BERUSTA berus4ta, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(berusta G. I:s reg. 7: 67 (1530) osv. berosta G. I:s reg. 4: 335 (1527), 6: 250 (1529) m. fl. berysta G. I:s reg. 7: 451 (1531). berösta G. I:s reg. 5: 203 (1528), Svart G. I 5 (1561) m. fl.)
I. [liksom d. beruste, ä. d. äfv. beryste (jfr ock ä. d. beröstning), efter t. berüsten l. ett ej uppvisadt mnt. berusten; jfr mnt. rusten, göra färdig, (ut)rusta (i sht till krig); se BE- o. RUSTA] rusta; utrusta.
1) om rustning till strid; ofta med prep. med o. sbst. som betecknar krigsförnödenhet(er) af olika slag o. d.
a) (†) refl.: rusta sig (till strid, att möta en fiende osv.); göra krigsrustningar. Attj (dvs. att I) eder väl berosta skulle medt goda hästar och drabtyg. G. I:s reg. 5: 144 (1528). I godhe män skulle .. berusta edher både thill lanndh och vattnn, med skipp, Folch, Bysser och wärier. Därs. 7: 67 (1530). Kong Christiern .. intagher j Norige then ena landzendan epter then andra, for huilken sack skul wij oss beruste. Därs. 450 (1531).
b) (numera knappast br.) i p. pf. (mer l. mindre) närmande sig adj. anv.: rustad; med prep. med äfv.: utrustad med (ngt). G. I:s reg. 4: 335 (1527). Olaff suart .. schal .. holla .. til rijchitzins tiennist en vel beröstedt karl oc hest. Därs. 5: 203 (1528). Ephraims barn berustade medh wapn och bogha. L. Petri Ps. 78: 9 (1560). Heela Rijket .. war beröstadt och förmannadt (dvs. stärkt, kraftigt) både til watn och land. Svart Är. 64 (1560). Ett segelskep beröstadt till 100 man. Dens. G. I 5 (1561). Tegel G. I 1: 23 (1622). Nu gifven vapnen hit: och i ett ögonblick / Berustad, hjelten står i majestätligt skick. J. G. Oxenstierna 5: 212 (c. 1817). Derifrån uppbröt hela vår här med vapen berustad. Johansson Hom. Il. 11: 725 (1846). — i bild. Den Höge, som kommer med ljusets / Hvitt berustade (dvs. i hvit rustning klädda) kämpar. Franzén Skald. 7: 199 (1822). — jfr KOPPAR-, O-, SPANN-, VÄL-BERUSTAD.
2) (†) utrusta (med en egenskap, en andlig förmögenhet o. d.). Oss som Du befalt om Dig at vittne bära, / Har Du med unders-tro berustat / .. At verka sällsam ting. Kolmodin Qv.-sp. 2: 465 (1750).
1) (förr) belägga (jord, egendom) med skyldighet att utgöra rustning (dvs. uppsätta häst o. karl till krigstjänst). En stor del af ålfiskena på Skånes ostkust synas ursprungligen hafva tillhört kronan samt sedermera blifvit försålda till skatte eller vid indelningsverkets upprättande berustats. R. Lundberg i LAHT 1881, s. 315.
2) (föga br.) utgöra rustning för (en egendom o. d.). (Till kronan indragna säterier), som egarne sedermera återvunnit till säterifrihet mot vilkor att dem berusta. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 440 (1856).
Spoiler title
Spoiler content