SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄL 4l, äv. väl4, i bet. I 5 b7 vanl. väl1, adv. o. interj. Anm. Ss. gradförhöjningsformer till väl (i bet. I 1) används bättre, bäst (se BÄTTRE).
Ordformer
(vel (u-, w-, -ee-, -eh-) 15211783 (: welgong). vell (w-, -eh-) 15241678 (: vellgång). väl (u-, w-, -æ-, -äh-, -ää-) 1521 osv. väll (w-, -æ-, -äh-) 15211771 (: Wällborne). wal- i ssg 1584 (: walachtede))
Etymologi
[runsv. vel, val, fsv. väl(l), vel(l), wal(l), wol; motsv. fd. væl, val (d. vel), fvn., nor., nyisl. vel (fnor. äv. val), got. waila, fsax. wel(a), wala (mlt. wol(e), wal), mnl. wel, wale (nl. wel), ffris. wel, wal, wol, fht. wel(a), wola (mht. wol(e), wal(e), t. wohl), feng. wel (eng. well), liksom äv. fkyrkoslav. vole, kymr. gwell, bättre, sanskr. vara-, förträfflig, alban. val; till den rot som äv. föreligger i VILJA, v.1; ordets skiftande vokalism i de germanska spr. torde i huvudsak bero på växlande betoningsförhållanden i satsen; i den satsadverbiella anv. sannol. äv. med anslutning till FULLER. — Jfr ALLTVÄL, EHURUVÄL, FARVÄL, HOVÄL, HURUVÄL, JÄMVÄL, LEVVÄL, LIKASÅVÄL, LIKAVÄL, LIKVÄL, NÅVÄL, VÄL, sbst., VÄLAN, adv. o. interj., VÄLES, VÄLGEFALL, VÄLGÖRENHET, VÄLKOMMA, VÄLSA, v.1, VÄLSIGNA, VÄLVILLIG]
I. ss. adv.
A. ss. sättsadverbial o. i anv. som närmast ansluter härtill.
1) på ett tillfredsställande l. passande l. tillbörligt l. önskvärt sätt, bra (se d. o. II 3) l. gott (se GOD 5); äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: välvilligt l. vänligt (se c), dels: angenämt l. behagligt (se e), dels: lyckligt l. framgångsrikt (se f), dels: tydligt (se g), dels: noga l. omsorgsfullt (se h), dels: utan problem l. med lätthet l. gärna (se i); äv. med mer l. mindre starkt framträdande tanke på att ngt som uppfattas ss. bra osv. är för handen i stort mått l. i hög grad l. till fullo (se särsk. j, k), förr äv. övergående i anv. ss. allmänt förstärkningsord (se k β slutet); äv. närmande sig (i sht förr äv. övergående i) predikativ (se a γ, b ζ, c ι, e β) l. attributiv (se l) adjektivisk anv.; äv. i förbleknad anv. i vissa uttr. (se m); särsk. i en rad uttr. ss. bestämning till dels verb, dels p. pf. i adjektivisk anv. (ofta motsv. en ssg med samma bet.); särsk. dels i det pleonastiska uttr. gott och väl (se särsk. a γ γ, c ι β; jfr 2 a), dels i sådana jämförande uttr. som l. lika (förr äv. rätt så) väl (..) som (se särsk. a δ, m α), dels i förb. med adverbiell bestämning med förstärkande l. stegrande innebörd ss. mycket (se särsk. c ι β, i, k β) l. mer än l. (allt)för (se särsk. a γ α') l. utmärkt (äv. (numera bl. med annan innebörd) ganska l. rätt, i sht förr äv. full(er)) (se särsk. i, j) o. d.; jfr 3 a, 5. Väl använda pengar. Utnyttja tiden väl. Uppföra sig väl. Parkeringsbiljetten ska vara väl synlig genom vindrutan. De sökande uppfyller kraven väl. Det täcker kostnaderna mer än väl. Medhan swergis inföddhe men saa vel the vigdhe ære til gudz embeth. G1R 1: 32 (1521). Simon regeradhe ganska wel, och giorde landena mykit gott. 1Mack. 14: 4 (Bib. 1541). När en nykommen Tiähnare är i begynnelsen mycket flijtigh, så säger man, at nya Qwastar soopa wäl. Grubb 570 (1665). Man kan med regulo af Spitsglas och gull rätt så väl förgylla som med qvicksilfver och gull tilsammans amalgamerade. Wallerius Min. 241 (1747). Af en färdigdresserad hönshund fordrar man förnämligast, att han lyder väl. Hahr HbJäg. 43 (1865). De olika vitsord, som lemnas afskedadt manskap, äro: utmärkt väl, väl, och försvarligt. TjReglArm. 1889, Bil. s. 55. ”Å, är du här”, sa Stina med falsk röst och med väl spelad överraskning. Sjöberg Kvart. 61 (1924). — jfr FULL-, GENOM-, RÄTT-, STOR-, SÅ-VÄL. — särsk.
a) i vissa förb. o. uttr.
α) i uttr. sköta sina kort väl (se KORT, sbst. 2 d ε), leva väl (se LEVA, v.1 3 a β; jfr b δ), skriva väl (se SKRIVA, v. 4 a), det vill (sig) väl (se VILJA, v.1 I 5 b; jfr c α), förr äv. hålla sig väl (se HÅLLA, v.1 34 a α; jfr c ε), låta väl (se LÅTA II 2), väl skylt (se SKYLD, adj. 1 slutet).
β) i förb. med göra (jfr c δ), i sådana uttr. som dels göra ngt väl, uträtta l. utföra ngt på ett bra l. tillfredsställande o. d. sätt, dels göra väl, handla l. bete sig på ett önskvärt l. klokt l. föredömligt sätt. Tu giordhe wäl ath tu kom. Apg. 10: 33 (NT 1526). Slätt är snart slijpadt .. (dvs.) Dhet som wäl är giordt, behöfwer ingen förbättringh. Grubb 733 (1665). (Han hade) gjort väl, om han hade satt något märke där på något sätt. Eneman Resa 2: 13 (1712). Hierta lofvade att gå till honom för att söka göra allt godt och väl igen. Liljecrona RiksdKul. 95 (1840). Hon sa aldrig nej och hon gjorde allting väl. Är det underligt att vi saknar henne? Kulturen 1949, s. 6.
γ) ss. predikatsfyllnad i förb. med vara (jfr b ζ, c ι); särsk. med ett allmänt syftande l. mer l. mindre betydelsetomt det ss. (formellt) subj.; äv. i elliptisk sats (i sht förr särsk. i uttr. (och) därmed väl (se DÄRMED I 3 b)) (jfr b η). Neij, syster, thz war eij så well. Asteropherus 98 (1609; uppl. 1909). Thet wore wäl om wi menniskior wille uti andelig måtto bruka samma försicktighet. Spegel Pass. 180 (c. 1680). Wäl, at hafwa tak öfwer hufwudet. VDAkt. 1785, nr 321. Axel kan nog .. Visst, visst. Och väl är det. Ty, uppriktigt sagdt – nog får gossen hjelpa sig sjelf. Bäckström DramStud. 95 (1870). — särsk.
α') i sådana uttr. som det var () (för) väl att osv., för att uttrycka lättnad över det med att-satsen angivna inträdande förhållandet. Det war wäl wi slapp det odjuret. TörngrenMål. 13 (1801). ”Det var då väl, att det äntligen kommer någon”, ropade örnungen. Lagerlöf Holg. 2: 246 (1907). Det var då för väl att det ändå var över alltsammans. Gustaf-Janson Äng. 298 (1967).
β') (numera föga br.) i sådana uttr. som tycka (ngt) väl vara, tycka (ngt) vara bra l. lämpligt; vara nöjd (med ngt). Hwilket oss sampteligen .. tyckess myckitt wäl och kärt wara. BraheBrevväxl. II. 1: 109 (1658). Mor Klara tyckte väl vara och gjorde honom till viljes. Bergman KomBergsl. 147 (1914).
γ') i sådana uttr. som det är gott och väl, förr äv. väl och gott (se GOD 1 k α); jfr c ι β, 2 a.
δ') i det adverbiella uttr. som väl är l. var, lyckligtvis, till all lycka, som tur är l. var. Men jag fick intet see honom, som wäl war, för än effter gudsTiensten. VDAkt. 1722, nr 16 (1721). Nu börja Jul-kalasen här att upphöra, som väl är. Atterbom Bref 146 (1825). Fader Sigfrid var som väl var frånvarande från denna sockenstämma. Edqvist MännÖ 157 (1971).
δ) i uttr. lika () väl, lika bra l. gärna, likaväl (se LIKAVÄL, adv.1 2); äv. närmande sig bet.: lika mycket; jfr m α β. Hvad hindrar at dessa Tankar (under resan) kunnat lika så väl blifvit tänkte i er kammare? Kellgren (SVS) 5: 599 (1792). Muselmanens harem är lika väl ett tempel för det sköna, som ett fängelse. 2SAH 12: 318 (1827). Du kan väl slå dej ner lika väl, säjer han plötsligt ganska bekymrat. Sjögren TaStjärn. 56 (1957).
b) i fråga om att ngn l. ngt befinner sig (l. är på väg att befinna sig) i en bra l. tillfredsställande l. önskvärd l. angenäm situation l. ett bra osv. läge l. skick l. att ngns levnadsförhållanden l. materiella villkor l. hälsotillstånd o. d. är (l. är på väg att bli) bra osv.; särsk. dels i förb. med bekomma (se BEKOMMA 5 b; jfr α, c β), dels (numera bl. mera tillf.) i uttr. sova väl, sova gott (se GOD 10 c). Klara l. reda sig väl. Arta sig väl. De har det inte särskilt väl ställt. Han har ordnat det väl för sig. Det är inte så väl beställt med företaget just nu. Samarbetet fungerar väl. OPetri 1: 519 (1528). När .. (barnet) kommer sigh åter väl före lägger hon thz åter i vatnet och sedhan i haraskin. Bureus Suml. 24 (c. 1600; rättat efter hskr.). (Staden) Ligger väl till vid en bukt af strömmen. Eneman Resa 2: 88 (1712). Här är en tarflig smörgås, håll till godo och sof väl, mitt herskap! Topelius Vint. III. 2: 48 (1897). När han upphört att kräkas och åter känner sig väl, skall han under dagens lopp hålla sig stilla. Löwegren Hippokr. 2: 226 (1910). — särsk.
α) i sådana uttr. som dels (vara) väl till freds (se FRED 7 b) l. väl till mods (se MOD, sbst.1 1 c α α') l. väl till pass (se PASS, sbst.1 I 19 d) l. väl till sinnes (se SINNE, sbst.2 5 b), dels befinna sig väl (se BEFINNA 7 a α), väl beriden (se BERIDEN 1 a), väl bibehållen (se BIBEHÅLLA 4 g slutet), finna sig väl (se FINNA, v. 10 b), det är väl förspänt (se FÖR-SPÄNNA, v.1 1 c), väl konditionerad (se KONDITIONERA III 2), låta sig väl bekomma (se LÅTA I 20), må väl (se , v.2 1 (e), 2 a, c; i sht förr äv. ss. avskedsformel (se , v.2 1 b)), väl rustad (för ngt) (se RUSTA, v.1 1 h γ), väl situerad (se SITUERA 2 b α α'), väl sorterad (se SORTERA 4 b), trivas väl (se TRIVAS 2), i sht förr äv. väl behållen (se BEHÅLLEN 2 a slutet, b slutet), förr äv. väl beseglad (se BESEGLAD, p. adj.2), väl behulpen (se BEHJÄLPA 3 b), komma väl an (se KOMMA AN 5), sitta väl (se SITTA, v. 1 f β, 3 l ο; jfr d).
β) i förb. med fara (jfr c γ), i sådana uttr. som dels fara väl (se FARA, v.2 6 a, b; äv. ss. avskedsformel (bjuda l. bedja ngn) fara väl (se FARA, v.2 6 c)), dels väl faren (se FARA, v.2 6 d).
γ) i förb. med , i sådana uttr. som (ngn) väl, gå bra l. gestalta sig l. avlöpa på ett tillfredsställande sätt (för ngn), äv. gå ngn väl i händer(na) (se HAND 13 d β) (förr äv. till handa (se HAND 13 h δ)), i sht förr äv. gå väl till (jfr GÅ TILL 9 (e)); jfr f. Hittills har allt gått väl. Medhan tich wel går så är han tin stalbroder. Syr. 6: 11 (öv. 1536). Det skall Klåckaren gifa noga upsicht på att det går wäll och redeligt till. KulturbVg. 2: 39 (1696). Kronprinsen .. befaller mig framföra dess underdåniga vördnad. Dess studier gå rätt väl. Rosenstein 3: 287 (1788). Går det oss inte väl kan vi ju alltid vända tillbaka. Strömholm Fält. 84 (1977).
δ) i förb. med leva (jfr a α), i uttr. leva väl, leva under goda materiella villkor, leva gott (se GOD 10 c); jfr LEVA, v.1 3 a α. Iagh wil leffua wel och göra migh godha daghar. Pred. 2: 1 (Bib. 1541). Så wäl leffuer hönan aff sit kraffs, som Leijonet aff sitt Rooff. SvOrds. C 2 a (1604). Storföretag som lever väl på att ”vanligt folk” tvingas arbeta 15 timmar eller mer varje dag. Expressen 19/7 2016, s. 19.
ε) i förb. med stå (jfr c ζ, d β), i sådana uttr. som stå sig väl (se STÅ, v. I 52) l. stå väl till (med ngn l. ngt) (se STÅ TILL II 9), i sht förr äv. stå väl (se STÅ, v. I 24 b α).
ζ) ss. predikatsfyllnad, i uttr. vara väl, må bra l. ha det bra l. trivas, äv.: vara frisk l. vid god hälsa, förr äv. ungefär liktydigt med: vara säll l. salig l. välsignad; äv. (o. numera nästan bl.) med ett allmänt syftande pron. allt l. det ss. subj. (jfr η α, c ι β'); äv. i förb. med indirekt obj.; förr särsk. i uttr. vara väl till (se VARA TILL 2), vara väl vid sig (se VARA VID 2); jfr a γ, c ι. Är det väl med dig? Jagh seer min Konung wara wäl. Prytz OS G 1 a (1620). Till en del kom väl dröjsmålet deraf, att när de .. om morgonen stego upp, var Sara icke fullkomligt väl. Almqvist Går an 117 (1839). Upphör nu .. (strangurin) på samma gång som sjukdomen .. så är allt väl. Löwegren Hippokr. 2: 86 (1910). Det är dig väl i den vida sängen / under päronens vaggande, mogna hängen. Karlfeldt FlBell. 119 (1918). — särsk. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) med indirekt obj. o. utan utsatt subj. Hör min son och war wijs, så skal tino hierta wel wara på weyenom. SalOrdspr. 23: 19 (öv. 1536). I dig, o Jesu, är mig väl. NPs. 1921, 659: 5. särsk. i sådana formelartade uttr. som väl är den som osv., lyckligt lottad l. välsignad är den som osv., den kan skatta sig lycklig som osv.; ngn gg äv. med efterföljande att-sats; jfr η β. O tw reena modher Maria, wel är tich, ath tw hafwer såådana nådh funnit när gudi. OPetri 1: 81 (1526). Wäl är them som weeta rett bruka tijden. Muræus Arndt 2: 479 (1648). Wäl är hwar och en, som sig på Gud förlåter! Kolmodin QvSp. 2: 454 (1750).
η) [jfr ζ] (utom i αnumera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) i elliptisk sats (jfr a γ). Allestädes framme, ingestädhes wäl. SvOrds. A 2 a (1604). ”Oss väl, och ingen illa”, – det må vara vårt svenska valspråk, utan alla känslogrannlåter. Hjärne Unionsf. 42 (1905). — särsk.
α') (fullt br.) i uttr. allt väl (se ALL, adj. osv. IV 3 b β); jfr ζ, c ι β.
β') [jfr ζ slutet slutet] närmande sig interjektionell anv. (jfr II), i sådana uttr. som väl den som osv., liktydigt med ζ slutet slutet; äv. dels med efterföljande att-sats l. villkorssats, dels utan efterföljande sats. Wel migh, om the igeenleeffde aff minne sädh få see Jerusalem j hans herligheet. Tob. 13: 16 (Bib. 1541). Wäl den som med eder finge lefwa och döö! Ehrenadler Tel. 122 (1723). Väl dig, att ej så är! Carlén Klein 83 (1838). Väl det! Din barm skulle annars icke kunna rymma all din sorg. Rydberg Sing. 146 (1876). Väl, väl den, som kan säga så, ja, väl honom! Hülphers HelEld. 44 (1912).
c) i fråga om att ngn l. ngt (strävar efter resp. är tänkt att) betraktas l. omfattas l. behandlas med sympati l. välvilja l. vänlighet l. omsorg, äv. med dels tillit l. förtroende, dels aktning l. respekt; särsk. dels ungefär liktydigt med: välvilligt l. vänligt (förr särsk. i det mer l. mindre tautologiska uttr. vänligen och väl), dels i förb. med behaga (se BEHAGA 1 b). Behandla ngn väl. De blev väl bemötta på polisstationen. Hon har skött saken väl. Tet migh ganska wel behagar. G1R 1: 62 (1523). Fadh(e)r och modher hedhra wel, / så får tu le(n)ge lefua. GudlVis. A 2 b (1530). Der medh the på begge sidor woro wänligen och wäl förlijkte. ArvskifteSthm 1/7 1655. Tänka väl om nästan hör oss till, så långt det är oss möjligt. Fehr Und. 138 (1894). Att Arabförbundet inte krävde att alla förbindelser med Israel skall inställas omedelbart upptogs väl i Israel. GbgP 23/10 2000, s. 26. — särsk.
α) i sådana uttr. som väl ansedd (se ANSEDD 1), väl anskriven (hos ngn) (se ANSKRIVA 2 b α), fägna ngn väl (se FÄGNA, v. 4 a), väl (kunna) lida (ngn l. ngt) (se LIDA, v.2 7) l. väl liden (se LIDA, v.2 7 b), mena (ngn l. ngt) väl (se MENA, v.2 7 a) l. ngt är väl ment (se MENA, v.2 7 d), väl renommerad (se RENOMMERAD), väl sedd (av ngn) (se SE I 3 e ι), ta väl upp (se TAGA UPP I 6), tro ngn väl (se TRO, v. 1 a), vara ngn väl unt l. unnat (se UNNA 3) (förr äv. unna ngn väl (se UNNA 1)), vilja (ngn) väl (se VILJA, v.1 I 2 c; jfr a α), i sht förr äv. bedja väl för ngn (se BEDJA I 1 q α slutet), förr äv. väl hörd (se HÖRA 3 d), (vara) väl kommen (se KOMMA, v. I 14 a), väl sinnad (se SINNAD 2 b), ta ngt väl (se TAGA, v. I 6 b), uppta ngt väl (se UPPTA 2 d).
β) i sådana mer l. mindre formelartade uttr. som dels (de äv. sammanskrivna) artighetsfraserna väl bekomme l. väl bekommet (se BEKOMMA 5 c; jfr b), dels hälsningsformeln väl mött (se MÖTA I 1 a), dels de interjektionella uttr. (Gud) bevare l. bevara mig väl (se BEVARA, v.1 10 f γ β').
γ) i förb. med fara (jfr b β), i uttr. fara väl med ngn l. ngt (se FARA, v.2 5 b α).
δ) i förb. med göra (jfr a β), i sådana uttr. som dels göra (ngn) väl, göra l. utöva välgärningar (mot ngn), göra (ngn) gott (se GOD 10 d β slutet), dels göra väl mot ngn (se GÖRA, v.1 V b), förr äv. göra () väl och osv. (se GÖRA, v.1 V c). Bediom wj eder kere vener .. atj wæll gören oc varen oss behielpoge. G1R 1: 31 (1521). Det är min tro, att den, som bördan lossar, / Gör väl, ej den, som lägger sten dertill. Wirsén NDikt. 27 (1880). Jag har varit på bjudning i .. hem på landet, där mat och dryck flödat och där man ej vetat hur väl man ville göra sina gäster. LfF 1912, s. 13.
ε) i förb. med hålla (jfr a α), i uttr. dels hålla sig väl med ngn, se till att (fortsatt) ha ett gott l. förtroendefullt förhållande till ngn (jfr HÅLLA, v.1 17 b), dels hålla ngn väl, behandla l. bemöta ngn på ett bra l. välvilligt l. respektfullt sätt (jfr HÅLLA, v.1 28), dels väl hållen (se HÅLLA, v.1 27, 28). Den andra Brodren .. war öm om sina Betjente, höll dem wäl, frågade flitigt efter deras wälstånd, talte wänligen med dem. Tessin Bref 1: 7 (1751). Handelsmannen, med hvilken han .. med eller mot sin vilja måste hålla sig väl. Alm. 1890, s. 31.
ζ) i förb. med stå (jfr b ε, d β), i sådana uttr. som stå väl hos l. med ngn l. där l. där (se STÅ, v. I 23 a), i sht förr äv. stå sig väl hos l. med ngn (se STÅ, v. I 55), stå väl till boks (se BOK, sbst.2 1 b ε slutet).
η) i uttr. ställa sig väl, förhålla l. uppföra sig på ett sätt som vinner sympati l. tillit l. aktning; särsk. (o. numera bl.) i förb. med prep.-uttr. inlett av med (se STÄLLA, v.1 II 8 b) l. hos (förr äv. (e)mot), betecknande den vars sympati osv. man eftersträvar. (Församlingen bör) Ställa sigh wähl emot sina lärare. KOF II. 2: 211 (c. 1655). Förfahrenheeten lährer, at hoos Modren är lijka som infödt, at hon håller meer aff Söhner, än Döttrar, när dhe ställa sigh wäl. Grubb 529 (1665). Jag gjorde mitt bästa för att ställa mig väl hos dem. De Geer Minn. 1: 218 (1892).
ϑ) i förb. med tala (jfr g), i sådana uttr. som tala väl för l. om ngn l. ngt (hos l. med ngn) (i sht förr äv. tala väl (hos l. med ngn)), tala till ngns l. ngts förmån (i syfte att vinna sympati l. skapa förtroende för denna l. detta); i vissa språkprov utan klar avgränsning från g; jfr TALA, v. 3 a, 9 b. Konungen motte tala så wehll och blideliga han wille medh almogen .. När han wehll talade, sade the han nu wille smekia them medh en harafott. Svart G1 119 (1561). Dhen som wäl kan tala för kiöpet, han får stundom sällia elacka wahror. Grubb 877 (1665). Ty badh Rector han skulle tala wähl medh honom härom. ConsAcAboP 6: 19 (1685). Jag wet huru det är emellan dig och min syster Greta, och jag skall tala wäl hos henne. Almqvist Grimst. 32 (1839). (De) talade väl för honom hos Octavianus. Andersson Antol. 11 (1909). En person som kan tala väl för sin sak. GbgP 20/6 2012, s. 60.
ι) ss. predikatsfyllnad (jfr a γ, b ζ). — särsk.
α') (†) i uttr. vara l. bliva väl hos l. med ngn l. ngnstans, ha l. få ett gott l. förtroendefullt förhållande till l. stå l. komma på god fot med l. (komma att) stå väl hos ngn. Papa har aldrig waritt så wäll hos Kungen som nu. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 35 (1691). Hans narraktiga bemödande att synas wara wäl hos alla Damer. Ristell Vis. 5 (1787). När har han tillfälle att öfverlägga, huru han skall blifva väl med sin Skapare och Försonare? Lehnberg Pred. 3: 262 (c. 1800). Han är väl öfverallt, (dvs.) är af alla omtyckt. Dalin (1855).
β') i sådana uttr. som allt (jfr b ζ, η α') l. det är väl (äv. gott och väl (se GOD 1 h α; jfr a γ γ, 2 a)) (e)mellan ngra, ngra har ett (mycket) gott l. förtroendefullt l. ömsint l. kärleksfullt förhållande till l. står på (mycket) god fot med varandra; i sht förr äv. med underförstådd prep.-bestämning. Nordberg C12 1: 57 (1740). Det är mycket väl oss emellan, när vi råkas. Thomander TankLöj. 63 (1826). Napoleon I plägade nypa och smått kindpusta gunstlingar, när det var särdeles väl. 2SAH 42: 32 (1867). Allt var väl mellan oss. SundsvT 31/7 2014, s. 29.
γ') (†) i sådana uttr. som när l. l. om det l. ngn skall vara väl, när l. om det resp. ngn skall vara fin(t) (se FIN, adj. IV 1) l. elegant. Spitzhalsduk och manchetter skal .. (en ung student) också hafwa, om thet skal wara wel. Swedberg Lefw. 176 (1729). När Lapparna skola wara wähl, kläda de sig i hwitgråt wamal utan foder, med hög krage. Linné Skr. 5: 125 (1732). Öfverstlöjtnant Oldenskjöld .. kallade mig: ”min patron”, som var hans vanliga tilltal, då det skulle vara rätt väl. HLilljebjörn Minn. 41 (1874). Björkman (1889).
κ) (numera bl. arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) ss. förled i vissa ssgr utgörande (på härstamning l. samhällsställning grundat) hedrande l. höviskt epitet; förr äv. i uttr. väl boren (se BÄRA, v. 13 d α).
d) ss. bestämning till verb(förb.) (l. motsv. participiellt adj.) med bet.: passa l. lämpa sig l. stämma överens o. d.; särsk. i sådana uttr. som det lämpar sig väl att osv. (se LÄMPA, v. II 1 a), komma väl till pass (se PASS, sbst.1 I 19 g β α'), sitta väl (se SITTA, v. 13 m ϑ; jfr b α), (vara) väl träffad (se TRÄFFA I 2 d), förr äv. väl passad (se PASSA, v.1 V 2 b). De är väl skickade att utföra uppgiften. En förklaring vore väl på sin plats. Them galna höffues icke wel godha daghar. Ordspr. 19: 10 (Bib. 1541). Efter thenne ceremonien väl öfver ens stämmer medh dopsens handel. RA I. 3: 88 (1593). Plump stickenhet anstår en Narr wäl. Stiernhielm Herc. 403 (1648, 1668). Det förfanns .. mellan makarna Runeberg, så väl de än passade för hvarandra .. en betydande olikhet i väsen och lynne. FoU 17: 204 (1903). Lättja lämpade sig väl för bekännelse och botgöring. Johannisson MelankRum 81 (2009). — särsk.
α) i förb. med falla (jfr e α), i sådana uttr. som falla sig väl (se FALLA XIX c), falla väl i handen (se FALLA I 4).
β) (†) i förb. med stå (jfr b ε, c ζ), i uttr. stå (ngn) väl, anstå l. passa (ngn) väl; jfr STÅ, v. II 32. Thet står icke qwinnor wäl, ath the tala j församblingen. 1Kor. 14: 35 (NT 1526). Dhet står intet wäl at en Mans Person wil färgha sitt Ansichte til skönheet. Grubb 507 (1665). Frese VerldslD 10 (1726).
e) i fråga om att ngt är tilltalande för (ngt av) sinnena, ofta liktydigt med: angenämt l. behagligt; särsk. i sådana uttr. som låta (ngt) sig väl smaka (se SMAKA, v. 5 a), ta sig väl ut (jfr TAGA SIG UT 3). Huadh rett, huad reenligit, huadh liuflighit, huad wäl lydher. Filipp. 4: 8 (NT 1526). Man (kan) intet skönia när han luchtar wäl eller illa. Grubb 351 (1665). The skriffwa sina nampn här många, som är wäll att see. Bolinus Dagb. 28 (1667). Wid åhörande af en wäl klingande sång och Musik. Hülphers Mus. 4 (1773). (De) woro iklädde uniform i hwilken de togo sig ganska wäl ut. UrKorrCronholm 272 (1862). Att döma av de tomma grytorna efter skolmåltiden verkade maten smaka väl. ÖstersundP 15/10 1999, s. 3. — särsk.
α) i förb. med falla (jfr d α), i sådana uttr. som falla väl på läppen (se FALLA X 6 d), förr äv. falla väl i öronen (se FALLA XIX b).
β) (numera bl. mera tillf.) i uttr. se väl ut, se bra ut (jfr SE UT 7 a (β), i). KKD 6: 19 (1707). Hon är en Flicka, som ej allenast är behagelig, och ser wäl ut, utan äger .. många andra förmåner. Modée HåkSmulgr. 74 (1738). I Sverige ser det icke väl ut. Här är mycket missnöje, mycket grummel. 2Saml. 25: 169 (1839).
f) i fråga om utfall l. resultat av ngt, ofta liktydigt med: lyckligt (se LYCKLIG 1 e) l. framgångsrikt, äv.: utan missöden; särsk. dels i den mer l. mindre tautologiska förb. lyckligt (i sht förr äv. lyck(e)ligen) och väl, dels i sådana uttr. som falla väl ut (jfr FALLA UT 6), komma väl ut (se KOMMA UT I 6), råka väl ut (se RÅKA UT 4 b), slå väl till (se SLÅ TILL 27), slå väl ut (jfr SLÅ UT 25 b), i sht förr särsk. slå väl an (se SLÅ AN 5 c β α, ζ, η'), förr särsk. råka väl (se RÅKA, v.2 I 11 c γ), slå väl före (se SLÅ FÖRE 8, 9); jfr b γ. Lyckas väl med ngt. Allt avlöpte väl. Försöket slog l. föll väl ut. Haffuer capitenen och loffuedt the fattige ij Gwdz nampn, om Gudh förfoger honom well fram och tilbaka, 30 daler. TbLödöse 79 (1587). Eders Herligheets skrifvelsse .. är migh väll tillhonda kommitt. OxBr. 8: 3 (1625). Bättre wåro wähl skildt änn illa sammanlefwa. VDAkt. 1650, nr 57. (Vi) ankommo .. lyckeligen och väl til Stockholm. Brelin Resa 144 (1758). Hela sällskapet (var) slutligen lyckligt och väl instufvadt i kaleschen. Backman Dickens Pickw. 1: 63 (1871).
g) i fråga om sätt att yttra l. uttrycka sig l. ge uttryck för ngt, särsk. mer l. mindre liktydigt med dels: tydligt, dels: konstfärdigt l. uttrycksfullt; särsk. i förb. med säga l. tala (jfr c ϑ) (särsk. i (de äv. elliptiskt använda) uttr. väl sagt resp. väl talat). Komma väl till uttryck. Väl artikulerade tankegångar. Therfore screff iak .. vid thet sinne eder nade mik till kænne gaff i then innelyckte copie Huilken ganske væl fwndamenthereth oc vttrykt var. G1R 1: 53 (1523). Stiernbergh och Lagerlööff skrifwa wähl, män om dee hafwa något särdeeles beflijtat sigh om antiquitetz wäsendet, kunde man ey wetta. Schück VittA 4: 4 (i handl. fr. 1693). Jag kan intet väl säja, om (osv.). Eneman Resa 1: 59 (1711). Detta är .. klart sedt och väl sagdt. Rydqvist SSL 4: 466 (1870). Björn framförde sin talan väl och fyndigt. Melin VikSaga 191 (1910). Hon talade om riktiga jobb som gör att människor kan försörja sig på sitt eget arbete och inte genom bidrag. Väl talat. Expressen 9/7 2014, s. 4.
h) med inbegrepp av l. huvudsaklig tanke på att ngt utförs med l. kännetecknas av omsorg l. noggrannhet, ungefär liktydigt med: omsorgsfullt l. noga l. noggrant l. ordentligt; särsk. i förb. med märka i dels de adverbiella uttr. väl att märka l. väl till märkandes (se MÄRKA 11 b β), dels det imperativiska uttr. märk väl (se MÄRKA 11 c β). Ett väl valt tillfälle. Blanda ingredienserna väl. Den är väl gömd. Thet här j riket j then sack skeedt är, är skeedt aff jtt wel betenkt rådh. OPetri 1: 350 (1528). Thet första man göra skal, är at man sigh befliter om swettande öffuer hela kroppen, och sedan wachte sigh wel för wäder och kölden. Lemnius Pest. 17 (1572). See wäl til hwem du gieer dhin gåfwa. Grubb 715 (1665). Tänder någor up eld ute på marken .. och släcker ej sedan wäl ut; böte tiugu daler. BB 15: 3 (Lag 1734). (Skolpojken) hörde ännu i sina öron de ömma förmaningarne, att ej glömma skrifva, .. knäppa väl igen rocken om sig, m. m. CFDahlgren 4: 121 (1831). Möblerna .. voro väl emballerade. Wägner Norrt. 4 (1908).
i) i förb. med kunna (i sht förr äv. andra likbetydande verb, särsk. l. måtte) styrande ett verb i inf., ungefär liktydigt med: utan svårighet l. problem; lätt l. med lätthet; gärna; förr äv. i nekande sats: (inte) gärna, knappast (se d. o. 2); särsk. i förb. med adverbiell bestämning med förstärkande l. stegrande innebörd; jfr 6 b. Man kan väl föreställa sig hur det såg ut. Den skulle utmärkt väl kunna användas än idag. Tet dogh ey j myna mact ær Som tw ok wæl tænkia kan med hwat rikedoma iak tiil riketh kom. G1R 1: 59 (1523). Lucus före gaff, att han tiente K. M:t; ther före måtthe han well tage hesten och ride sine ärende m(edh), huartt han wille. TbLödöse 83 (1587). Stockholm kan icke väll behålla sitt privilegium på myntet. RP 6: 259 (1636). Om Johan skulle när som helst kunnat bekläda en teologisk professorsstol, så kunde Erik full väl ensam leda ett rikskansli. Annerstedt UUH 1: 80 (1877). Katter kan mycket väl drabbas av ett slags alzheimer. Hellman Holmström KattBet. 70 (2009).
j) ss. bestämning till verb (l. motsv. (participiellt) adj.) med bet.: veta l. förstå l. minnas l. känna (till) l. förnimma l. erfara o. d., ofta mer l. mindre liktydigt med: i hög grad l. till fullo l. ordentligt, äv. dels: tydligt l. klart, dels (särsk. i förb. med veta): säkert l. med säkerhet; särsk. i uttr. dels väl underrättad (se UNDER-RÄTTA 1), dels väl (till) förstående(s) (se FÖRSTÅ, v.3 7 b), väl vetande(s) (se VETA, v.1 2 j α). Jag minns så väl hur det var. De var lika väl medvetna om problemen som vi. Hon insåg mer än väl att det var omöjligt. De anhållna är väl kända av polisen sedan tidigare. Huru thet star mellan Cung cristiern oc stæderne j Danmark ok nörje thet veth iak ful vel. G1R 1: 32 (1521). Att ther nogor fans, som .. thet icke väll förstodh, han skulle komma fram. RA I. 3: 45 (1593). Arendt .. är väl förfarenn udi dett Ryske språkett. OxBr. 5: 13 (1612). Af sådant tahl, herrar, förnimmer iag wäll, hwilka I ären och hwadan I kommit. 2Saml. 1: 112 (c. 1669). Allmänheten känner ganska väl at Snillet är en utomordentlig sak. Kellgren (SVS) 5: 263 (1793). Bönderna, ehuru väl kunniga om sina rättigheter, voro i allmänhet fogligare. De Geer Minn. 1: 17 (1892).
k) med starkt framträdande tanke på att ngt (uppfattat ss.) bra l. önskvärt l. positivt o. d. är för handen l. föreligger l. erbjuds i stort mått l. i hög grad; äv. utan positiv värdering, övergående i anv. ss. allmänt förstärkningsord (se β slutet).
α) angivande stor myckenhet l. kvantitet l. stort mått, liktydigt med: rejält l. ordentligt; rikligt l. till fyllest; frikostigt l. rundligt; särsk. dels i uttr. väl bemedlad (se BEMEDLAD b), dels i förb. med sådana verb som betala l. (be)löna, i sht förr äv. dricka l. äta; förr särsk. i sådana uttr. som väl vägt, frikostigt l. rundligt vägt. Belöna ngn väl. De fick väl betalt för sina tjänster. Väl tilltagna utrymmen. The äta wel och dricka wel, the äre friska, sunde och gladhe. PPGothus Und. Hh 2 a (1590). Koon molckar wäl, men stöter sielff Bykan omkull. Grubb 554 (1665). Färsk eller nyligen spunnen Tobak, som icke uti wigten håller et skålpund wäl wägit. PH 5: 3312 (1752). Så att jag var väl försörjd, så länge riksdagen räckte. De Geer Minn. 1: 55 (1892). Ställ buketten i en ren vas, väl fylld med kallt vatten. SvD 23/1 2010, Mag. s. 7.
β) i fråga om egenskap l. förhållande l. omständighet o. d., liktydigt med: i hög grad; riktigt l. ordentligt l. till fullo; mycket; särsk. dels ss. bestämning till sådana adj. som behövlig l. förtjänt l. värd, dels ss. beteckning för betygsgrad i uttr. (mycket) väl godkänd (jfr GODKÄNNA c slutet); i sht förr särsk. i uttr. ta väl ut (se TAGA UT II slutet). En väl behövlig motvikt. Hon fick väl godkänt på tentan. Ey är thet heller ärligit och redeligit, at en wel färdigh karl then ther hwarken är halt eller blind skal löpa om landet och tagha vp .. almuso. OPetri 1: 506 (1528). Freden är wäl werd at köpas, när man honom ey an(n)ars få kan. SvOrds. A 7 a (1604). Swanen behöfwer så wäl sina fiädrar, som Sparfwen sina. Grubb 774 (1665). Om icke jag är wördig, förståndig och wäl förtient til at wara en Herr Bokhållare? Modée FruR 74 (1738). (Den nya tjänsten) tilltalade flickan ganska väl. Ullman FlickÄra 8 (1909). — särsk. (†) övergående i anv. ss. allmänt förstärkningsord; äv. (särsk. dels i förb. med komp. (se slutet), dels i uttr. ja väl (se JA I 2 d β; jfr II)) mer l. mindre liktydigt med: rent av l. till och med; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 2 c. En mecktugh stoor hoop aff gudhfructogha Grekar, och ther till the ypperste qwinnonar wäl monga. Apg. 17: 4 (NT 1526). The woro bådhen Abraham och Sara gammul, och wel til ålders kommen. 1Mos. 18: 11 (Bib. 1541). Ett Paar gråå Byxor, gamb(le) och wähl sletne. BoupptSthm 12/8 1659. Svafvelstänger, som äro väl gula och knastra när man håller dem i handen för örat, behöfva icke omsmältas. Törngren Artill. 3: 128 (1795). Lofva mig åtminstone, att du är väl försigtig. Du kan aldrig tro, huru orolig jag är för dig. Sederholm Finl. 2: 149 (1865). Vid den tiden hade England länge varit ett väl kristet land. Bååth EgilS 106 (1883). särsk. ss. bestämning till komp., närmande sig l. övergående i bet.: ännu l. till och med. Hellst efterdy väll ringare ärender icke pläge så slätt gåås förbij. AOxenstierna 2: 634 (1624). Gunstig junkern brukar .. sofva tills den här tiden och väl längre. Almqvist TreFr. 1: 13 (1842). Hela det officiella Sverige .. hade klagat bittert över Argus’ otillständiga kritik, men det blev väl värre. SvLittH 2: 351 (1919).
l) (numera mindre br.) i attributiv adjektivisk anv., liktydigt med dels: god l. bra, dels: mycket (se MYCKEN I 2) l. tillräcklig. Lijka som dhet små Folcket icke hade wäl rumm i Kroppen til ett stoort mood. Grubb 736 (1665). En predikant, som hafwer en wel stemmo, och ett starckt uttal. Swedberg SabbRo 2: 1163 (1691, 1712). Hwar en, som dricker wäl coffe, lärer märka straxt derpå en sällsam kändsla omkring hjertat, liksom något wore löst. Linné Diet. 2: 121 (c. 1750). Om man (vid jakten) väljer tidpunkten lämpligt – ger skatorna god tid att somna, men ändå ser till att man får väl skjutljus mot himlen – kan man (osv.). SvD(A) 31/3 1943, s. 13.
m) i vissa förb. o. uttr. i (åtm. för nutida språkkänsla) mer l. mindre förbleknad bet. — särsk.
α) i vissa jämförelser i förb. med som.
α') i (de numera vanl. sammanskrivna) uttr. så väl (..) som (se SOM, konj. osv. 5 a β β, SÅVÄL), lika () väl (..) som (se LIKAVÄL, adv.1 3, LIKASÅVÄL 2; jfr a δ).
β') (†) i uttr. rätt så väl (..) som, både .. och l. liksom också, äv.: lika mycket l. lika gärna (..) som; jfr RÄTT, adv. 7 d. Enckian (berättar) att Håken sielff leffvererade henne rett så vähl ringerna som handskerna. VDAkt. 1686, nr 89. Guds Rättfärdighet är rätt så wäl en wäsendtelig egenskap hos Gud, som Hans godhet. Nohrborg 97 (c. 1765). (Det) föll .. mig in, att ett zoologiskt ur skulle kunna construeras, rätt så väl som ett botaniskt. Palmær Lustr. 6 (1848). Hedenstierna Jönsson 179 (1894).
γ') (†) även så väl (..) som, lika mycket (..) som. Andra människor äro äfven så väl föremål för vår verksamhet som vi sjelfva. Boëthius Sedel. 198 (1807). Hwasser VSkr. 1: 10 (1852).
δ') (†) väl som, både .. och l. liksom också. Prytz G1 E 4 a (1622). Hon böija syns sin gång nu höger wäl såm wänster. LejonkDr. 135 (1688).
β) i vissa uttr. i mer l. mindre pleonastisk anv.
α') (†) i de adverbiella uttr. även l. ock väl, likaså l. även(så) l. också. Förachta icke then gambla, ty vthaff oss bliffua ock wel någhere gamble. LPetri Sir. 8: 7 (1561). Til förfriskning förde Javanerne med sig åtskillig slags fisk .. Äfven väl höns, änder, starar. Brelin Resa 11 (1758). jfr OCK-VÄL.
β') i det adverbiella uttr. (både) länge och väl (se LÄNGE 1 b β).
γ') (†) i de (ofta sammanskrivna) konjunktionella uttr. ehuru väl (se EHURUVÄL), huru väl (se HURU-VÄL).
δ') (†) i det konjunktionella uttr. ändock .. väl, fastän (jfr ÄNDOCK). Ändhoch förbe:te Hans Erichsson wille wäll sigh thervdinnen enthskyllighe såledis, att (osv.). HH XIII. 1: 75 (1562). OxBr. 5: 29 (1613).
2) [jfr 1 k o. motsv. bet.-utveckling av GOD] i fråga om att ngt är vid handen l. föreligger i en grad l. utsträckning l. myckenhet som överstiger l. kan överstiga den angivna, mer l. mindre liktydigt med dels: minst l. åtminstone (se a, b), dels: (allt)för (se c).
a) i förb. med l. ss. bestämning till räkneord l. mängdangivande uttr., betecknande att mängden i förevarande fall utgör ett minimum: (allra) minst l. åtminstone (o. snarast l. till och med drygt), äv.: så mycket som l. rent av; förr äv. i nekande sats, liktydigt med: knappt l. nätt och jämnt; särsk. (o. utom i slutet numera nästan bl.) i det tautologiska uttr. gott och väl (se GOD 7 h; jfr 1 a γ γ, c ι β'); jfr 6 c. Sydhen gaff for:de Lasse siigh hiidh nidh well mz .. (200) march och meer. JönkTb. 121 (1528). Skedde ther många slachtingar, wel i en heel månat, så gott som huar dagh. OPetri Kr. 232 (1540). (Brevet) hafuer iagh wäll tusende gångor kyst. Asteropherus 93 (1609; uppl. 1909). 1 faat icke wel halft dricka. BoupptSthm 1668, s. 796, Bil. (1667). Sjön, som wäl war 3/4 mil lång. HC11H 9: 6 (1673). Icke fyratio män .. utan väl åttatio. Ahrenberg StRätt 60 (1899). Kärnan blev halvfylld, väl halvfylld. Sjödin StHjärt. 6 (1911). — särsk. i sådana uttr. som (gott och) väl över l. överstigande l. under, betydligt l. avsevärt över osv. Inflationen beräknas stanna (gott och) väl under två procent. (Han) äger på platsen väl över 15 tunnland jord på spridda ställen. DN(A) 17/7 1913, s. 5. En förmögenhet väl överstigande 100 miljarder kronor. SvD 30/10 2005, s. 23.
b) i det jämförande uttr. väl så, (allra) minst (o. snarast l. till och med drygt) så; minst l. fullt ut lika, nog så (se NOG, adj. osv. II 4 b); särsk. i uttr. väl ut så mycket (se UT, adv. 5 d); ofta i förb. med efterföljande som; jfr , adv. I 3 g ζ ε. Ath wij haffue ther wel saa clar wndherwiisningh om then wpresningh som nogon annen. G1R 2: 138 (1525). Iag weet wäl så stora, och större feel medh andra af wår sort. VDAkt. 1684, nr 146. (Oxelbäret) är väl så stort som rönnbäret. LfF 1895, s. 228. I verkligheten kom Kristinas vilja under de närmaste åren att betyda väl så mycket som Johans. Ahnlund GA 49 (1932). (Han) slog ihop klackarna som om han varit i uniform, vilket hade passat honom väl så bra. Anderson Brev. 48 (2004).
c) angivande att ngt är för handen l. föreligger i (lite l. något) högre grad l. större utsträckning l. myckenhet än vad som är förväntat l. önskvärt l. behövligt: (lite) för, alltför; särsk. dels bestämmande mycket, dels med bestämning lite(t), i sht förr äv. något; jfr 1 k β slutet. Det har blivit väl mycket på sistone. Det verkar faktiskt lite väl dumt. Han börjar bli lite väl till åren nu. Denna berättelsen är wäl något wäl tiltagen. Lagerbring HistLit. 202 (1748). Jean-Jacques talar väl mycket. Jag kände det i dag litet mattande, isynnerhet strax på maten. Bremer Grann. 1: 127 (1837). ”Det är väl litet folk ute på en sådan dag”, anmärkte jag. ”Det är för att det skall bli så mycket mer i morgon”. Blanche Bild. 4: 237 (1865). Vad de tyckte gick väl långt, det var, att (osv.). Lagerlöf Mårb. 18 (1922). Hon har hela tiden tänkt att Mildred kommer till henne efteråt, men nu börjar det bli väl sent. Larsson BlodSpill. 355 (2005).
3) [jfr 1 f] i fråga om att ngt (uppfattat ss. bra l. önskvärt l. positivt o. d.) har (l. kommer att ha) skett l. nått sitt slut l. är (l. kommer att vara) fullbordat.
a) ungefär liktydigt med: äntligen l. till slut l. slutligen l. omsider; äv. (särsk. i villkorssats l. önskesats): bara (se BARA, adv. osv. I 2 c, d) l. blott (se BLOTT, adv. osv. I 2 b, c) (förr äv. övergående i konjunktionell anv. (jfr BARA, adv. osv. II, BLOTT, adv. osv. II), äv. ungefär liktydigt med: så snart som); i sht förr äv. i nekande sats (se γ); i ä. språkprov ibland utan klar avgränsning från 1 (b, f). Som the nu thet giordt hadhe, och solen wel vpkommen war, och molnet förgånget war. 2Mack. 1: 22 (Bib. 1541). Säl then som wel wore dödh. LPetri DialMess. 73 a (1542). Ja! Ja! min Charlotte! låt mig bara en gång få dig väl med mig til Slantforss, där skal du få lagom Baroner at svänga med. Hummel Fruarne 3 (1797). Väl jag var undsluppen detta (förhör inför konsistorium) dog Drysén i samma svep. Thomander TankLöj. 173 (1828). Gud nåde mig, som liten är, om väl jag vore der! BEMalmström 6: 35 (c. 1839). Kommer hon väl dit är det snabbt avklarat. Tunström Tjuven 279 (1986). — särsk.
α) i temporal bisats inledd av när l. sedan. All swårheet är mäst öfwerwunnen tå, / När wäl är begynt hennes (dvs. vanans) wägh at gå. Rudbeckius Starcke D 6 a (1624). Sedan kaptenen väl uppmanat honom att icke krusa, gick han sjelf förut. Almqvist TreFr. 1: 11 (1842). Härunder varsnade de trettio eller fyrtio väderkvarnar .. och när D. Quijote väl fick syn på dem, sade han (osv.). Lidforss DQ 1: 63 (1888). Sedan örnen väl kunde flyga, lärde han sig själv att fiska. Lagerlöf Holg. 2: 249 (1907). När man väl fick misstänkta att jämföra med så kunde materialet ha ett avgörande bevisvärde. Guillou TjuvMarkn. 142 (2004).
β) i satsförkortning motsv. en temporal bisats (särsk. (o. i sht) i förb. med rumsadverbial). Rydberg Ath. 307 (1859). Väl anländ till Upsala blef Schlyter mycket vänligt mottagen. 3SAH 4: 181 (1889). Väl giftasfärdig vägrade hon fullständigt att höra talas om de partier den verksamma modern lät hägra för henne. Stiernstedt Liw. 19 (1925). Väl i regeringsställning skulle Socialdemokraterna i stort sett acceptera skolpengsystemet. SäljSkiten 61 (2009).
γ) (numera mindre br.) i uttr. ej l. icke l. inte väl, med efterföljande temporal bisats inledd av förrän l. innan (äv. med efterföljande huvudsats inledd av ), liktydigt med: knappt (ens) l. knappast (se d. o. 4), inte mer än, inte förr (se FÖRR, adv. I 2 c). Han hadhe icke wel vthtalat, för än Christus war redho til wägs medh honom, til at göra honom hielp. LPetri 2Post. 308 a (1555). På denna öö äro mycket korta nätter, i det Solen får icke wäl stiga neder för än hon upgår. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 511 (1679). Hon var ej väl inkommen genom stugudörren, innan Lena gallskrikande berättade henne allt. Knorring Torp. 2: 96 (1843). Han hade inte väl sprungit ett stenkast, så skrall det till uppe i berget. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 32 (1868). Östergren (1968).
b) (i vissa kretsar) närmande sig l. övergående i interjektionell anv. (jfr II), i l. ss. (svar på l. bekräftelse av) kommandouttryck till sjöss, angivande att arbete l. arbetsmoment skall avslutas (l. är färdigt l. avslutat), ungefär liktydigt med: nog l. stopp (l. klart l. färdigt). Belägg wäll. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 92. Vid kommandoordens afgifvande iakttages .. att, om efter tilläggning maskinen icke skall användas på en tid, kommendera ”Väl i maskin”. UFlott. 1: 137 (1903). Väl med frivakt! Klara upp på däck! Petersson Eklut. 15 (1984).
B. ss. satsadverbial.
4) i förb. men väl, inledande sats l. led o. uttryckande förbehåll mot l. inskränkning l. modifikation av innehållet i en föregående nekande sats, liktydigt med: men däremot; äv. (med starkare motsatsförhållande): utan tvärtom; äv. med föregående jakande sats o. följt av negation, ofta mer l. mindre försvagat o. närmande sig l. övergående i bet.: antagligen l. nog l. kanske (jfr 6); förr äv. i förb. utan (..) väl. (Hustrun sade) att hennes mann .. jchie plegier atth myntha, wttan han plegier well att kiöpa ondha danskaa marka styckie, och stryka dem öff(uer) medh kuick söllffuer. TbLödöse 174 (1590). Påsten går nu icke hwar wecka härifrån til Avesta; men wäl hämtas brefwen ifrån Avestad. KyrkohÅ 1927, s. 79 (1767). Jag älskar intet vidlyftighet uti ord, men vähl uti saker. Höpken 1: 471 (1772). I visthus, källrar och vedbod fans det ej för mycket, men väl för litet. Fallström VDikt. 1: 251 (1886, 1899). Pappa Bourmaister uttryckte .. en förmodan, att ”Max & Eddi troligen äro oss till mötes men väl knappast Helen”. Bergman JoH 252 (1926). Mindre känt, men väl inte förvånande i sig, är att Tuve Skånberg är passionerat intresserad av historia. HbgD 30/8 2001, s. 26. Till all lycka förstod inte soldaten ryska, men väl kinesiska. Jonasson Hundraår. 261 (2009).
5) i förb. med men (äv. utan) l. dock i efterföljande sats, för att uttrycka koncessiv bet.: visserligen (se d. o. 2 c) l. förvisso l. nog (se NOG, adj. osv. III 4 b); i ä. språkprov ibland utan klar avgränsning från 1.
a) (numera bl. ngt ålderdomligt l. arkaiserande) inledande sats l. led. Wel är thet sant ath en iomfru .. är frijyare än then som är j echteskap .. Men then som nådhena icke haffuer, han moste jw (osv.). OPetri 1: 492 (1528). Wäl sant det ähr: .. / Doch seer man (osv.). BröllBesv. 394 (c. 1660; uppl. 1970). Ha wi icke Kyrkor och Prester? Begrafwas wi icke i Christen jord? etc. Wäl, min Wän, men kanskie du är allenast Titulair-Christen och intet i wärkelig tienst. Dalin Arg. 1: 299 (1733, 1754). Väl skall du dö men uppstå ock ur grafven. Stagnelius (SVS) 2: 77 (c. 1820). Mödrarna drogo i fält, väl ej i samlad trupp utan var för sig smygande. Bergman LBrenn. 73 (1928). Väl hade de bekänt sig till kalvinismen i samband med frihetskriget, men de avvisade Calvins överdrifter. Grimberg VärldH 9: 164 (1940).
b) med placering inne i satsen; numera bl. i försvagad anv., närmande sig (o. utan klar avgränsning från) 6. Mong anner stycke kunde jach wäl draga her til .. men jach läther thet bestå for korthetene skul. OPetri 1: 164 (1527); möjl. till 1 i. Itt ohörsamt folck, hwilke wel öghon haffua at the see måtte, och wilia doch intet see. Hes. 12: 2 (Bib. 1541). (Kalmarunionen) syntes wäl i början hela Norden ganska fördelaktig; men inom få åhr märkte man wederspelet. Dalin Hist. 2: 600 (1750). Jag hade wäl tänkt af mitt nywäfda tyg göra rara kläder åt Johan .. men jag säljer det. Almqvist Grimst. 32 (1839). För all del, jag har väl ett litet antal solida övertygelser på områden som jag har studerat under ett halvt liv, men det är sällan de efterfrågas. Engdahl Cigarett. 93 (2011).
6) [utvecklat ur 1 (i, j)] för att uttrycka (mer l. mindre hög grad av) sannolikhet, ungefär liktydigt med: som man kan förmoda, sannolikt l. antagligen l. förmodligen; nog l. kanske; ofta med bibegrepp av dels förväntan l. förhoppning (ibland ungefär liktydigt med: förhoppningsvis), dels medgivande l. bekräftelse (se särsk. d); äv. mer l. mindre förbleknat (se särsk. d); jfr 4, 5 b, 7. Om ther aff vil nogot gott aff födis ære i vel saa förstandig Atj thet besynne kwnne. G1R 1: 193 (1524). Här kan wel någon lyda vppå; / Wäggiar hafua öron, skolen J förstå. Asteropherus 95 (1609; uppl. 1909). Detta .. lexicon ähr ett nödigt wärk och kan vel på några månars tidh blifwa fullbordat. Schück VittA 1: 183 (i handl. fr. 1649). (Han) skulle väl hafva stupat till jorden, om han ej till stöd satt sin fot på en liten bänk. Almqvist AmH 1: 343 (1840). Slutet blir att vi alla äro pöbel inför vår herre, hvilken väl ändå är i besittning af den allrahögsta synpunkten. BEMalmström 7: 395 (1845). I alla händelser har du väl nu klart för dig, att (osv.). Schück o. Lundahl Lb. 1: 30 (1901). När som helst började de väl banka på dörren. Jonasson Hundraår. 11 (2009). — särsk.
a) i mer l. mindre pleonastisk förb. med annat (omedelbart följande) adv.; jfr KANSKE 1. Det blir väl sannolikt inte förrän nästa vecka. Hwad han elliest wäl, kan skie, tordt hållit inne. Runius (SVS) 1: 148 (1701). (Lagförslaget) antogs emedlertid af Kammaren, hvartill förvirringen vid cholerans framsteg väl troligen också bidrog. SP 28/4 1832, s. 4. Ett kombinerat (krigs)företag, som väl förmodligen är riktadt mot Turkiet. PT 22/11 1864, s. 2. Alla dessa förbjudna substanser. Det var väl antagligen tillgången till just dem som styrde ungdomarnas val av uppehållsort. Östergren SistCig. 34 (2009). Det finns väl kanske tio, tolv lag som kan gå till semifinal. SvD 28/6 2017, Näringsliv s. 22.
b) i förb. med kunna (i sht förr äv. l. måtte) med ett efterföljande verb i inf.; i ä. språkprov ofta utan klar avgränsning från 1 i. Hade iagh för måt ifrån digh gåå, / Så kunde iagh well för upstå. Asteropherus 9 (1609; uppl. 1909). Och må iag wäl i undran häröfwer säja: (osv.). Frese VerldslD M 1 a (1726). Det kunde väl vara i morgongryningen, när Don Quijote lemnade värdshuset. Lidforss DQ 1: 30 (1888). – Vill du lägga ett kort i brevlådan åt mig? – Ja, det kan jag väl göra, sa jag. Lindgren Mio 8 (1954).
c) i förb. med räkneord l. mängdangivande uttr.; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 2 a. Det är väl trettio år sedan nu. Att ther om skole wäll månge skriffwa. Rondeletius 41 (1614). Tre eller väl flera unga, söta flickor. Almqvist DrJ 80 (1834). Han bröt väl tio lass, minst. Sjödin StHjärt. 39 (1911). Senast den natt som var, låg väl halva Wadköping och grubblade över vad sattyg du ska hitta på. Bergman Mark. 237 (1919). Klockan var väl elva, och vi hade somnat. Antti MyckJord. 50 (1987).
d) i förbleknad anv., ss. uttryck för försynthet l. tveksamhet l. reservation o. d., särsk. försynt l. tveksam bekräftelse l. försynt osv. medgivande; jfr 7 b. Rosalie. .. Välkommen! Behagar Ni sätta Er? Wimmerbom. Nej men, jag står väl hellre om jag får. Björn FörfYngl. 32 (1792). Jo, jag tror väl ... hvad kan meningen vara med det? Blanche FlStadsg. 58 (1847). ”Du är väl en finne ..” ”Jo, jag är väl det,” sade gubben. Lagerlöf Holg. 2: 405 (1907). Då säger hon tveksamt: – Så får du väl hälsa hem så mycket. Johnson Nu 19 (1934). Tack för allt, säger hon. Det var väl så lite det, säger fru Bengtsson. Jörgensdotter BergDöttrar 152 (2009).
7) ss. uttryck för att den talande förväntar sig l. hoppas på l. efterfrågar medhåll l. instämmande l. bekräftelse från mottagaren; ofta med mer l. mindre kvardröjande bet. av 6 (d).
a) i påståendesats närmande sig l. övergående i funktionen av att göra denna till (mer l. mindre retorisk) fråga; jfr KANSKE 1 a, NOG, adj. osv. III 1 slutet. Det är väl inget att bry sig om. Det var väl det jag visste. Iag woro wäll en narr om iag gofwo Zedelen tillbakars, emedan iag ser, det är eder K. pappas penningar. VRP 3/4 1732. En regent, som ser sitt land hotadt med anfall från en angränsande makt, och som genom hastiga rustningar och ett dristigt slag kan förekomma fienden, bör väl icke derför anses hafva fört sitt land i ett krig, hvars våda han endast afböjt. JDValerius hos Järta 1: 48 (1809). Det var en gång på 1600-talet en fattig präst, som mången var väl det. Lagerlöf Sten. 3 (1914). Du är väl ändå bra barnslig! Vad skulle det tjäna till att rymma? Bergman JoH 188 (1926). ”De är väl söta ...” säger den rödhåriga kvinnan. Östergren Ankare 169 (1988). — särsk. (med mera framträdande frågefunktion o.) med satsen avgränsad av frågetecken. Det låter väl bra? Jag stör väl inte? Hwad säja de om mig och mina likars swett? De ömkas wäl? Dalin Arg. 1: 172 (1733, 1754). Ni har väl inte kommit för att hemta någonting? Wijkander OSam 5 (1875). Jag sover när som helst, det vet du väl? svarade han. Wästberg Luftb. 70 (1969). Du inser väl att det var en dröm? Delblanc Gunn. 125 (1978). särsk. (ngt vard.) efterställd sats l. satsled, ibland närmande sig interjektionell anv. (jfr II) o. ungefär liktydigt med: eller hur l. va (se VAD, pron. osv. III 1), i jakande sats äv.: inte sant. Jag har inte varit kokett emot er – väl? Lundegård Ulla 143 (1894). Sånt säger alla, väl? Pohl o. Gieth Saknar 122 (1992). Alla föräldrar vet att det händer – någon gång. Men inte nu väl? AB 22/4 2007, s. 60.
b) i mer l. mindre retorisk (numera i sht sökande) frågesats för att ange att svaret är mer l. mindre självklart l. givet l. lätt att räkna ut, ofta ungefär liktydigt med: när allt kommer omkring l. egentligen, i sht förr äv.: verkligen l. kanske (jfr KANSKE 3); äv. mer l. mindre förbleknat (jfr 6 d). Vem kunde väl ana det? Hwad skall iag wäll nu om dessa fremmande män dömma? 2Saml. 1: 111 (c. 1669). Tron J wäl, at för penningar skulle Er slädtrafware få bära Lager-kransen, om han woro menniskiolik? Dalin Arg. 1: 308 (1733, 1754). Ah! ödmjuka tjenare! Hvem har jag väl den äran tala med? Björn FörfFl. 38 (1791). Dock – när voro väl menniskorna nöjda. Carlén Skuggsp. 1: 43 (1861, 1865). Tag på dina läppar, o christen, det tunga förfärliga ordet: Herrans förbannelse hvilar öfver mig! Skulle du väl kunna bära den domen ett ögonblick af ditt lif? Rundgren Minn. 2: 214 (1870, 1883). Det var en hel del jobb som skulle göras men vad spelar väl det för roll när man får lön för mödan? GbgP 29/11 2009, s. 36.
II. (numera mindre br.) ss. interj., uttryckande att man drar en slutsats l. konstaterar ngt, liktydigt med: nå (se , interj. 7) l. nåväl (se NÅVÄL 3); äv. med mer l. mindre framträdande bibegrepp av dels bifall l. gillande, närmande sig bet.: (ja) visst, självfallet (särsk. i uttr. ja väl (se JA I 1 d; jfr I 1 k β slutet) l. jo väl (se JO, interj. osv. I 1 a β, b β)), dels (särsk. i förb. med föregående (frågeformad) villkorssats) medgivande l. erkännande: må (så) vara, lika gott (särsk. i uttr. nå väl (se NÅVÄL 2)); förr särsk. i uttr. nu väl (se NU, adv. I 8 a slutet); jfr I 1 b η β, 3 b, 7 a slutet slutet, o. BRA II 4, GOD 1 k β, VÄLAN, interj. Wel, Iagh wil på tina wegna tala til Konungen. 1Kon. 2: 18 (Bib. 1541). Will ingin? lijka mykki, wäll! Lucidor (SVS) 100 (1672; uppl. 1997). Skulle wi (präster) ock settia ther öfwer (för pestens skull) wårt lif til: wel; thet war wårt embete. Swedberg Dödst. 596 (1711). Wäl, så wil jag då gie honom 60 Ducater. Boding Molière Mick. 35 (1741). Gossar, hvad vi vinna (vid spelbordet), det skola vi sedan dricka upp. Väl, var svaret. MoB 2: 162 (1798). Menniskan, sjunger Pindaros, blef skuggan af en dröm. Väl; men hon blef det af en dröm om ljuset. Valerius 2: 258 (1840). Väl, så gif akt på mitt ord och lägg min förmaning på hjärtat! Lagerlöf HomOd. 7 (1908).
Sammansättningar (till I 1).
Anm. 1:o Vid sidan av de sammansatta (participiella) adj. föreligger i många fall motsv. (vanl. likbetydande) fria förbindelser av väl, adv. osv., o. adj., o. i språkprov från ä. tid är det ofta omöjligt att avgöra om dessa förbindelser avsetts l. uppfattats ss. ssgr l. inte; nedan redovisas endast sammanskrivna adj. medan de särskrivna förbindelserna redovisas under väl, adv. osv.
2:o Ssgrna motsvaras ofta av dan. ssgr med vel-, mlt. med wol- l. t. med wohl-; endast i ett mindre antal fall anförs dessa motsvarigheter nedan.
3:o För vissa av ssgrna nedan anges i ä. ordböcker äv. ett uttal med huvudtrycket på senare ssgsleden; sålunda anger såväl Weste (1807) som Dalin (1855) ett (alternativt) uttal med obetonat väl- för -boren, -borenhet, -bördig, -gärning, -lovlig (därtill hos Weste äv. -görande, p. adj., -görare, -luktande, -menande, p. adj., -ment, -mående, p. adj., -talighet o. hos Dalin -aktad, -ädle).
(I 1 c, k β) VÄL-AKTAD, p. adj. särsk.: som åtnjuter stor l. allmän aktning l. respekt, högt aktad (se akta II 3 a; jfr -frejdad); äv. om ngt sakligt; förr särsk. till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till ofrälse ståndsperson (särsk. tillhörande borgarståndet), ofta i förb. med annat sådant epitet, särsk. hederlig l. ärlig (jfr -betrodd, -förståndig, -vis 2); jfr hög-akta slutet, välaktig 2. UpplDomb. 3: 131 (1584). The hederlige och välachtade gode män borgerskapet här i Stokholm. OxBr. 12: 35 (1620). Man föreslog flera välaktade bonddöttrar såsom passande och värdiga (till äktenskap). Wigström Folkd. 1: 84 (1880). Välaktade samhällsbevarande tidningar. Carlsson HelaSthm 467 (1912). jfr hög-välaktad.
(I 1 d) -ANPASSAD~020, p. adj. jfr anpassa a, b. Välanpassade lokaler. Välanpassad kvickhet. SvD(A) 23/1 1927, Söndagsbil. s. 4. De välanpassade spanska judarna .. landsförvisades och förskingrades. Lychnos 1996, s. 312.
(I 1 b, h) -ANSAD, p. adj. jfr ansa, v. 1 c, g slutet, o. -trimmad d, -tuktad 2; förr äv. om person (jfr ansa, v. 1 a). En välansad gräsmatta. Mången har et enda, firat, wälansat, och dock olydigt barn. Tessin Bref 1: Föret. 1 (1756). Ett 60-tal solosånger i välansad och ganska flytande stil. 2NF 32: 678 (1921). En ung man med välansat skägg. Nesser BarinTri. 292 (1996).
(I 1 c α) -ANSEDD~02, p. adj. välrenommerad; jfr ansedd 1, 2. GHT 23/4 1860, s. 1. Ett fåtal äldre och välansedde män. Bolin Statsl. 1: 396 (1870). Ett av Stockholms mindre, ehuru välansedda tryckerier. Helmfrid Holmen. 259 (1954).
(I 1 k β) -ANSENLIG~020. (numera föga br.) särsk. om person: i hög grad ansenlig; jfr ansenlig 3 a. Runeberg (SVS) 3: 49 (1832). En kväll infann sig i torpstugan en välansenlig bonde. Högberg Vred. 1: 333 (1906).
(I 1 b, k β) -ANSTÄNDIG~020. i hög grad anständig (se d. o. 3); äv. (o. numera vanl.) med bibegrepp av ytlighet l. skenhelighet l. förljugenhet o. d. För sitt stilla, ärbara, nycktra och wälanständiga upförande. VDAkt. 1760, nr 331. En så välanständig, fin och korrekt man. Lidman HusFrökn. 282 (1918). Vi skulle svika vår uppgift som kulturredaktion om vi enbart visade fram det som var behagligt, välanständigt och oförargligt. Expressen 1/8 1996, s. 4.
Avledn.: välanständighet, r. l. f. jfr anständighet 3. Wälanständighetenes Regler. SwFrOrdeB 156 (1703). I sin vitalitet, experimentlusta, sitt åsidosättande av all konstnärlig välanständighet. GbgP 24/2 2005, s. 79.
(I 1 b, k β) -ANVÄND~02 l. ~20, p. adj. på ett bra l. ändamålsenligt o. d. sätt använd; äv. (o. numera i sht): mycket l. i hög grad använd; jfr -utnyttjad. Efter välanvänd arbetstid har man träffats till festligt samkväm. SvD(A) 12/8 1900, s. 4. På munnen där Maglashau hade lappat till mig med sin välanvända svinlädershandske. Edlund Chandler Syst. 209 (1950).
(I 1 b, h) -ARBETAD~020, p. adj. på ett skickligt l. konstfullt l. genomtänkt o. d. sätt tillverkad l. förfärdigad l. utarbetad; jfr arbeta 7 b β. Benzelstierna Cens. 128 (1740). Ett gentilt och välarbetadt FortePiano med god ton .. (är) för modereradt pris till salu. AB 5/3 1832, s. 4. Den mycket logiska och välarbetade bild han ger av sig själv och sin utveckling. BonnierLM 1954, s. 570.
(I 1 b) -ART. (†) om förhållandet l. egenskapen att vara välartad (se särsk. d. o. a); jfr art 3 a. Din Cousin .. har tvärtom fägnat mig med sin läraktighet och välart. Envallsson Herreg. 10 (1784). Högberg Utböl. 1: 93 (1912).
(I 1 b) -ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 1.
a) om (yngre) person: som har artat l. artar sig väl; särsk. mer l. mindre liktydigt med dels: väluppfostrad (äv. om (hus)djur), dels: lovande (se lova, v.2 5 slutet); i sht förr äv.: dygdig l. rättrådig; äv. överfört, särsk. om sätt l. stil att uttrycka sig o. d.; jfr -skickad b o. god-artad 2. Välartade barn. Ganska fåå Män finner man, som förtiena och wärde äre at bekomma een wälaartat Qwinnos dyrbare Skatt. Schroderus Albert. 2: 67 (1638). The medellösaste af Gymnasisterne och Scholæ Piltarne, som derjemte qwicke, flitige och wählartade äro. Skolordn. 1724, s. 10. Plats i handel sökes af en välartad skolyngling. SmålAlleh. 1883, nr 8, s. 4. Hundens beteende föreföll mig alldeles oförklarligt, den var annars så välartad. Carlsson 4711 29 (1921). Benägenheten till förändrings- och förnyelsearbete inom den akademiska världen är inte direkt påtaglig, för att uttrycka det välartat. NTeknik 1998, nr 51–53, s. 19.
b) (numera bl. mera tillf.) om ngt sakligt: i gott skick l. av hög kvalitet (förr särsk. om malm l. järn o. d. (jfr god-artad 1)); förr äv. om sjukdom(ssymtom): godartad (se d. o. 3). (Gruvor som) gifwa mästadelen god och wälartad Malm. HC11H 13: 18 (1697). At af allahanda friska trän samla mogna och välartade frön til träns plantering. Knutberg PVetA 1762, s. 15. Kopporne togo sin början uti Februarii månad .. De voro i allmänhet goda och välartade. VeckoskrLäk. 5: 146 (1784). Jern och stål .. välartadt, utan brakor. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 25. Efter att ha blivit professorskompetent på en tämligen välartad produktion, som inte lät ana vad som skulle komma. DN(A) 14/8 1946, s. 5.
(I 1 b, k α) -AVLÖNAD~020, p. adj. som avlönas väl; jfr -betald. Goda, välaflönade tjenster. Barometern 31/3 1890, s. 4. En duglig och välavlönad arbetarstab. TT 1931, Allm. s. 498.
(I 1 b, h) -AVVÄGD~02, p. adj. särsk. om ngt sakligt (abstrakt); jfr avväga, v. 3 (b, c) o. -balanserad, -beräknad, -tempererad. En välavvägd blandning. Välavvägda förslag, argument. Ett konstmuseum bör vara en välafvägd helhet, icke en tillfällig tafvelexposition. SvD(A) 6/6 1902, s. 3.
(I 1 b) -BAKAD, p. adj. jfr baka, v. 1 b, 2 o. -gräddad. Itt grant och wälbakat Brödh. Schroderus Os. 1: 702 (1635). En skinka med svål som bakas länge i ugn får mer smak och kan bli välbakad utan att bli torr. AlltMat 2011, nr 20, s. 49.
(I 1 b, h) -BALANSERAD, p. adj. som befinner sig i l. kännetecknas av (att ha försetts med) god balans (se d. o. I 3 (c)) l. jämvikt; särsk. om ngt sakligt abstrakt, ofta liktydigt med: välavvägd (jfr -tempererad). En välbalanserad urskillning. DN(A) 12/8 1881, s. 3. Han (var) som människa en till själen välbalanserad man. Ahrenberg Männ. 6: 25 (1914). Den klara och arkitektoniskt välbalanserade rumsdispositionen. Form 1947, s. 12. En 8 mm kompakt kassettvideo som är så liten, nätt och välbalanserad att du kan filma var du vill med bara en hand. KatalJosefsson 1989, Höst. s. 357.
(I 1 b, h) -BEARBETAD, p. adj. jfr bearbeta 7 a, c o. -tuktad 2. Ett välbearbetat förslag. Meningen var .. att få utrönt, huru mycket välbearbetad torf hvarje maskin förmådde på en viss tidsenhet och pr styck arbetare producera. SvD(A) 1/8 1903, s. 5.
(I 1 k α) -BEBODD, p. adj. om trakt l. stad o. d.; jfr bebo 1 a o. -befolkad. UHiärne 2Anl. 298 (1706). Den välbebodda trakten 5 eller 6 mil närmast omkring Upsala. Stiernstolpe Arndt 1: 65 (1807).
(I 1 b, k α) -BEBYGGD, p. adj. om trakt l. plats o. d.: som kännetecknas av väl planerad l. utförd o. dyl. l. omfattande bebyggelse; i sht förr särsk. om lantgård: som har stort antal (ändamålsenliga) uthus- l. ekonomibyggnader; jfr bebygga 3 c. Woro der (i Polen) många wälbebygda och folckrika Städer. Nordberg C12 1: 557 (1740). Till salu .. Säteriegendom i Halland, utmärkt vackert belägen och välbebygd. SmålAlleh. 1883, nr 8, s. 4.
(I 1 b, c) -BEFALL. [jfr ä. d. velbefald, mlt. wolbeval] (†) i uttr. ngn till välbefall, ngn till glädje l. välbehag o. d. Iag finnes Eders HögErewyrdigheet till wählbefahl igen uthj andre occasioner. VDAkt. 1676, nr 284.
(I 1 k β) -BEFAREN, p. adj. särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om sjöman; jfr befaren 2 o. -berest. 2RA 2: 317 (1727). Af svenska flottans manskap kallades till 1875 den sjövan, hvilken varit minst sex månader till sjöss, befaren den, som farit minst ett år, och välbefaren den, som farit minst två år på aflägsnare farvatten. 2NF 2: 1175 (1904).
(I 1 b α) -BEFINNANDE. om förhållandet l. tillståndet att befinna sig väl, ofta liktydigt med: välmående (se väl-mående, sbst. a) l. välmåga (se d. o. a); jfr befinnande 4 o. -behag 1, -bestånd, -levnad b, -makt, -mögenhet, -stånd, -trevnad. Materiellt, kroppsligt, psykiskt välbefinnande. Djurens välbefinnande. Han glömde ej heller att tänka på truppens välbefinnande. 2MoB 1: 94 (1813). Det för vårt välbefinnande så viktiga A-vitaminet. Bolin KemVerkst. 146 (1942).
(I 1 k β) -BEFOGAD, p. adj. jfr befogad 3 o. -grundad 1. Välbefogad kritik, fråga. Min välbefogade fruktan för det der vittnets ansträngningar. AB 11/11 1843, s. 1.
(I 1 k α) -BEFOLKAD, p. adj. om trakt l. land l. stad o. d.: som har stor befolkning; jfr befolka 3 a α o. -bebodd, -besatt 2 b. Elgström o. Ingelgren 304 (1810). Tibet är ett vidsträckt och välbefolkadt land. GHT 11/8 1855, s. 2.
(I 1 b, k β) -BEFÄST, förr äv. -BEFÄSTAD, p. adj. om trakt l. byggnad o. d. (jfr befäst 2); äv. bildl., om ngt abstrakt (jfr befäst 2 b, 3 o. -etablerad). Ellfua .. märkeligha och wälbefäste Borgars och Landwärns afrijtning. Schück VittA 1: 177 (i handl. fr. 1634). Vi börjar rean på annandagen. Det är en välbefäst tradition. GbgP 22/12 2012, Bil. s. 29.
(I 1 b) -BEGYNT, p. adj. (numera mindre br.) som börjat l. påbörjats väl. Han .. förmante att inthet låtha falla dette välbegynte vercket. AOxenstierna 8: 257 (1633). SvD(A) 14/6 1936, Söndagsbil. s. 26. jfr ny-välbegynt.
(I 1 b, k β) -BEGÅVAD, p. adj. rikt l. högt begåvad (se d. o. 2 a) (jfr högt-, rikt-begåvad); förr äv. dels närmande sig bet.: förtjänstfull l. förtjänt, dels i uttr. välbegåvad med ngt, välförsedd med ngt (jfr begåvad 1). PJAngermannus CChristierni A 5 b (1602). Medh Förstånd wälbegåfwade Män. Schroderus Os. 2: 653 (1635). Wällärda och wälbegåfwada PrestMän. VDAkt. 1735, nr 9. Vissa grupper av välbegåvad ungdom. TSvLärov. 1950, s. 60.
-BEHAG. [fsv. välbehagh]
1) till I 1 b, k α, β: (känsla av) (stort) välbefinnande l. (stor l. innerlig) tillfredsställelse l. belåtenhet l. förnöjdhet l. glädje (jfr behag I 1, 4); särsk. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) i sådana uttr. som (vara) (ngn) till välbehag; jfr 2 o. -behaglighet 1. Känslor av stort välbehag. Rysa av välbehag. Hon minns de åren med välbehag. E. k. M. til brodherligit kärligit wälbehagh. RA I. 4: 491 (1598). Man hade då ordsak at wänta et allmänt wälbehag, så framt det wore möjligt at göra alla til nöjes. Lagerbring 1Hist. 2: 475 (1773). Vill du ha en cigarrett? Jonsson hade tagit upp en ask Ardath och tände med välbehag den näst sista. Asplund Stud. 11 (1912). I de nya reglerna (för frikyrkoförsamlingen) stod det bland annat att kvinnan är skapad för att vara till välbehag. AB 29/1 2004, s. 10.
2) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt l. arkaiserande) till I 1 c: gunst l. ynnest l. bevågenhet (jfr behag I 2); i vissa språkprov utan klar avgränsning från 1 o. 3. Hwadh iagh honom .. till tienst ock wälbehag bewisa kan. HSH 3: 198 (1642). Kongl. Maj:t har .. med Nådigt wälbehag inhämtat, hurusom (osv.). PH 8: 7147 (1766). Deras gerningar, om än skrytande med dygdernas och menniskokärlekens vanhelgade namn, äga ej himmelens välbehag. Wallin Rel. 1: 131 (1818, 1825). Tror ni, att varje fattig flicka, som ni hedrar med ert välbehag, genast skall säga ja? Lundquist Blaumans DödSkugg. 19 (1925).
3) (†) till I 1 c: gottfinnande l. tycke (se d. o. 1 b) l. skön (jfr behag I 5); vilja l. avgörande; äv. med klandrande bibet., mer l. mindre liktydigt med: godtycke; särsk. i uttr. efter l. av (eget) välbehag (jfr behag I 5 f); jfr 2 o. -behaglighet 2. Wij Gustaf Adolph Göre witterligitt, att wij både af egett welbehagh, så och på wår troo vndersåters .. begären (osv.). Rääf Ydre 1: 365 (i handl. fr. 1619). (Konungen) hafwer Macht till att stiffta allahanda Lagh och Ordningar, effter egit Wällbehag. Schouten Siam 7 (1675). Att Rikets grundlagar och hufwud författningar från alt misbruk och wählbehag befrias. ÅgerupArk. 1765. Jag skall ställa mig Ers Maj:ts nådiga vilja och höga välbehag till underdånig efterrättelse – svarade De la Gardie. Crusenstolpe Tess. 1: 66 (1847). Sundén (1892).
(I 1 c) -BEHAGA. [fsv. välbehagha] (†) behaga (ngn) väl (jfr behaga 1 (b)); särsk. i uttr. låta sig ngt välbehaga (jfr behaga 1 e). Effter menige rijkzens Ständer nu sådant endrechteligen bewilliget och beslutet, hafwe wij icke heller therifrån kunnet afftreda, vthan sådant menige rijkzens endrechtige Råd osz nådeligen hafwe wälbehaga låtit. Stiernman Riksd. 207 (1547). (På tron) följer .. en rätt wilja och håg til at gjöra, låta och lida alt hwad Gudi wälbehagar. Borg Luther 1: 118 (1753). Collan Dikt. 36 (1864).
-BEHAGLIG.
1) till I 1 b, k α, β: som skänker (stort) välbehag, (i hög grad) behaglig l. angenäm l. tilltalande l. tillfredsställande (förr särsk. om underrättelse l. brev o. d. (jfr behaglig 1 c γ)); särsk. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) i sådana uttr. som (vara) ngn (särsk. Gud(i)) välbehaglig. Välbehagliga dofter, rysningar. Vij haffwe fångit någher ganske velbehageligh breff och bwdt. G1R 4: 24 (1527). En god Ordning är Gudi wälbehagelig uti all ting. Kyrkol. 1686, Föret. s. 4 a. Om Egyptens upror befordrade Turkiets förfall, så kunde detta upror .. vara en för Ryssland välbehaglig sak. Svedelius Statsk. 3: 238 (1869). Ingenting, mumlade Gotthard och sjönk in i en välbehaglig tystnad. Krusenstjerna Pahlen 6: 35 (1935).
2) (†) till I 1 c: efter eget gottfinnande l. behag; jfr behaglig 5. HdlÅgerupArk. 1753. At en dehl wanartige .. Någrannar .. företagit sig under all uptänkelig wåldswerckan i flere tillfällen at .. wälbehageligit ock ensidigt Fiskerie föröfwa. HdlÅgerupArk. 24/9 1759.
Avledn.: välbehaglighet, r. l. f.
1) till -behaglig 1; förr särsk. i uttr. (vara) ngn till välbehaglighet (jfr -behag 1); äv. konkretare. Herranom til alla wälbehageligheet. Phrygius HimLif. 149 (1615). Jag .. blef helt öfverraskad att se en slags österländsk, ehuru grof, lyx och välbehaglighet. Bremer NVerld. 2: 327 (1853). Det skulle vara en sådan välbehaglighet för Vår herre, hade prästen sagt, att ett skönare exempel på offervillighet kunde inte ges. SvD(A) 2/12 1928, HoH s. 2.
2) (†) till -behaglig 2: gottfinnande; jfr -behag 3. Gud alzmächtigh hafwer efter sin Guddomligha wälbehageligheet .. hädhan kallat .. Frw Malin Jacobs dotter Rosengreen. Phrygius MRosengren A 5 a (1608).
-BEHÅLLEN, p. adj.
1) om person.
a) till I 1 b α: som (i samband med fara l. påfrestning o. d.) inte ådragit sig l. tillfogats skada, oskadd l. helskinnad (jfr behållen 2 b (slutet)); ibland äv. utan särskild tanke på utstånden fara osv., liktydigt med: väl bibehållen (jfr 2 a o. -hållen 2); jfr -förvarad. Det försvunna barnet återfanns välbehållet. I skole frij och wälbeholdne komma så wähl aff som till. Svart G1 5 (1561). Ett par wählbehåldne oxar. VDAkt. 1718, nr 126. Isak Domnerus .. var något öfver 50 år när jag gjorde hans bekantskap. Det var ännu en prydlig och välbehållen gestalt. Blanche Bild. 2: 182 (1864).
b) (†) till I 1 b, k α: som har det (ekonomiskt) gott ställt, välbeställd l. välbärgad; jfr behållen 5. Vthi Sundwaara by hafwe förtijden boodt 15 eller tiugu wälbeholne lappar. Norrl. 10: 21 (1615). Sällan hade man bland bröllopsgäster sett ett större antal feta, frodiga och till allt utseende välmående och välbehållna personer. Bremer Hertha 399 (1856). Auerbach (1916).
2) om ngt sakligt.
a) till I 1 b α: som är l. förblivit i (full)gott skick, välbevarad l. väl bibehållen (se bibehålla 4 g slutet); jfr 1 a o. behållen 2 a (slutet) o. -förvarad, -hållen 2. Kÿrkian mz godh welbehållin mur. VgFmT III. 3–4: Bil. 2, s. 42 (1583). I forna tider, då ej skolsången var tryckt af så stränga föreskrifter som nu är fallet, blef må hända mången röst mera välbehållen. Beyer Sång. 8 (1887). Olycksplanets svarta lådor har hittats välbehållna. Hufvudstadsbl. 2/12 2016, s. 12.
b) (†) till I 1 b, f, i uttr. välbehållen resa, väl genomförd l. lyckosam resa; jfr behållen 4. Dijtt jagh önsker han medh hälsan och en välbehållin resa väl motte vara ankommen. OxBr. 3: 246 (1631). Peringskiöld Hkr. 1: 348 (1697).
(I 1 k β) -BEHÖVLIG. som behövs (mycket) väl, i hög grad l. synnerligen behövlig. Välbehövlig paus, semester. Ett välbehövligt tillskott. Nordingrå folkrika socken, der så många fattiga finnas, hvilka .. (gm stenbrytningen) kunde vinna välbehöflig arbetsförtjenst. PT 25/4 1836, s. 1.
(I 1 j) -BEKANT. välkänd (jfr bekant I 1, 4 b); allmänt känd; ryktbar l. namnkunnig (jfr bekant I 2); äv. i uttr. (vara) välbekant med ngt, (vara) i hög grad l. väl förtrogen med ngt (jfr bekant I 4 a); jfr -bekänd. Ett välbekant ansikte. Välbekanta röster, problem. Sigfridi C 1 a (1619). Om sommarn .. fruktar den med hafsströmmens natur välbekanta fiskaren inga faror. Palmblad Norige 12 (1846). Walter Scotts välbekanta roman Ivanhoe. Ydun 1870, s. 72. Redan när hon stod i hissen, kände hon det välbekanta första tecknet på huvudvärk. Larsson MimersBr. 25 (1996).
(I 1 j) -BEKÄND, p. adj. (†) välkänd l. välbekant. En tryg och wälbekänd Wägh. Botvidi 3Pred. 35 (1621, 1627). Den der icke allenast af goda gåfvor är, uthan och för sitt skickelige lefverne vällbekänd. VDAkt. 1685, nr 195. DN 22/12 1882, s. 4.
(I 1 k β) -BELEVAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) i hög grad l. mycket belevad (se d. o. 2 b α (γ')). En höflig och wälbelefwad Adelsman. Nordberg C12 1: 124 (1740). (Han är) från en finare familj, utbildad och välbelevad. ÖstersundP 6/12 2014, s. 21.
(I 1 b, k β) -BELÅTEN, p. adj. (numera bl. mera tillf.) i hög grad l. fullt belåten. AB 7/2 1835, s. 2. Torra, samt välbelåtna med vår lyckade marknadsfärd kommo vi fram till Sparta. Bremer GVerld. 5: 84 (1862).
(I 1 b) -BELÄGEN. som har ett bra läge, väl belägen (se d. o. 1 a). Välbelägna tomter, bostäder. In vppå the Ryska grändsar hafwa .. (svenskarna) Narfwen, Räfle, och flere sådane slott och wälbelägne Befästningar. Tempeus Messenius 36 (1612).
Avledn.: välbelägenhet, r. l. f. jfr belägenhet 1. BtFinlH 6: 90 (1554). I två- och trestaviga ord växlar bitrycket mången gång plats efter olika välbelägenhet. LoW 49 (1911).
(I 1 k β) -BELÄST, förr äv. -BELÄSEN, p. adj. i hög grad l. mycket beläst. Några skickelige, wellbelässne studiosi politici. UUKonsP 1: 221 (1632). Ibsen (hör) till de författare som den välbeläste Freud flitigast åberopar. DN 3/12 1971, s. 4.
(I 1 k α) -BELÖNAD, i sht förr äv. -BELÖNT, p. adj. rikligt l. frikostigt belönad. Välbelönade författare, tävlingsbidrag. Hagström Herdam. 1: 316 (1710). Det högst angeläget är, at de som sig troligen och tappert upföra, warda hugnade och wälbelönte. 2BorgP 7: 356 (1741).
(I 1 k α) -BEMANNAD, p. adj. rikligt l. fullt bemannad (se bemanna I 1 (a, b, e)); jfr -besatt 2 b. Välbemannade förlossningsavdelningar. Någhot ther effter giorde konung Christiern en hoop skip redho, welbemannat, the lupo åt Öland och togho thet in. OPetri Kr. 315 (c. 1540). Nyköpings fasta välbemannade slott. Strinnholm Hist. 5: 236 (1854).
(I 1 b, k α) -BEMEDLAD, p. adj. som har det väl ställt ekonomiskt, välbeställd (se d. o. 3); särsk. om område o. d.; jfr bemedlad (b) o. -född 2, -gödd 1, -havande. Sedan hafwa åthskillige rijke och wählbemedlade föräldrar intet welat låta sine döttrar med brudeCrono wigas. VDAkt. 1724, nr 40. Andelen privata vårdcentraler ökar snabbt, framförallt i mer välbemedlade områden. SäljSkiten 95 (2009).
(I 1 c κ) -BEMÄLD l. -BEMÄLT, p. adj. [jfr ä. d. velbemældt, ä. t. wohlbemeldet] (†) i attributiv anv. i best. form utan artikel, vid hövligt l. aktningsfullt l. välvilligt omtalande: förut- l. ovan- l. nyssnämnda; äv. om institution l. myndighet l. sammanslutning o. d.; särsk. med poss.-pron. mellan adj. o. det därav bestämda sbst.; jfr bemäld 1 b (slutet) o. -benämnd. Wälbemelte Herr Steen. G1R 18: 262 (1547). Att vara et vetne till velbemelte vor lille dåtters doop och christendom. OxBr. 8: 203 (1648). Ty förmodar Ridderskapet och adeln billigt, det de trenne respective stånden .. lära behaga yttra sig på et sätt, som swarar emot wälbemelte stånds .. ifwer för det allmänna bästa. FörarbSvLag 8: 298 (1734). LdVBl. 1878, nr 2, s. 1. jfr mer-välbemäld(a), ofta-, oftast-välbemält(a).
(I 1 c, k β) -BENÄGEN. (numera föga br.) = -bevågen; jfr benägen 5. Thertil the, som af hvart ståndh här nu tilstädes äre, lofva sigh vele låte finne välbenegne. RA I. 3: 889 (1597). För välbenäget påseende. Norrskensfl. 13/2 1935, s. 2.
(I 1 c κ) -BENÄMND, p. adj. särsk. (†) = -bemäld; jfr benämna 1 b. VDAkt. 1666, nr 152. Fandt ståndet för godt at med Wälbenämde Commercieråd och Riddare communicera. BondP 12: 231 (1772).
(I 1 c, k β) -BEPRISLIG. (†) i hög grad lovvärd l. berömvärd; jfr -berömlig. Dhenne wählbeprijselige TingzRätten vthi Wessbo häradh. VDAkt. 1684, nr 119 (1683).
(I 1 h, j) -BEPRÖVAD, p. adj. jfr bepröva 4 slutet o. -försökt. Välbeprövade metoder. Rudbeck d. ä. Bref 179 (1679). Dess wiste och wälbepröfwade skickelighet. 2BorgP 3: 347 (1727). Den redan tidigare i fornforskningen välbeprövade Johan Hadorph. Richter GeogrH 102 (1959).
(I 1 b) -BERAMAD, p. adj. (†) särsk. om riksdag(ssammankomst): som på goda grunder beslutats l. bestämts; jfr berama 2 a. RARP 1: 190 (1632). Denna af Hans Kongl. Maij:t wälberammade eij utan wichtige orsaker så snart förordnade riksdag. 2BorgP 7: Bil. 667 (1740).
(I 1 b, k β) -BEREDD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) väl (för)beredd; särsk. om dels jord l. mark o. d. (jfr bereda, v. 1 f), dels person (jfr beredd 1 e o. bereda, v. 7) (i sht förr särsk. i fråga om religiös förberedelse (jfr beredd 1 d o. bereda, v. 7 c α)); jfr -bogen. The äre icke gode och fruchtsamme, vthan förrotnade qwistar .. och therföre intet wälberedde til dödhen. Phrygius MRosengren C 2 a (1608). Att majsen på varm och välberedd jord i de flesta somrar kommer till mognad. Agardh o. Ljungberg III. 3: 277 (1859). Vi är välberedda när marknaden vänder. GbgP 22/11 2012, s. 44.
(I 1 k β) -BEREST, p. adj. mycket berest; jfr -befaren. Envallsson TalTafl. 31 (1782). Den kände arkitekten Hårleman, som var en både inom och utom riket välberest man. Levertin Linné 54 (1906).
(I 1 b α, h) -BERIDEN, p. adj. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om ryttare (särsk. kavalleri): som förfogar över bra häst(ar) (o. mundering) (jfr beriden 1 (a)); förr äv. om häst: väl inriden (jfr berida 1 b, beriden 2). Att the som bekomme borgeläge måtthe haffve godhe och välberidne häster. G1R 25: 155 (1555). Det krigsvana och välberidna Polska Cavaleriet. Lefrén Förel. 2: 88 (1817).
(I 1 b, k β) -BERUSTAD, p. adj. (†) välrustad (se d. o. a); jfr berusta I 1 b. Palmblad Fornk. 2: 158 (1844). En del allmoge skulle ej med owänliga ögon se någon Engelsk eller annan wälberustad flotta – den Ryska undantagandes – göra ett besök i Östersjön och proviantera wid kusterna. Barometern 27/6 1863, s. 2.
(I 1 b, h) -BERÅDD, p. adj. [fsv. välberadhin] (†) välbetänkt; särsk. dels om beslut l. stadgande o. d., dels i uttr. med välberått mod, med berått mod; jfr berådd 2. M(edh) sin frij godha wilia och welberåddo modhe. OPetri Tb. 213 (1528). Det, som .. välberådt är vordet beslutit ock stadgat. 2RARP 2: 107 (1723). Arbetet 2/6 1896, s. 4.
(I 1 b, h) -BERÄKNAD, p. adj. väl beräknad (se beräkna 2 a) l. uttänkt l. avvägd; jfr -avvägd. Välberäknade effekter. Välberäknad självironi. Wallin 2Pred. 1: 188 (1824). Det visade sig nästan alltid, att hans planer och förslag voro välberäknade. 3SAH 6: 118 (1891).
(I 1 c, k β) -BERÖMLIG. (numera bl. tillf.) jfr -beprislig o. högt-berömlig. Då han sine mycket wälberömmelige Propredickningar .. aflade. VDAkt. 1720, nr 250.
-BESATT, p. adj.
1) till I 1 b, om ämbete l. syssla l. inrättning o. d.: som är besatt (se besätta III 6) med bra l. lämplig innehavare; särsk. (o. numera i sht) om roll i skådespel o. d. (jfr besätta III 6 b). Oberoende, välbesatta domstolar äro de rätta läkarne för moralisk sjuklighet. AB 6/2 1843, s. 3. Alla de stora rollerna är mycket välbesatta. SkånD 6/12 2015, s. B7.
2) till I 1 b, k α: välförsedd (med ngt). särsk.
a) (†) om skinn: som har tät o. jämn hårbeklädnad; jfr besätta III 1 b slutet. Små kattlor wälbesatte. SkinnkamRSthm 1552 B, s. 39. KlädkamRSthm 1589 A, s. 12 a.
b) om plats l. utrymme l. lokal o. d.: som hyser ett (i sammanhanget) stort antal människor; mer l. mindre fullsatt; förr särsk. om dels fartyg l. flotta: välbemannad (jfr besätta III 4), dels ort l. by o. d.: välbefolkad (jfr besätta III 2 a γ). Välbesatta tåg, läktare. Att Konungen i Polen haffver uthi hugh medh en välbesatt skipsflotta besökia Sverie. OxBr. 10: 38 (1617). Städer, sampt andre Folckrijke och wälbesatte Ohrter. Schouten Siam 57 (1675). En välbesatt danssal. Bergman LBrenn. 115 (1928).
(I 1 b α, h) -BESEGLAD, p. adj. (†) om fartyg: som seglar väl, snabbseglande (jfr beseglad, p. adj.2); ngn gg äv. om sjöman o. d.: van vid l. bra på att segla. BtFinlH 3: 3 (1531). Förfarne och wälbeseglade Sjöfolk. HC11H 8: 139 (1682). (Det kan) icke nekas, att ju danska flottan är .. den starkaste genom rumrikare och välbeseglade skepp. KrigVAT 1850, s. 441.
-BESITTEN, se -besutten.
(I 1 b) -BESKAFFAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som är av god beskaffenhet; jfr beskaffad b o. -vulen. Ett godt och wälbeskaffadt hjerta. Melin JesuL 3: 44 (1849). Motivet till att .. (utskänkningslokalerna) gjorts så ljusa och välbeskaffade vore att tonen på stället härigenom blefve en helt annan. SvD(A) 25/11 1904, s. 9.
(I 1 k α) -BESKÄNKT, p. adj. (numera ofta ngt skämts. l. arkaiserande) rikligt beskänkt. Konungen (gjorde sig) lustig och glad med .. (gästerna), så att the bliffue alle wälbeskiencthe. Brahe Kr. 26 (c. 1585). En välbeskänkt gentleman .. stötte ihop med mig på min kvällssväng. DN 20/2 1970, s. 32.
(I 1 b) -BESLAGEN, p. adj. (numera mindre br.) jfr beslå I 1 a. En stor Suart wellbeslagen Coffert. BoupptSthm 27/10 1659. DN(A) 16/9 1927, s. 23.
(I 1 b) -BESTÅND. (fortsatt) välgång l. välbefinnande; jfr bestånd, sbst.1 2. Samhällets, bolagets välbestånd. Då jag effter min ytterste förmåge .. ingenting skall försuma, som till .. fäderneslandzens välbeståndh kan lända. AOxenstierna 5: 520 (1630). Någon större betydelse för trädens välbestånd ha i allmänhet dessa (gnag)skador ej. Tullgren Skadeins. 6 (1906).
-BESTÄLLD, förr äv. -BESTÄLLT, p. adj.
1) (†) till I 1 b, om person: vederbörligen l. i behörig l. laga ordning antagen l. utnämnd l. förordnad (till visst ämbete l. viss tjänst l. värdighet o. d.) (jfr -förordnad 1); äv. (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 3) mer l. mindre liktydigt med: väletablerad; jfr beställa, v.1 2. Höghährew(ördige) och höghl(ärde) herr M. Zacharia Lundebergi, wälbestelte Biskop i Wex(iö). VDAkt. 1663, nr 266. (Examen) är nu öfver. Jag är en välbeställd kandidat. MoB 7: 48 (1806). (Hon) blef efter genomgången kurs välbestäld konstförvandt. Idun 1890, s. 33. Under många år välbeställd adjunkt vid Kristianstads högre allmänna läroverk. MinnGPrästh. 1: 46 (1924).
2) till I 1 b, h, om ngt sakligt: välordnad, väl inrättad l. organiserad (jfr beställa, v.1 7); förr särsk. om samhälle l. församling l. regering l. regemente o. d. (jfr 3); äv. (o. numera bl.) till I 1 b, k α, med bibegrepp av riklighet, mer l. mindre liktydigt med: välförsedd, väl försörjd l. utrustad (jfr 3); förr äv. liktydigt med: väl uträttad l. fullgjord (jfr beställa, v.1 8). Laget är välbeställt på målvaktssidan. Then macht och myndigheet, som ett fulkombligit och wälbestält Regemente krafde. Chesnecopherus Skäl Hh 4 a (i handl. fr. 1595). Gör tu något ther tu meenar at thet skal wara welbestelt .. så behagar thet lijkwel icke hwario hoffuudt. Balck Ridd. F 3 a (1599). I alla wälbestälte församlingar, ther god skick och ordning är. VDAkt. 1759, nr 187. Allmänt är erkändt, att i ett välbeställdt samhälle är hvarje vapenför medborgare lagligen skyldig att i farans stund kämpa för frihet och fädernesland. Palmblad Norige Bih. 54 (1847). Tämligen välbeställt med affärer, butiker och restauranger. NorrkpgT 16/1 2016, s. A21.
3) till I 1 b, k α, om person (jfr 1): som har det väl ställt; välförsedd l. väl utrustad; särsk. (o. numera nästan bl.) med huvudsaklig tanke på goda ekonomiska tillgångar: välbemedlad l. välbärgad; äv. substantiverat; äv. om samhälle l. område l. företag o. d. (jfr 2); jfr -behållen 1 b, -besutten, -boren, -född 2, -gödd 1, -havande, -levande b, -lottad, -mående, p. adj. b, -mögen, -situerad, -stå 1, -ställd 2. Välbeställda hushåll, bostadsområden, företag. Till en välbeställd resandes utstyrsel hörde .. att hafva hängande utanpå kappan en skinnpung med löspengar. De Geer Minn. 1: 17 (1892). Det var längesedan hon haft några känslor utöver dem som bör ingå i en i alla avseenden välbeställd hustrus dagliga uppsättning. Thorén Herre 81 (1942). Dessa klädda pälsar (var) dyrbara plagg, som endast de mest välbeställda hade råd att hålla sig med. SörmlH 13: 92 (1947). En vårdmarknad inriktad på en frisk, välbeställd medelklass. SäljSkiten 91 (2009).
(I 1 b, k α) -BESUTTEN, förr äv. -BESITTEN l. -BESUTEN, p. adj. välbeställd (se d. o. 3) l. välbärgad (se d. o. 2); äv. substantiverat; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) speciellare: som äger större jordegendom (jfr besutten 3 a o. full-sutten 1); förr äv. om (jord)egendom: som ägaren kan ha rik bärgning av (jfr besutten 3 b). Välbesuttna innerstadsbor. Wälbesitne hemman. G1R 18: 305 (1547). En stor del av jorden har ägts och äges fortfarande av självägande, välbesutten allmogeklass. ÅbSvUndH 8: 137 (1923). En politik som gynnar de redan välbesuttna. FaluKurir. 2/3 2009, s. 2.
(I 1 k α) -BESÖKT, p. adj. jfr besöka 6 (a, b slutet, c α). Ett välbesökt turistmål. Välbesökta möten, hemsidor. Våra manufakturhandlandes välbesökta bodar. Viborg 1858, nr 92, s. 2.
(I 1 b, k α) -BETALD, äv. -BETALAD l. -BETALT, p. adj. som betalas väl (jfr -avlönad); förr äv.: som fått full betalning (jfr full-betald 1). Välbetalda fotbollsproffs. Bekende siig Pedh(e)r Larson welførnøgdan war(e) och welbettaledh aff sin kær(e) systh(e)r, hust(r)v Margr(e)ta, th(e)n siidste penii(n)g m(ed) then fursta. 2SthmTb. 2: 43 (1549). Samma välbetalta fast lättjefulla sysselsättning. GHT 14/11 1868, s. 3.
(I 1 b, h) -BETJÄNT, p. adj. särsk. (†) dels om person: som har tjänat väl (jfr betjänt, p. adj. II), dels om plats l. inrättning o. d.: som betjänas (se betjäna I 1 a (δ)) väl. Her Andreas Laurentij Kumblæus, fordom wäl och längie Feldtpredikant, en ganska wälbetienter Man, som vthi Rysland och Lijffland mycket ont hafwer vtståt. Ungius Alm 41 (1644). (Jag) beklagar .. den förträffelige Ministern, kommande från sitt wälbetjenta Hôtel, till det tjenstfolktoma fädernehuset. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 20 (1829).
(I 1 c, k β) -BETRODD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som åtnjuter stort förtroende, väl betrodd; särsk. (i skildring av ä. förh.) till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till (lägre) ämbetsman (jfr betrodd b o. -aktad, -ädel o. högt-betrodd). Kong:e M:ttz wälbetrodde secreterer, erlig och wälachtedt Johannes Hinricj. 2SthmTb. 5: 157 (1576). Under protocollets upläsande påminte (tullskrivaren) Engelholm, det han bör heta wälbetrodde. VRP 11/7 1737. Ni är, hos Grefven, allt i alla. Jag vänder mig till Er, hans välbetrodde man. Remmer Högf. 5 (1818).
(I 1 b, h) -BETÄCKT, p. adj. särsk. (†) (gm skylande l. döljande) väl skyddad (jfr betäcka 9); särsk. i fråga om dels militär verksamhet (jfr betäcka 9 b), dels fäktning (jfr betäcka 9 c), dels (schack)spel (jfr betäcka 9 d). Porath Pal. 1: G 2 a (1693; i fråga om fäktning). Har motspelaren rokerat, så låter man sina bönder på den sidan rycka fram, och välbetäckte angripa de 3 fiendtliga Bönderna, som stå framför Kungen. Lundequist KonstSpel. 1: 67 (1832). Kårens infanteri låg på ömse sidor om artilleriet så välbetäckt, att högst litet var synligt. GbgP 16/9 1886, s. 1.
(I 1 b, h) -BETÄNKLIG. (numera mindre br.) välbetänkt (se d. o. 2); jfr betänklig 4 slutet. Jagh haffver effter Venerandi Consistorij vällbetenkeliga admonition .. noga ransakat och effterfrågat om .. hans dotthers sorgeliga dödzfall. VDAkt. 1667, nr 352. DN 3/8 1977, s. 6.
Avledn. (†): välbetänklighet, r. l. f. jfr väl-betänksamhet. Medh högsta moderation och välbetenckeligheet. VDAkt. 1685, nr 226. AB 27/3 1945, s. 8.
(I 1 b, h) -BETÄNKSAMHET. (numera mindre br.) jfr betänksamhet 1 o. välbetänklighet. Sahlstedt Hoffart. 138 (1720). Utvecklingsskeendet har hela tiden kännetecknats av lugn och välbetänksamhet. DN(A) 7/9 1944, s. 15.
(I 1 b, h, k β) -BETÄNKT, p. adj. [fsv. välbethänkter]
1) (numera föga br.) om person: eftertänksam l. eftersinnande (jfr betänkt II 4 a o. -förtänkt); äv.: rättsinnig l. rättrådig l. rättänkande (jfr betänkt II 4 b); äv. substantiverat. Then wijse Hednisk Philosophus Panetius .. (har) schriffuit, at wij skole försichtige, kloke och welbetänckte wara. Berchelt PestOrs. A 3 a (1589). Försäkrandes mig, att min k. B. såsom en velbetänktt patriot effter möijeligheet söker dedh på bäste sätt att maintenere. AOxenstierna 11: 615 (1634). Nu giffver iagh Enn huar vellbetenckt att Considerera huru detta gick migh tijll sinnes. VDAkt. 1676, nr 334. Ja, till och med min välbetänkta hustru / Är fästad i den lösa fjärilns garn! Hedberg Bröll. 12 (1865).
2) om handling l. uppträdande l. yttrande o. d.: välövervägd l. välgenomtänkt, klok l. vettig l. förnuftig (jfr betänkt I); förr särsk. i det mer l. mindre formelartade uttr. med l. av välbetänkt mod (se mod, sbst.1 3 d; jfr betänkt II 4 c); jfr -berådd, -betänklig, -tänkt 1. Mindre välbetänkta åtgärder, förslag. Psykologiskt, ekonomiskt välbetänkt. Jtt welbetenckt råd. G1R 5: 170 (1529). Medh Lagh och Wälbetänckte Stadgar. Schmedeman Just. 182 (1618). Hans fiendskap var så mycket farligare, som den icke var blind utan välbetänkt och försigtig. Malmström Hist. 2: 115 (1863). Han sade: ”Var det så välbetänkt?” Beijer BritaGrossh. 300 (1940).
(I 1 h) -BEVAKAD, p. adj. jfr bevaka I 1, 2. Framför Polignacs af Gensd’armer välbevakade palats. SP 29/1 1831, s. 1. Till skott kom han sällan i tillfälle, välbevakad som han var. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12.
(I 1 j) -BEVANDRAD, p. adj. särsk.: i hög grad kunnig l. hemmastadd (i ngt) l. förtrogen (med ngt); jfr bevandrad 3 o. -förfaren, -grundad 2, -kunnig, -orienterad. Ehuru ännu ung, var han likväl vis och välbevandrad i alla andeliga ting. SP 1829, nr 12, s. 3.
(I 1 b, h) -BEVARAD, p. adj. [fsv. välbevardher] jfr bevara, v.1 11, o. -behållen 2 a, -förvarad, -hållen 2. En välbevarad hemlighet. Om någott af godzett .. kann behållitt warda, att thå sådantt förseglett och wälbeuaratt för:de Goubertt blifue lefrerett i händer. 3SthmTb. 5: 99 (1603). Välbevarade hem från 1700-talets mitt. Kulturen 1991, s. 109.
(I 1 b, k β) -BEVISAD, förr äv. -BEVIST, p. adj. om sakförhållande: som tydligt l. ovedersägligt bevisats (se bevisa I 2); förr äv. om god gärning o. d.: som rönts l. erfarits (jfr bevisa I 3). (Jag) tackar digh för .. alla velbefuista velgerningar. OxBr. 11: 9 (1613). Blodtrycket och pulsen minskar, det är ett välbevisat faktum. EskilstKurir. 12/2 2014, s. 2.
(I 1 c, k β) -BEVÅGEN. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) (i hög grad) välvillig l. tillmötesgående l. gynnsamt l. välvilligt stämd (mot ngn); särsk. i det mer l. mindre formelartade uttr. vara l. förbli ngn (på sådant l. sådant sätt) välbevågen; jfr bevågen 1 (d) o. -benägen. RA I. 3: 93 (1593). Ehrwördige och Höghlärde Herre, H:r Præposite, wellbewågne och godhe Gynnare. RannsaknAntikv. I. 1: 157 (1667). Jag förblifwer Eder samt och synnerligen, med all Kongl. Nåd och Ynnest Wälbewågen. PH 9: 741 (1771). Han var mig alldeles särskilt välbevågen, sedan jag lyckats befria honom från en envis magkatarr. Siwertz Förtr. 227 (1945).
Avledn.: välbevågenhet, r. l. f. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) jfr bevågenhet 1. BrinkmArch. 2: 126 (1641). Hennes vänskap och välbevågenhet. Stavenow G3 121 (1901).
(I 1 b, k β) -BEVÄPNAD, p. adj. [fsv. välbeväpnader] jfr beväpna 1 b, e slutet, o. -bevärad, -rustad a, -utrustad. Välbeväpnade rebellgrupper. För hvart qvarter enn välbevepnet mann medt hest, harnesk och verijer. G1R 26: 105 (1556). Välbeväpnade fartyg och flygmaskiner. DN(A) 26/4 1942, s. 4.
(I 1 b, k β) -BEVÄRAD, förr äv. -BEVÄRD, p. adj. (numera föga br.) om fartyg l. flotta o. d.: välbeväpnad l. välrustad (se d. o. a); jfr bevära, v.1 En Escadre af 12 stora och wälbewärda Örlogs-Skiep. Cederbourg BeskrGbg 102 (1739). AB 18/5 1920, s. 7.
-BILDAD, p. adj.
1) till I 1 b, e: välformad l. välskapad l. välbyggd; särsk. om människa(s kropp); jfr bildad 1 (b). Wälbildat och beskedeligt Folk, som skulle hafwa lust at taga tjänst wid Ridande Artillerie-Brigaden, kunna (osv.). DA 25/7 1794, s. 8; möjl. till 2. Deras starka, wälbildade, raka och proportionerliga kroppsbyggnad. DA 3/12 1817, s. 2. De betor, som utwäljas till utsättning för fröskörd, böra wara wälbildade, med slät yta och utan förgreningar. Arrhenius OdlSockerb. 42 (1868). Välbildade anletsdrag. Hallström Händ. 293 (1927).
2) till I 1 b, k β: som har en omfattande l. gedigen bildning (se d. o. 5 b β); jfr bildad 2 a. Et wälbildadt och dygdigt hjerta. Hasselroth Campe 91 (1794). Hur är det möjligt att upplysta och välbildade människor åter hemfaller åt det mest primitiva som rädsla för det som är annorlunda? NerAlleh. 22/6 2016, s. 26.
(I 1 b, k β) -BOGEN, p. adj. [fsv. välboin] (†) väl (för)beredd l. rustad; jfr bogen, p. adj.1 1, o. -beredd, -rustad o. redobogen. Såsom en konung then welboghen är til örligs. LPetri Job 15: 24 (1563). Hafwer jag felat .. är jag welbogen, när jag fogligen påminter och vnderwister warder .. och mig gerna retta. Swedberg Schibb. g 1 a (1716). Swedberg Ordab. 677 (1725).
(I 1 b, c) -BOREN, p. adj. [fsv. välborin; jfr mlt. wol(ge)boren, t. wohlgeboren] som är av god l. förnäm börd l. härkomst; särsk. (numera bl. arkaiserande l. i skildring av ä. förh.): som är av adlig härkomst, högättad (särsk. (ofta i förb. med ädel) till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till lågadlig (i ä. tid äv. högadlig) person (jfr hög-boren, p. adj.1)); äv. i allmännare anv., närmande sig bet.: välbeställd l. välbärgad l. välmående; ngn gg äv. överfört l. bildl., om ngt sakligt; jfr boren, p. adj., o. bära, v. 13 d α, o. -bördig. Welboren herre Iwncker Iohan greffue van der Höyen. G1R 1: 270 (1524). Samma dagh kom denn eddelle och welbornne greffuinnes, fru Jbbes, fullmectighere och tienare, Willom Winther, för rethe. TbLödöse 217 (1590). De wilja alle wara wälborne Herrar. Köpmansståndet är dem alt för gement. Dalin Arg. 1: 106 (1732, 1754). Hwad kan wäl anses oanständigare, än wara uti et högt stånd, och tillika nödlidande, och hwad gör wäl människan mer löjelig än wälboren armod? Posten 1769, s. 924. I soffhörnet (satt) min tjocka, välborna moster. Wägner Norrt. 116 (1908). I Leo Tolstojs Ryssland konverserade de välborna samhällsklasserna på både ryska och franska. SvD 5/3 2016, s. 35. jfr hög-, högst-välboren.
Avledn.: välborenhet, r. l. f. [fsv. välborinhet] särsk. (numera bl. arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) om egenskapen att vara adligt välboren, adlig värdighet l. adelskap (särsk. (o. i sht) ss. hederstitel, särsk. i förb. med poss. pron. (jfr eder, pron. I 1 b)); jfr välbördighet. See wij fördenskull gierne för wåre personer, att hans welborenheet komme här sielf. RA I. 4: 690 (1598). (Han) gjorde .. lika litet väsende af sin välgörenhet, som af sin välborenhet. Wallin Rel. 4: 516 (1837). Var det något mer ers välborenhet ville veta? – Nej, sade Edla högdraget. Krusenstjerna Pahlen 7: 348 (1935).
(I 1 b, h) -BORSTAD, p. adj. jfr borsta, v.2 1. Herrarne med välborstade hattar, promenadspöet i hand, friseradt hår, glacéhandskar. AB 9/1 1839, s. 3.
-BRUKLIG. (†) till I 1 b: som väl kan brukas l. nyttjas (jfr bruklig 1); äv. till I 1 k β: (i hög grad) gängse l. vedertagen (jfr bruklig 2). En hoop godhe ryttere .. lydighe, välrustede och välbruklighe. G1R 29: 786 (1559). Eljest är det välbrukligt att i ett dokument av detta slag endast medtagas sådant om vilket det uppnåtts åtminstone relativ enighet. DN(A) 21/7 1921, s. 2.
(I 1 b, h) -BRÄND, p. adj. särsk. jfr bränna, v. I 3 (a, b). Ett hundrede godt wälbrändt tegell. PrivSvStäd. 3: 451 (1583). Smältningen .. låter sig bäst göra på et välbrändt björk- eller tallkol. Rinman 1: 273 (1788). Välbrända och högpolerade lerskålar. Globen 1943, s. 65.
(I 1 b, k β) -BURGEN, p. adj. burgen (se d. o. 2) l. välbärgad; jfr burgen 1. Om utwäg til nödtorftig föda stode öppen för moder och barn, så lefde de bägge; ty näppligen lärer wisas en wälburgen qwinna .. som sjelf burit händer på sit oskyldiga barn. SP 1786, nr 138, s. 3. Det var i de välburgna hemmen man tidigare hade grandiosa växter som kallor och hortensior. BoråsTidn. 20/4 2012, HoH s. 4.
(I 1 b, e, h) -BYGGD, p. adj. [fsv. välbygdher] som är väl byggd, välformad. särsk.
a) om stad l. (del av) byggnad l. konstruktion o. d.; jfr bygga 9. Ett lägligitt och välbygd spetall. G1R 25: 105 (1555). Fredrikstad, vackert och välbygdt, är liksom inbäddadt mellan vallar, grafvar och fästen. Carlén Skuggsp. 2: 309 (1865). Ett välbyggt badrum ska hålla i ungefär 25 år. Barometern 19/11 2016, s. 45.
b) om (kropp(sdel) hos) människa l. djur; jfr bygga 9 e slutet o. -bildad 1, -gestaltad, -lagd 1, -skapad, -växt. Om kroppen är mager eller fet, lytt eller proportionerlig eller wälbygd. SP 1785, nr 294, s. 2. Hon var en stor, välbygd flicka. Bremer Strid 21 (1840). För att anses välbyggd bör hästen bl a .. ha väl utvecklad bröstkorg och rätt ställda extremiteter. SoldIHäst. 1942, s. 8.
c) om ngt abstrakt (särsk. konstnärlig l. litterär framställning o. d.): välgestaltad; jfr bygga 10. SP 1829, nr 293, s. 3. Hans prosa är välbyggd, klar och fast. Malmberg Värd. 203 (1937).
(I 1 b, e, h) -BYGGNAD. (numera bl. tillf.) om förhållandet att vara välbyggd (se särsk. d. o. a). Linnerhielm 1Br. 126 (1796). Fastigheten tillfredsställer de högsta anspråk på välbyggnad o. komfort. SvD(A) 10/9 1935, s. 18.
(I 1 b, h) -BÄDDAD, p. adj. om säng l. liggplats o. d. (Han) lade .. sigh ther nidh vthi en wälbäddat Säng. Schroderus Os. 1: 187 (1635).
-BÄRGAD, p. adj.
1) lant. till I 1 b, h, om hö l. säd o. d.: som har bärgats (se bärga 5) på ett tillfredsställande l. fullgott sätt. DA 20/10 1774, s. 3. Hafre skall levereras mogen, välbergad, ren. SFS 1894, Bih. nr 99, s. 4. Välbärgat hö är det bästa fodret under vintern och våren. Sonesson BöndB 654 (1955).
2) till I 1 b, k α, om person: välbemedlad; äv. närmande sig bet.: rik l. förmögen; äv. dels substantiverat, dels överfört, om ngt sakligt; jfr bärga 11 slutet o. -behållen 1 b, -beställd 3, -besutten, -boren, -burgen, -förmögen, -mående, p. adj. b, -situerad, -stå 1, -ämnad. Välbärgade hem, familjer, stadsdelar. En hederlig och wälbärgad Civil Tiensteman. DA 16/4 1812, s. 8. På jordiska egodelar torde han icke hafva varit rik, utan endast välbergad och med tillräcklig utkomst. Hägg Fotbeklädn. 102 (1873). (Han) indelar .. Köpenhamns befolkning i tre grupper, välbergade, medelklassen och arbetsklassen. EkonS 2: 40 (1894). Allt vittnar om välbärgad hemtrevnad. BygdFolk 1: 276 (1927). Det var välbärgat folk allihop. Folk med ärvda gårdar eller också med förmögenhet. Martinson BakSvenskv. 115 (1944).
(I 1 b, c) -BÖRDIG. [fsv. välbyrdhogher] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) som är av god l. förnäm börd l. härkomst l. familj, välboren; särsk. (ofta i förb. med ädel l. ärlig) till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till (låg)adlig l. förnäm person; förr äv. överfört l. bildl., om ngt sakligt; jfr bördig, adj.1 III a α. Var kära herra och hövisman, erlig och velbyrdig herre Göstaff Erickson. RA I. 1: 4 (1522). (Han presenterade) någre Documenter dermedh han wille bewisa wara en Adelssman, effter han der vthj war titulerat för Edell och Welbördigh. RARP 2: 22 (1633). Dessa ärliga och wälbördiga Jomfruer. Lagerbring 1Hist. 4: 515 (1783). Den gemensamma kärleken till det gamla väl berömda och välbördiga land hvars namn gemensamt vidgar våra bröst. Thomander 3: 44 (1856).
Avledn.: välbördighet, r. l. f. [fsv. välbyrdhoghet] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) ss. hederstitel; jfr välborenhet. TbLödöse 107 (1589). Ännu är eders välbördighet icke accoucherad. MoB 6: 5 (1777).
(I 1 b, e) -CHAUSSERAD, p. adj. (numera bl. ngn gg) om person l. fot: försedd med bra l. tilltalande o. d. fotbeklädnad; jfr chaussera, v.2, o. -skodd. SvD(A) 19/7 1907, s. 9. Mången, som kommer dit (till börsen i London) välchausserad, går därifrån, figurligt taladt, barfota. Vallentin London 346 (1912). Hans smala välchausserade fötter lämnade en kvinnas fotspår efter sig. Krusenstjerna Fatt. 3: 515 (1937).
(I 1 b) -DAGAR, pl. [fsv. väldaghar; jfr mlt. woldage] (†) goda dagar (se dag I 5 b), (tid av) vällevnad (jfr god-dagar); äv. i sådana uttr. som (ut)i sina väldagar, i sin krafts dagar (jfr -makts-dagar). Tenck vppå, ath tu hadhe thina wäldagha mz tu leffdhe, och lazarus teslikes oonda. Luk. 16: 25 (NT 1526). En part haffwa .. vthi sine wäldaghar häfftigt förarbetat, at the, sedan theras ögon äre sammanlagde, måtte bliffwa medh ett odödeligit rychte .. beprydde. Phrygius Föret. 4 (1620). Lange Norby 59 (1742).
(I 1 b, e) -DANAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) välformad l. välskapad (jfr dana, v. I (1 a)); äv. ungefär liktydigt med: välutvecklad, förr äv.: väluppfostrad (jfr dana, v. II). Väldanade själar. Kellgren (SVS) 5: 137 (1787). Auktorer af god stil, wäldanad smak. Lindströmer ItGr. 157 (1803). Hur ljuf och full utaf behag den blida, / Väldanade gestalten syntes än. Kullberg Ariosto 4: 227 (1870). På ett mycket indiskret sätt afslöjar Aksel .. bröllopsnattens mysterier, ett kapitel, som väldanade menniskor annars ej offentliggöra. PT 1903, nr 2 A, s. 3.
(I 1 h) -DEFINIERAD, p. adj. jfr definiera 2 (b). Fasta, väldefinierade och begränsade mål. DN(A) 10/6 1917, s. 2. Stress är fortfarande inget särskilt väldefinierat begrepp. SvD(A) 23/10 1964, s. 20.
(I 1 g) -DEKLAMERAD, p. adj. särsk. (numera bl. tillf.) om sång(text) l. vokalkomposition o. d. (jfr deklamera 5). Väldeklamerad melodi. RunebgHundraårsm. 256 (1904).
(I 1 b, k β) -DISCIPLINERAD, p. adj. jfr disciplinera 1 a slutet, b β, c α, β o. -tuktad 2. Väldisciplinerade elever. Väldisciplinerat försvarsspel. Med det skarpa öga, som endast han egde, mönstrade Napoleon sina väldisciplinerade trupper. GHT 30/3 1844, s. 1. Man bör komma ihåg .. att smittfaran för vuxna .. i umgänget med en väldisciplinerad lungsiktig, som lärt sig sköta sitt hostproblem, anses utomordentligt ringa. Neander Tuberk. 117 (1928).
(I 1 b, g, h) -DISPONERAD, p. adj. väl (an)ordnad l. planlagd (jfr disponera 1, 3); särsk. om dels lokal l. utrymme o. d., dels muntlig l. skriftlig framställning; i sht förr äv. om person: som är i bra form (jfr disponera 4 b δ slutet). Väldisponerat bagageutrymme. En väldisponerad avhandling. (Operasångaren) var icke fullt väldisponerad i sin stora aria i andra akten, men den lilla indispositionen försvann under operans fortgång. PT 1864, nr 54 B, s. 4. Matsalen är rymlig och väldisponerad med möbler i spansk valnöt. Form 1948, s. 23.
(I 1 e) -DOFT. [jfr -doftande] jfr doft II 3 o. -lukt. En jasminbuske, som rundtomkring spridde sina blommors angenäma väldoft. PT 4/8 1854, s. 3.
(I 1 e) -DOFTANDE, p. adj. jfr dofta II 4 b o. -luktande, -lukts-doftande. PT 10/2 1838, s. 3. De många våtvarma och allt annat än väldoftande lokalerna i spinnerierna. TT 1899, Allm. s. 265.
(I 1 h, k β) -DOKUMENTERAD, p. adj. jfr dokumentera 2, 3. Väldokumenterad pedagogisk skicklighet. SD 12/5 1876, s. 4. En väldokumenterad och livfull orientering i europeisk politik. Spångberg BanbrHövd. 285 (1939).
(I 1 b) -DRESSERAD, p. adj. om dels (hus)djur, dels människa; jfr dressera I 4. Lik en väldresserad pudel, såg gossen ständigt i fadrens ögon, för att der läsa hans tankar och önskningar. DA 13/9 1843, s. 3. Barn som lekte snällt och väldresserat. Guillou TjuvMarkn. 89 (2004).
(I 1 b, h) -DRÄNERAD, p. adj. om jord l. mark o. d. Väldränerad svartmylla på lerbotten. GbgAB 24/4 1903, s. 1.
(I 1 b, k α) -DUKAD, p. adj. särsk. om bord; jfr duka, v.1 3. DA 7/10 1840, s. 2. Der inne i rummet satt familjefadren och modren med barnen omkring det väldukade bordet. Strindberg Brev 1: 30 (1870).
(I 1 j) -ERFAREN~020, p. adj. (numera bl. tillf.) väl erfaren; förr äv. till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till yrkesman (jfr konst-erfaren); jfr -förfaren, -försökt. Wälerfarne Chirurgos. LMil. 1: 515 (1685). Nykiöpings stads fullmacht .. för Åldermannen therstädes wählärfarne Herr Baltzar Hoffler. 2BorgP 7: 8 (1740). (I brygghuset) regerade ett par i ystningskonsten skickliga och välerfarna moror. MinnGPrästh. 3: 72 (1926).
(I 1 b, c, k β) -ETABLERAD, p. adj. särsk. om företag l. organisation l. inrättning o. d.: som har en (i hög grad) stadigvarande l. stabil (o. välkänd l. välansedd) verksamhet (jfr etablera 2 b o. -befäst); äv. om dels föreställning l. tradition o. d., dels om person (jfr -beställd 1). Väletablerade konstnärer. Kompanjon med kapital sökes af väletablerad Målarefirma med stor kundkrets. DN(A) 12/10 1897, s. 5. Genom att vända upp och ned på en väletablerad västerländsk hierarki, formulerar Foucault en tanke som bjuder ett starkt motstånd. Expressen 24/3 1990, s. 4.
(I 1 b β) -FARA. (†) befinna sig i ett gott l. tillfredsställande tillstånd, fara väl (se fara, v.2 6); särsk. i p. pf. l. p. pr. i adjektivisk anv. Wälfaren och giöddan åker. Brahe Oec. 85 (c. 1580; uppl. 1971). Sedhan iagh .. helmstäske Academien och Doctor Conringh wälfara bödh. ReflStormakt. 68 (1666). Andra dagen besökte jag .. (den nyblivna modern) igen, och fant henne med barnet, efter tiden wälfarande. Hoorn Siphra 2: 25 (1719).
(I 1 b (β)) -FARE. [jfr mlt. wolvar(e); med avseende på senare leden jfr far, sbst.3] (†) avsked l. farväl. Intet mindre ropar och klagar öffuer them Moses .. j sitt sidsta welfare. PErici Musæus 1: 46 b (1582). Mitt blifwande är intet meer här: Jagh motte tagha wälfarit. Franckenius LapPhilos. B 8 b (1651). Swedberg SabbRo 653 (1692, 1710).
-FART, se välfärd.
(I 1 b, g, h) -FATTAD, p. adj. (†) väl ordnad l. uppbyggd l. utformad (jfr fatta 9); särsk. om text(innehåll) o. d.: väl avfattad l. framställd (jfr fatta 8). Mycken och wälfattad handel och wandel. Stiernman Com. 2: 106 (1637). Ett på åtskillige wälfattade grunder upgifwit Betänkande. PH 8: 276 (1766). Välfattade föreställningar. Tuderus Kiesewetter Log. 136 (1806).
(I 1 k α) -FODRAD, p. adj.1 (numera bl. mera tillf.) rikligt utfodrad (jfr fodra, v.1 1). Welfodradhe stoodhestar. Jer. 5: 8 (Bib. 1541). De besåg de feta och välfodrade djuren i fähuset. Moberg Nybygg. 304 (1956).
(I 1 b) -FODRAD, p. adj.2 om klädesplagg; jfr fodra, v.2 2. En välfodrad overall. Goda och wällfodrade Winterkläder, som kunne hålla wärman till. Fuhrman Alm. 1681, Prognost.
(I 1 b, c) -FORDAN. [fsv. välfordhan] (†) = -fordran; jfr fola, v.1 I 3. G1R 4: 314 (1527). Then deel, som hörer til tina och tijns hustrus och barnas welfoordan. LPetri 2Post. 148 b (1555). PErici Musæus 4: 12 a (1582).
(I 1 b, c) -FORDRAN. (†) uppehälle l. underhåll l. utkomst; understöd l. befrämjande; äv. närmande sig l. övergående i bet.: välgång l. välfärd; jfr fordran, sbst.2 I 2, o. -fordan. Jtem icke kan man nu liggie eller geste för twå öre om natten, och hafwe al wälfordran, medh höö, Korn, malt och öll i Köpstäderne. G1R 14: 382 (1542). Barnens Wälfordran hänger mestedeels aff theras begynnelses goda Constitution, vtaff hwilken the först bestå. Palmchron SundhSp. 344 (1642). Bärgzbrukens wälfordran och conservation. RARP V. 2: 238 (1655). VDAkt. 1676, nr 165.
(I 1 b, e, h) -FORMAD, p. adj. som har en angenäm l. tilltalande l. önskvärd form l. gestalt; jfr forma, v. 5 a, o. -bildad 1, -byggd, -danad, -formulerad, -gestaltad, -lagd 1, -skickad a, -skuren, -tecknad. Välformade händer, strofer. Starka, wälformade wader. AB 20/5 1813, s. 1. De gula, synnerligen stora frukterna voro släta och välformade. LAHT 1900, s. 130.
(I 1 b, g, h) -FORMULERAD, p. adj. om utsaga l. text l. tanke(innehåll) o. d.: väl formulerad (jfr -skriven, -säga, -talig 1 slutet); äv. överfört, om person: vältalig (se d. o. 1); förr äv. allmännare, om ngt sakligt konkret: väl formad l. utförd. Ett stoort och wällformulerat krucifix af teen. Rig 1945, s. 36 (1697). Hans brev var välformulerade, snälla och omhändertagande. Naumann Vågorna 221 (1998). Välformulerade ideologer som skickligt manövrerar inom lagens gränser. Sydsv. 5/5 2017, s. 7.
(I 1 b) -FOSTRAD, p. adj. (numera bl. tillf.) väluppfostrad; jfr fostra, v. 3. En snäll, välfostrad 12 års gosse. Upsala 25/8 1888, s. 4.
(I 1 c, k β) -FREJDAD, p. adj. [fsv. välfrägdhadher] (numera bl. arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) välrenommerad l. välaktad (jfr frejda 1); äv.: berömd l. namnkunnig l. ryktbar (jfr frejda 2 a). Björner Sorle 14 (1737). Om något wälfrägdadt Fruntimmer .. skulle vara hågadt antaga Condition i et Prästhus på Landet, wille det (osv.). DA 1771, nr 151, s. 4. I reserven må endast anställas eller antagas den, som är välfrejdad och känd för laglydnad och medborgarsinne. SFS 1949, s. 84. Den 17 januari 1909 återkom den välfrejdade upptäcksresanden Sven Hedin till Sverige efter sista resan till Tibet. BoråsTidn. 17/1 2003, s. 8.
(I 1 b, h) -FRISERAD, p. adj. om hår l. peruk o. d.; äv. dels om person, dels oeg. l. bildl., ungefär liktydigt med: (till det yttre) välordnad l. välskött; jfr frisera, v.1 b, o. -ondulerad. Välfriserat hår. En välfriserad trädgård. De välfriserade Parisertupéerna. AB 3/7 1835, s. 3. (Han) kom inskridande med fiolen i handen, lång, elegant, välfriserad. Siwertz Förtr. 172 (1945). Ett parti som under den välfriserade ytan bubblade av återhållet missnöje. SvD 3/8 1997, s. 2.
(I 1 d, g) -FUNNEN, p. adj. om textinnehåll l. uttryck(ssätt) l. formulering o. d.: lyckad l. passande l. träffande; jfr finna, v. 4. Välfunna repliker, jämförelser. Stilen är så enkel och äfventyren så välfunna och omvexlande, att boken synes vara (osv.). GHT 22/12 1875, s. 2.
(I 1 k α, β) -FYLLD, p. adj. jfr fylla, v. 1, 2, o. -matad, -packad, -späckad, -stoppad. Välfyllda parkeringsplatser. Ett välfyllt program. (Buken) dagliga wälfylter och ståtligh klädd warder. PErici Musæus 1: 14 a (1582). Jaktlaget håller hans frys välfylld. Larsson BlodSpill. 228 (2005).
(I 1 b, k β) -FYLLIG. (numera bl. tillf.) jfr fyllig 1 a; särsk. om häst; jfr -hullig. En wacker wälfyllig swart Häst emillan 5 och 6 år gammal är til salu. SP 1779, s. 654.
(I 1 b) -FÅNGEN, förr äv. -FÅDD, p. adj. [fsv. välfangin] (numera bl. arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) som förvärvats l. erhållits på ett lagenligt l. tillbörligt l. rättmätigt sätt; särsk. om dels egendom, dels rättighet l. privilegium o. d.; jfr , v. 6 b, o. -förvärvad, -undfången. VadstÄTb. 44 (1580). Att Ridderskapet i Estland må bliffva vijd sine välfådde privilegier. RP 8: 179 (1640). (Trälarna) ansågos ej annorledes, än såsom all annan hans välfångna egendom. Botin Hist. 1: 44 (1789). Ärvd och välfången kunglig rätt finge ej minskas och än mindre ges till spillo. SvRiksd. 3: 14 (1933).
(I 1 c α, k α) -FÄGNA, -nad (se d. o.). [fsv. välfaghna] (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) förse (ngn) med l. bjuda (ngn) på (rikligt med) (god) mat l. dryck, (rikligt) traktera l. undfägna (se d. o. 2) (jfr fägna, v. 6, o. -pläga); förr äv.: välvilligt l. vänligt mottaga (ngn), välkomna (jfr fägna, v. 4 a, o. undfägna 1). Tå skal Gudh Fadher, them .. vthi sijn Fampn tagha, på sijna Knä sättia, och såsom en kär Modher welfäghnar och welvnnar sitt kära Barn. PPGothus Und. Dd 7 a (1590). (Landshövdingen skall) tillsee att allestädes å Landet gode giästgifware förordnas, som den Resande för penningar wälfägna och förfordra. LReg. 315 (1687). Vi välfägnades med kaffe. Vasström Konstn. 227 (1946).
-FÄGNAD. [till -fägna] (ngt ålderdomligt) (riklig) undfägnad l. förplägnad (jfr fägnad 3 o. -pläga b); äv. konkret(are); förr äv. ungefär liktydigt med: källa till glädje l. välbehag, glädjeämne (jfr fägnad 1). Wille iagh E(ders) F(urstliga) N(åd) thetta mitt lilla Arbete, såsom til een welfägnat, och welönskan .. vnderdånlighen tilschriffuit haffua. PPGothus Und. A 6 a (1590). I Städer fingo inga graföhl anställas; men på Landet kunde en måttlig wälfägnad brukas. Wallquist EcclSaml. 1–4: 545 (1790). Pastorn hade alltid någon enkel välfägnad i renseln. Carlén Skuggsp. 1: 60 (1861, 1865). Brukspatronen tackade i några ord sin svärdotter för maten, prisande helt rörd välfägnaden. Krusenstjerna Fatt. 3: 311 (1937).
-FÄRD, se d. o.
(I 1 b, k β) -FÄRDIG. [fsv. välfärdhogher; jfr ä. t. wohlfährtig] (†) som befinner sig i gott skick l. god ordning o. d.; särsk. om soldat l. trupp o. d.: välrustad (se d. o. a; jfr färdig 4 a) (äv. substantiverat). Twhundrade .. wälferduge mett harsk oc wärge. G1R 9: 21 (1534). Sweriges Rikes wälfärdige tillstånd. RARP V. 2: 235 (1655).
-FÖDD, p. adj.
1) till I 1 b, f, om barn: som fötts utan men l. komplikationer; jfr föda, v. II 1 a. Hoorn Jordg. 1: 103 (1697). (Hon) fick ett välfött och friskt barn. AB 12/7 1965, s. 8.
2) till I 1 b, k α: som får l. fått tillräckligt med mat l. föda l. näring, välnärd; om djur äv.: välgödd; ofta med särskild tanke på ngns yttre, ungefär liktydigt med: frodig l. fyllig l. trind (jfr -mående, p. adj. a); äv. närmande sig bet.: välbeställd l. välbemedlad; jfr föda, v. I 1 g. Friska och välfödda ungdomar. I vatnet såg man ett beständigt sqvalpande af de många välfödda foglarna. Barchæus LandthHall. 82 (1773). Trumslag och musik hördes från alla håll, och stadens militär, både den krigiska och den fredliga, denna bestående af välfödda borgare, var i rörelse. Snellman Tyskl. 206 (1842). (Han var) inte korpulent men alldeles avgjort välfödd. Hedberg Räkn. 7 (1932).
(I 1 j) -FÖRFAREN, p. adj. (numera bl. ngn gg) väl erfaren l. kunnig (inom visst område), välbevandrad (jfr förfaren III 2 o. -försökt); förr äv. till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till yrkesman (jfr konst-förfaren); jfr -erfaren. Att I .. skole förskaffe till samme skep och skuter .. ledkunnige och välförfarne styremen. G1R 26: 427 (1556). Ehreborne och wällförfahrne Cantor H:r Conradh Möller. VDAkt. 1680, nr 258. Välförfaren som hon var i olika ting. Hedberg Mann Budd. 2: 206 (1904).
(I 1 b) -FÖRHÅLLANDE. (ålderdomligt) gott uppförande l. god vandel; särsk. i fråga om redligt l. plikttroget utförande av tjänst l. åliggande o. d.; jfr förhållande 1 o. illa-, rätt-förhållande. I consideration af hans manlige välförhollende uthi sin nu någre åhr bortåth giordhe tiänst. AOxenstierna 8: 370 (1633). Här är nemligen fråga icke allenast om qvinnans rätt, utan om någonting mycket högre, om välförhållandet inom familjen. BtRiksdP 1873, 1: 484. Medelklassbarnen är inställda på att välförhållande och goda prestationer skall belönas, något som är flertalet slumbarn främmande. ST(A) 1965, nr 208, s. 5.
(I 1 b, k β) -FÖRLIKT, p. adj. [fsv. välforlikter] (†) i fråga om rättstvist: (helt o. hållet) förlikt (se förlika 6 a γ) l. försonad l. överens; äv. om ngt sakligt (jfr förlika 6 b β); jfr -såt. It(em) æn wpbar ped(er) matt(es)s(on) j sa(m)ma fforlikni(n)g .. en bonad .. och .. en twersadel och th(e)r m(edh) waa(re) the welfforlikt. OPetri Tb. 1: 25 (1524). Sedan skall altt wara them emillenn klartt och wällförlijkt. 3SthmTb. 5: 277 (1604).
(I 1 b, k β) -FÖRMÖGEN. (†) (i hög grad) välbärgad l. förmögen (se förmögen, adj. 2). Händer sig at den bråtzlige hafwer någen förnämb slecht och welförmögna förwanter om sig .. kan det (osv.). HSH 30: 201 (1659). SundsvT 23/10 1880, s. 2.
(I 1 b, k β) -FÖRMÖGENHET. [jfr -förmögen] (†) jfr förmögenhet 1; särsk. i uttr. efter sin l. dess välförmögenhet, efter bästa förmåga. OxBr. 8: 392 (1643). Iag beder ännu på det ödmiukeligaste .. Eders Höghährowyrdighet .. techtes .. effter dess wellförmögenheet, desse fattige folck hermedh hugna. VDAkt. 1678, nr 365.
-FÖRNUMSTIG. [fsv. välfornumstogher] särsk. (†) till I 1 c κ, ss. hedrande epitet l. artighetsbetygelse, i uttr. välförnumstig man; jfr förnumstig 1 slutet o. -förståndig. Beskedelige oc velförnompstige mæn Larens P:son och Morten Nilsson Borgere i Wastena. G1R 1: 33 (1522). 2SthmTb. 4: 446 (1573).
-FÖRNÄM. särsk. (†) till I 1 c κ, ss. hedrande epitet l. artighetsbetygelse; jfr förnäm 3 slutet slutet. Ehrborne, Wälaktad ok Wälförnemme Kiöp ok Handels Mans .. / H.r Thomass Andersens .. / Jordsättning. Lucidor (SVS) 285 (1672; uppl. 1997). Lind 1: 1664 (1749).
(I 1 b, k β) -FÖRNÖJD, p. adj. [fsv. välfornögdher] (numera bl. ngn gg) helt l. mycket nöjd l. belåten; i sht förr särsk. i fråga om utfall av rättstvist l. ekonomisk transaktion o. d.; jfr förnöjd 1. OPetri Tb. 1: 6 (1524). Effer godhe mäns skattningh och werderningh ähro wij thermedh welförnögd. GävleTb. 71 (1612). (Duvorna) flyttade synbarligen välförnöjda in i sitt nya hem. SvD(A) 26/7 1900, s. 4.
(I 1 b, k β) -FÖRNÖJLIG. (†) jfr förnöjlig 3. Som här vthi begge församblingerne nu i 12 Åhr troflitige och wälförnöijelige godhe Tienster giordt hafwer. VDAkt. 1665, nr 362.
-FÖRORDNAD, p. adj. (†)
1) till I 1 b, c κ, om person: som är rättmätigt l. i laga ordning förordnad (se förordna 4; jfr -beställd 1); särsk. (o. i sht) ss. bestämning till tjänste- l. ämbetstitel, närmande sig l. övergående i funktionen av hedrande epitet l. artighetsbetygelse. Wallius KPedersson B 1 a (1622). Såsom opå E. May:tz vegne richsens velförordnade regering af mig hafve begäradtt. AOxenstierna 11: 588 (1634). Min kiära Man .. H:r Jonam Svanberg, för detta åhs Pastorats wälförordnade Pastorem. VDAkt. 1724, nr 153.
2) till I 1 b, h: väl (an)ordnad l. inrättad l. föranstaltad (jfr förordna 1 o. -ordnad); äv. om fullmakt l. order o. d.: på goda grunder stadgad l. bestämd (jfr förordna 2). Betrachtandes at Rijksens Förswar och Wälfärd, näst Gudh på gott Krijgzfolck och ett wälförordnadt Krigz Regemente och Disciplin består .. Derföre hafwe wij låtit öfwersee the förrige Krigz-Articlar. Schmedeman Just. 192 (1621). Kongl. Maij:ttz wälförordnade Fullmacht. HdlCollMed. 1697, s. 1021. Allt som ger staden dess upplinjerade och välförordnade karaktär var för några timmar begravt under snön. DN(A) 3/1 1918, s. 7.
(I 1 b, f) -FÖRRÄTTAD, p. adj. väl förrättad l. utförd l. fullgjord; särsk. i sådana uttr. som efter välförrättat värv l. ärende, förr äv. med välförrättade saker. Och önskar, att I snartt med gode tijdender och välförrettede saker motte komme tilbaker igen. OxBr. 10: 165 (1613). Efter välförrättade ärender. Palmblad Norige 370 (1846). (Fotbolls)spelarna resa på onsdag eftermiddag åter hem till Sverige efter välförrättat värv. SvD(A) 10/7 1935, s. 10.
(I 1 b, k α) -FÖRSEDD, p. adj. väl l. rikligt försedd (se förse I 10 d ε) (med ngt); jfr -begåvad, -beställd 2, 3, -rustad b, -sedd 1, -sorterad, -utrustad. Välförsedda butiker, bibliotek. En Rustet och weelförseedt Schipsflåtha. HH XXXIII. 1: 186 (1561). En välförsedd förrådskammare. Bergklint Vitt. 137 (1761). Susanne som var välförsedd med lämpliga kläder valde en svart linneklänning med vita handskar till. Rönblom Pajazzo 82 (1956).
(I 1 c κ) -FÖRSIKTIG. (†) ss. hedrande epitet; jfr försiktig 1 slutet o. -förståndig. SkeppsgR 1544. Ärligh och wellförsictigh Lasse Perszon, grytegjutare och borrgare i Jönneköpingh. PrivFrihetsbrJönk. 365 (1588). VDAkt. 1676, nr 208.
(I 1 b, k β) -FÖRSKYLLD, p. adj.
1) (numera bl. tillf., ålderdomligt) välförtjänt (se d. o. 1); i sht förr särsk. ss. adv.; jfr förskylla 1 c. Girs Edelh. 4 (1627). Hwar och en Tyran kan och skal medh rätt och wälförskylt, aff hwar och en sin Lähnman eller Vndersåte taghas aff dagha. Schroderus Os. 2: 785 (1635). En wälförskyld bestraffning. Bælter JesuH 5: 854 (1759). (Konserten) var talrikt besökt och mottogos samtlige nummer på programmet med ett lika lifligt som välförskyldt bifall. TWenersbg 21/11 1898, s. 2.
2) (†) om person: (i hög grad) berömvärd (jfr -förtjänt 2); särsk. (med mer l. mindre bibehållen verbal bet.) i sådana uttr. som välförskylld (ut)av ngt l. ngn (jfr -förtjänt 2 slutet); jfr förskylla 1 c slutet. (Testamentet uppgjordes) förthenschuld, att the ehre barnlost folck och wette sich föge welförskÿlte slecht. 2SthmTb 4: 147 (1571). Jagh wil icke affhenda thesse Gudfruchtige, och vtaff Christi Församling wälförskylte Män theras beröm. Schroderus Os. 1: 148 (1635). Wåhr wällförskylte troo flijtighe siälenheerdhe. VDAkt. 1665, nr 312.
(I 1 j) -FÖRSTÅDD, p. adj. som väl förståtts l. uppfattats; särsk. (o. nästan bl.) i sådana uttr. som i ngns l. ngts (eget) välförstådda intresse (jfr intresse 3). Geijer I. 4: 139 (1822). Detta ansåg jag ligga i universitetets välförstådda intresse. Svanberg RedLefn. 648 (1882). De som skrivit .. har självfallet gjort det i eget välförstått intresse. Hasslöf SvVästkustf. 20 (1949).
(I 1 j) -FÖRSTÅENDE(S), p. adv. (ålderdomligt) som man lätt kan förstå, givetvis l. förstås; väl att märka; (det) vill säga l. alltså; i förb. med att-sats äv. övergående i prepositionell anv.: under den givna förutsättningen (att osv.); jfr förstå, v.3 7 b. Desse femb Consilia, wälförstående ibland Hoff-Rätterne allena den Stockholmiske, skole ordinarie sittia i Stockholm. RF 1634, § 14. Uti föregående Capitel omtaltes, huru en så kallad Inländsk Handel begyntes .. wid Menniskosläktets första tillwäxande och förökelse i den nya werlden (wälförståendes efter Syndafloden). Nordencrantz Arc. 44 (1730). Styrka och uppmärksamhet äro nödvändiga vilkor för att blifva en god skridskoseglare, välförståendes att man har ett godt segel. TIdr. 1887, s. 194. Mitt hot mot tuppen var välförståendes en låtsad manöver, ty icke ville jag, att (osv.). Hallner Skrivb. 109 (1927).
(I 1 b, k β) -FÖRSTÅNDIG. (numera bl. arkaiserande l. skämts. l. ironiskt) (mycket) förståndig l. klok l. sansad (jfr -vis 1); förr äv. till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till ofrälse person, ofta i förb. med annat sådant epitet, särsk. ärlig (jfr förståndig 2 slutet o. -aktad, -förnumstig, -försiktig, -vis 2). Någre wälforstandige retrådige och gode Styremen, the ther all leglighett wiste, och wäll kunnoge wore i Sundet. G1R 9: 188 (1534). Samma dagh kom för rättenn erligh och wälförståndigh mann Erich Nilssonn borgere her i stadhenn. 3SthmTb. 5: 3 (1603). Bägge Kyrkowärderne wid Eka, wälförståndige Peter Svensson och Jonas Olofsson. VDAkt. 1779, nr 33. Leibniz’ idéer var alltför djärva och paradoxala för att vinna anklang bland de höga och välförståndiga professorer, som följde sin väl upptrampade väg. Aspelin TankVäg. 2: 154 (1958).
-FÖRSÖKT, p. adj. [fsv. välforsökter] särsk. (†) till I 1 j, om person: välbeprövad; väl erfaren; jfr försökt o. -erfaren, -förfaren. Twå ell(e)r tre andre swenske aff Adel som äre lärde och wälförsöchte. KalmStadg. 5/9 1587, s. 193 b. Mr Morgan är en van och välförsökt man. SvD(A) 29/4 1909, s. 9.
(I 1 k β) -FÖRTJÄNA. (†) särsk. med avs. på straff o. d.: i hög grad förtjäna (se d. o. I 3). (Den botfärdige rövaren på korset) bekenner sigh wara brotzligh, och alt sådant haffua welförtient. LPetri 1Post. c 7 a (1555). Honom en sådan reprimande gifwen, som han wälförtjänt hafwer. HC11H 5: 174 (1687).
(I 1 b, k β) -FÖRTJÄNT, p. adj. [jfr -förtjäna]
1) i hög grad förtjänt (se d. o. I) l. berättigad l. rättvis (se d. o. 2 b); särsk. om dels belöning l. beröm l. anseende l. framgång o. d., dels straff o. d., äv. liktydigt med: rättmätig (se d. o. 1 c); äv. med personbetecknande (av verb avlett) huvudord (jfr 2); jfr -förskylld 1. Välförtjänt semester, uppmärksamhet. Välförtjänta applåder. Laget vann välförtjänt med 3–0. Sijtt tilbörlige och vällförtiänte straff. G1R 27: 174 (1557). Jag gratulerar .. H. Hoffmarskalken ödmiukligen till ett så vählförtient avancement. BrinkmArch. 1: 133 (1701). Rigi, som har det välförtjenta ryktet att vara det skönaste berg i Schweiz. AnderssonBrevväxl. 2: 116 (1850). Så fick han stå och fläkta undan myggen, medan pappa njöt sitt välförtjänta kaffe. Höijer Solv. 68 (1954). Välförtjänt vinnare av Stora journalistpriset. Sydsv. 22/11 2013, s. C22.
2) om person (jfr 1): (i hög grad) berömvärd l. förtjänstfull; äv. substantiverat; jfr förtjänt II (3) o. -förskylld 2. RA I. 3: 617 (1595). Riddare af Namnet, som lefwa af andras swett och rycka brödet ur de wälförtientes munn. Dalin Arg. 2: 84 (1732, 1754). Välförtjenta civila ämbetsmän. Odhner G3 1: 501 (1885). Blåbandsrörelsen i Västerbotten ger varje år utmärkelsen till en välförtjänt person. VästerbK 6/4 2010, s. 22. särsk. (†) i sådana uttr. som välförtjänt av l. (e)mot ngt l. ngn, som i hög grad visat sig förtjänstfull mot l. gagnat ngt l. ngn; jfr förtjänt II 2 o. -förskylld 2. Att efter H(ans) K(ungliga) M(ajestä)t .. hadhe giordt segh emoth H(ans) F(urstliga) N(å)de och hele Rijket wälförtient och förwärfwet segh således ett odödeligit nampn. RA II. 2: 46 (1617). En af sitt fädernesland högst välförtjent man. Atterbom Minn. 408 (1818).
(I 1 b, h) -FÖRTÄNKT, p. adj. [fsv. välforthänkter] (†) särsk. i fri predikativ ställning, ungefär liktydigt med: efter grundligt besinnande l. övervägande; jfr förtänkt 1 b o. -betänkt 1. Sa(m)ma dagh stodt gerleck van embeten for rætte welfortænkt(er) oplæt och leffre(re)de hans Erics(on) it stenh(us). OPetri Tb. 1: 84 (1525). 2SthmTb. 3: 273 (1564).
(I 1 b, h) -FÖRVARAD, p. adj. välbevarad l. väl bibehållen (jfr förvara 9 o. -behållen 2 a) (förr äv. om person (jfr förvara 8 o. -behållen 1 a)); äv. (o. numera bl., tillf.) närmande sig l. övergående i bet.: väl förvarad (se förvara 12). G1R 23: 408 (1552). (Vi) såge .. gärne, thett han .. medh thet förste hijt til osz välförvaret komme motte. G1R 28: 7 (1558). Godhe, törre och välförvarade vispekakor eller tvebaker. OxBr. 1: 75 (1614). Blifvande barnmorska (erhåller) till bostad 2:ne välförvarade rum. ÖgCorr. 9/7 1885, s. 1. Under plasthuven ligger uranet välförvarat och skyddat. SvD(A) 16/5 1957, s. 3.
(I 1 b) -FÖRVÄRVAD, p. adj. (numera bl. tillf.) på ett lagenligt l. rättmätigt l. hedersamt o. d. sätt förvärvad (se förvärva 3 a); särsk. i uttr. välförvärvade rättigheter; jfr -fången. Rigisens gamble välförvärfvede friheter och rettigheter. RA I. 1: 525 (1547). Sin wälförwärfwade fasta och lösa egendom. 1PrästP 8: 380 (1734). Att vid förändringar i eganderätten all möjlig hänsyn tages till ”välförvärfvade rättigheter” är en rättsgrundsats, som nära öfverensstämmer med samhällets bästa. EkonS 1: 54 (1891).
(I 1 b, h, k β) -GENOMTÄNKT~002, p. adj. jfr genomtänka 1 slutet o. -betänkt 2, -överlagd, -övervägd. Ett välgenomtänkt beslut. GbgP 26/7 1870, s. 1. Skolöverstyrelsen har tidigare i välgenomtänkta ordalag avvisat en sådan propos. TSvLärov. 1950, s. 391.
(I 1 b, k β) -GERUSTAD, p. adj. [jfr t. wohlgerüstet] (†) välrustad (se d. o. a). Siu eller ottetusende hester och välgerustede ryttere. G1R 26: 202 (1556). G1R 29: 91 (1559).
(I 1 b, e, h) -GESTALTAD, p. adj. särsk. dels om människa(s kropp), dels (o. numera nästan bl.) (i fråga) om konstnärlig framställning l. arkitektur o. d.; jfr -byggd b, c, -formad. Välgestaltade karaktärer. Välgestaltad villaarkitektur. Rüdling Suppl. 474 (1740). En rask, välgestaltad yngling. Leijonhufvud Minnesant. 374 (1843). Ett välgestaltat och komiskt gripande porträtt av en ömhetstörstande ensam kvinna. DN 17/2 1997, s. B3.
(I 1 a β, b, h) -GJORD, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. välgjord se -göra. [till -göra l. uttr. göra väl] som har gjorts l. utförts väl; särsk. om dels vara l. produkt: väl tillverkad l. förfärdigad, dels resultat av intellektuell l. konstnärlig verksamhet (jfr -studerad 1); särsk. i uttr. självgjort är välgjort (jfr själv-gjord 1 a). En välgjord översättning, tv-serie. Tw eller try stycken godha wälgiorda Halster at steeka på. Kockeb. A 2 a (1650). En wälgiorder och wäl ansader Peruque. Modée Dår. 15 (1741). Annmari höll inte alls styvt på att ”självgjort är välgjort”. Nordström PatrAM 105 (1931). Det kartografiska utförandet är välgjort. SvGeogrÅb. 1945, s. 254.
-GRUNDAD, p. adj.
1) till I 1 b, k β, om ngt sakligt: som har en fast l. säker grund(val) (jfr grunda, v.1 III 2 b η α') (särsk. om dels skäl l. orsak, dels kunskap o. d.: grundlig l. solid, förr äv. om stat l. samhällsordning o. d.: väl grundlagd l. inrättad (jfr grunda, v.1 III 2 a)); äv.: som har goda skäl för sig, befogad l. berättigad l. riktig (jfr grunda, v.1 III 2 b η β, o. -befogad, -motiverad) (särsk. om (uttryck för) uppfattning l. förhållningssätt l. beslut l. känsla o. d.). Välgrundade skäl, omdömen, misstankar. En välgrundad försiktighet, avsky. Wår samptlige wälgrundade och sanfärdige vrsächt och endtskyldningar. Chesnecopherus Skäl Hhh 1 a (i handl. fr. 1599). Effter behörigt .. förhör, hwar wid the wisat berömlige prof af wälgrundad kunskap och lärdom. VDAkt. 1760, nr 547. At Turkiska Regementet är midt emellan Naturens tilstånd och en välgrundad Politisk Stat. Björnståhl Resa 3: 145 (1778). Han fann regeringsbeslutet välgrundat. Höglund Branting 2: 309 (1929). Bland språkmän och arkeologer åtnjöt han ett stort och välgrundat anseende. Fornv. 1954, s. 151.
2) (†) till I 1 j, om person: grundligt kunnig l. väl hemmastadd (i ngt), välbevandrad; äv. substantiverat; jfr grunda, v.1 III 2 b η γ, o. -kunnig. Migh .. åligger .. andras Wärck förundra, och lembna thenne Hederen (att publicera egna verk), the äldre och wälgrundade. Austrenius Reethz A 2 b (1681). Olav Petri och flera i Modersmålet wälgrundade Män. SvMerc. 3: 911 (1758). SockenbeskrHäls. 210 (1790).
(I 1 b) -GRÄDDAD, p. adj. jfr grädda, v.2 1, o. -bakad. Godt, välgräddadt och torkadt Rågbröd. AB 18/7 1834, s. 4.
(I 1 c) -GUNSTIG. (†) välvillig; dels om person (jfr gunstig 1 a) (särsk. till I 1 c κ, i hövligt tilltal framför titel o. d. (jfr gunstig 1 a β)), dels om handling l. förhållningssätt o. d. (jfr gunstig 1 b). Ehrewyrdige Herrar Concistoriales Vählgunstige Gynnare och godhe Vänner. VDAkt. 1681, nr 390. Högwyrdige och Höglärde Hr Biskopens sampt Venerand(i) Consist(orii) hög- och wälgunstige utskrifning. VDAkt. 1725, nr 308.
(I 1 b) -GYMNASTISERAD, p. adj. jfr gymnastisera 2 a o. -tränad. AB 1892, nr 273 A, s. 3. Han var en mycket välgymnastiserad yngling den gången, vig och stark. Hedberg DjurBur 144 (1959).
(I 1 c) -GYNNARE. (numera bl. tillf.) jfr gynnare 1 o. -görare; förr särsk. till I 1 c κ, ss. hövligt tilltal (jfr gynnare 1 slutet o. -gynnerska). VDAkt. 1653, nr 287. Gunstige och Välbevågne Herrar, befordrare och välgynnare. 2RARP I. 1: 4 (1719). Allmogen .. som i erkänsla för sina välgynnares bemödanden, borde uppmuntra och belöna tidens författare, röjer .. otacksamhet. Ahnfelt Rääf 244 (1879).
(I 1 c κ) -GYNNERSKA. [jfr -gynnare] särsk. (†) ss. hövligt tilltal; jfr -gynnare. Ehreborna och Gudhfruchtiga Matrona, godhe wän och wälgynnerska. VDAkt. 1674, nr 139.
(I 1 b γ, f) -GÅ, förr äv. -GÅNGA. [jfr -gång] särsk. († utom i a, b): avlöpa l. utfalla väl (jfr IV 1, 3); äv. med indirekt personobj.: gå (ngn) väl; äv.: gå (se I 10) l. fungera väl (se särsk. a). Om gud foger reszen velgaar. G1R 1: 208 (1524). Them ondom som icke tacka för wälgerningar, skal icke wälgå. PErici Musæus 2: 255 a (1582). Igenom Guds Welsignelse kunna alla thesse omrörde Wärck i wårt Rijke och thes Provincier fortdrifwas och wälgå. Risingh LandB 94 (1671). Lind 2: 981 (1749). särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. dels i sådana uttr. som vara l. bli ngn välgångande(s), dels (o. numera bl., fullt br.) liktydigt med: som går l. fungerar väl. Syr. 1: 13 (Bib. 1541). Att om han der till emoot sitt samweet nekade, wore det alldrig honom wällgångandes. UUKonsP 19: 203 (1689). Harley Davidson i utomordentligt gott skick med synnerligen välgående motor, jämte sidvagn säljes. SvD(A) 13/1 1921, s. 14.
b) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ende, särsk. liktydigt med: välgång l. välfärd. I ansende der til, att af Bergs-Brukens och Bergslagens wälgående, Städernes förkofring märkeligen hänger. Stiernman Com. 5: 782 (1699). Framtiden säkrar dig det största välgående. DN(A) 13/5 1911, s. 6.
-GÅNG. [till -gå l. uttr. gå väl] om förhållandet att ngt går ngn l. ngt väl l. gestaltar sig l. avlöper l. utfaller väl för ngn l. ngt, lycka (se lycka, sbst.3 3, 4) l. väl l. välfärd; framgång; särsk. i sådana uttr. som dels önska ngn l. ngt välgång, dels dricka till ngns l. ngts välgång (i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: välgångsskål); jfr gång I 14 o. -bestånd, -fordran, -gå b, -makt, -stånd, -trevnad. Vårdträdet ansågs ge huset lycka och välgång. Stiernman Riksd. 595 (1605). Regeringen önskar här emot staden all lyckelig vällgång. RP 6: 190 (1636). Wälgång giör wänner. Grubb 876 (1665). Den nit och det rättsinniga alfwarliga förfarande, som Rikets härunder beroende wälgång kräfwer. PH 6: 4072 (1756). Til et mål nu alla trogit syfta: / Morfars välgång rundt kring laget går! Lenngren (SVS) 2: 349 (1796). (Efter begravningen) vända alla med oss hem .. för att äta och dricka till den dödas välgång och ära. Lagergren Minn. 1: 153 (1922). En kvinna som var allvarlig, bekymrad, angelägen om sina medmänniskors välgång. Östergren SistCig. 180 (2009). jfr själa-välgång.
Ssgr: välgångs-ord, pl. ord (se ord, sbst.2 3) uttryckande välgångsönskan. Välgångsorden, som från den gamla trotjenarinnan Beatas läppar strömmade i rikt mått. AB 23/4 1844, s. 2.
-skål. skål (se skål, sbst.2 3) för ngns l. ngts välgång. (Han slog) i sit glas och proponerade Herr Fox’s wälgångsskål. SP 1792, nr 301, s. 2. En välgångsskål för Kalmar stad och län. ActaOel. 3: 31 (1926).
-tid. jfr tid, sbst. 5, o. välmakts-tid. Kolmodin QvSp. 1: 562 (1732). Denna mycket särpräglade svenska stad (dvs. Haparanda), som under lugna svenska och internationella välgångstider sjunker ned i en viss stagnation, men som blomstrar i onormala och upprörda skeenden. DN 14/2 1974, s. 13.
-önskan. tillönskan om ngns l. ngts välgång; jfr -gångs-önskning o. väl-önskan. JJNervander 2: 69 (1832). Varm och hjärtlig är ock min välgångsönskan till eder på detta nya år. Nyblæus Bref 13 (1882).
-önskning. välgångsönskan; i sht i pl.; jfr väl-önskning. (Alla) drucko, under lifliga välgångsönskningar, det unga brudparets skål. PoetK 1815, s. 36.
-GÅNGA, se -gå.
(I 1 c) -GÅVA. (†) av l. ss. uttryck för välvilja given gåva (särsk. i samband med byte l. försäljning av egendom o. d.); jfr vän-gåva b β. Teitt Klag. 177 (1547). (Utom betalningssumman för jordköpet lämnades till) for:de tre män en tunno salltt i wälgåffuor. BtFinlH 4: 137 (1563). 2SthmTb. 7: 162 (1585).
(I 1 c) -GÄRD. [fsv. välgärdh] (†) välgärning; jfr gärd, sbst.1 1. LPetri Sir. 40: 17 (1561). En .. flitig ödmjuk taksägning för alle nådige Välgärder. Schück VittA 1: 69 (i handl. fr. 1632).
(I 1 c) -GÄRNING. [fsv. välgärning] handling l. gärning (se d. o. 1) syftande till l. resulterande i ngns l. ngts välgång l. välfärd, god (se d. o. 18) gärning (jfr god-gärning); särsk. i sådana uttr. som göra l. bevisa ngn en välgärning; i sht förr äv. i icke individuell anv. (jfr gärning 2); äv. närmande sig l. övergående i bet.: välsignelse (se d. o. 2), särsk. (o. numera i sht) allmännare l. försvagat, om förhållandet att ngt är (i hög grad) gynnsamt l. lyckosamt l. välgörande för ngn l. ngt (särsk. i sådana uttr. som det är en välgärning att (osv.)); jfr -gärd, -göra slutet, -görande, sbst. 2Kor. 4: 15 (NT 1526). Deras många wälgierningar och gagn som dhe bewijsa menniskio slächte. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 139 (1689). Kiällor med skiönt wälsmakande watn har man här och der, genom den oändeliga Högtlofade Allmagtens oförskyldta nåd och wälgiärning, at betiäna och fägna sig af i Forssa Sochn. Wettersten Forssa 17 (c. 1750). Buller och larm äro en välgärning för den brottslige; de kunna på en stund qväfva samvetets röst. Eurén Kotzebue Cora 31 (1794). Bellman .. gjorde sin tid en välgerning; ty han gladde den. 2VittAH 12: 242 (1818, 1826). I Lunds domkyrkas äldre gåvobok läses om konung Knut IV .. att han bland andra välgärningar även berikade hospitalen. Kulturen 1949, s. 119. Eftersom vildsvinet var skadat känns det bra att det blev skjutet. Det var en välgärning att vi fick tag på det. Ljusnan 30/12 2011, s. 4. jfr nåde-välgärning.
Ssg: välgärnings-man. [fsv. välgärningis man] (numera bl. ngn gg, i sht om ä. förh.) (manlig) välgörare l. gynnare l. beskyddare. Att Anders Eekman skulde .. betale sin löfftes och welgerningzman Simon von de(n) Kerkhoff, then summen, som han för honom haffuer most bettale. 3SthmTb. 1: 199 (1594). Glädjen att kunna medverka till den rättvisan, att hans förste välgerningsman Riksrådet Bjelke .. blef i Riksens Ständers förtroende återställd. Franzén Minnest. 3: 626 (1843).
(I 1 b, k α) -GÖDD, p. adj. [fsv. välgödder]
1) om (ss. föda avsett l. använt) (slakt)djur: som gm rikligt o. kraftigt foder fått gott hull; äv. om person, särsk. med särskild tanke på ngns yttre, ungefär liktydigt med: korpulent l. fet l. tjock; äv. bildl.: i hög grad välbeställd l. välbemedlad; jfr göda 1 o. -född 2. Välgödda grisar. Kramsfoglar och mång Leckerbisch, wälgiödde Capuner. BröllBesv. 196 (1660; uppl. 1970). Uppå en vagn, af fyra mulor dragen / Satt stinn och välgödd gudsförgätne munken. Hedberg Dagen 83 (1863). Burman var ingen välgödd och listigt gemytlig patron av den klassiska typen. Ahlin Markn. 345 (1957). En .. finansieringsmodell, som helt kringgår de redan välgödda bankerna. GbgP 31/7 2015, s. 2.
2) (numera bl. ngn gg) om jord l. åker o. d.: välgödslad; jfr göda 2. Mollet Lustg. C 4 b (1651). Tobaksplantan odlas nästan öfwerallt i små, wälgödda täppor. Topelius Lb. 2: 89 (1875).
(I 1 b, k α) -GÖDSLAD, p. adj. väl gödslad; jfr -gödd 2. Jorden är välgödslad och häfdad. AB 24/2 1860, s. 4.
(I 1 c δ) -GÖRA, -eri, -ing, -ning; -are (se d. o.), -arinna (se d. o.), -erska (se d. o.). [fsv. välgöra; jfr -gjord, -görande, sbst. o. p. adj.] (†) göra (se göra, v.1 V) (ngn) väl l. gott, handla väl mot l. göra en välgärning l. välgärningar mot (ngn), hjälpa l. underlätta för (ngn); äv. dels med saksubj., dels abs.; i p. pf. äv. närmande sig l. övergående i substantivisk anv. (se slutet). Tu som mongom tusendom welgör. Jer. 32: 18 (Bib. 1541). (Han) begärade at the wille wälgöra, och lata haffua een noga tilsyn vthi theras Befalningh. Tegel G1 2: 192 (1622). Han var solen öfver hennes jord, hon den milda daggen uppå hans. De välgjorde hvarandra ömsesidigt. Bremer Nina 445 (1835). (Det är) ett verk som hörer till de betydande inom nutidens theologiska litteratur. Mig har det välgjort och interesserat. Bremer GVerld 1: 212 (1860). Hon talade med en vänlig syföreningsröst under vilken man kunde ana avgrunder av välgörenhet. Senast i förrgår hade hon varit ute .. och välgjort världen. Martinson VägUt 47 (1936). särsk. i p. pf. i n. sg., närmande sig l. övergående i substantivisk anv. o. ungefär liktydigt med: välgärning(ar), äv.: välsignelse (se d. o. 2). Ty thz är welgiordt och Gudhi tacknemlighit. 1Tim. 5: 4 (Bib. 1541). Där medh hoon medh de andre, haffua williet honom öffuerfalla, och sagdtt dedh woro wällgiordtt slå honom till dödhz. 3SthmTb. 13: 365 (1623). Dhen otacksamme löhner altijdh illa för wälgiordt. Grubb 105 (1665). I början hördes ej annat än att ryssen borde umgälla gammalt välgjordt. Ekman Dagb. 44 (1788).
-GÖRANDE, n. [till -göra l. uttr. göra väl l. efter fr. bienfaisance] (numera bl. mera tillf.) om förhållandet l. handlingen att göra ngn l. ngt väl; äv. konkretare: välgärning(ar) (äv. mer l. mindre liktydigt med: välgörenhet). Sahlstedt Hoffart. Bih. 13 (1720). En man, hvars förtjenster hafva varit fäderneslandets välgörande. 2VittAH 8: 200 (1794, 1808). Likasom en stilla bäck nästan obemärkt framflyter, men vattnar ändå et vidsträcktare fält, som med sina frodiga växter prisar dess välgörande. Olsson Herdam. 3: 134 (i handl. fr. 1801; rättat efter orig.). Ett steg emot det mål att i den lagstadgade barmhertighetens ställe införa det fria, sjelfmanta välgörandet. AB 25/9 1861, s. 2.
-GÖRANDE, p. adj. [till -göra l. uttr. göra väl] som gör väl l. gott.
a) om person (äv. hjärta l. sinnelag o. d.): som utövar (l. syftar till att utöva) välgärningar; särsk. (o. numera nästan bl., mera tillf.) speciellare, om person (äv. inrättning l. förening o. d.): som ägnar sig åt välgörenhet. Hwar igenom then retthiertade och welgiörande mannen .. sig idel ofrägd, wanheder, otack, sorg ock olägenhet werfwer. Swedberg SabbRo Förmäle § 1 (1710). Et Stort, et ädelt och välgörande hjerta. Gagnerus Stjernhjelm Föret. 2 a (1776). Då de välgörande damerna med fru Falk i spetsen föras in, slår det hela över i tendentiös karrikatyr (hos Strindberg). 3SAH 50: 169 (1940). Välgörande föreningar höll basarer och gav fattiga barn kläder och skor. Fogelström FörvStad 113 (1966).
b) om ngt sakligt: som medför l. innebär l. syftar till en (stor l. avgörande) förändring till det bättre (särsk. om dels verkan l. inflytande o. d. (se α), dels avsikt l. ändamål o. d. (se β)); äv.: som medför l. innebär (stort) välbehag, (i hög grad) angenäm l. behaglig. Välgörande regn, sömn, uppriktighet, självironi. En wälgiörande lius Dag släckte deras skeen. Tessin Skr. 18 (1759). Huru wis är icke Skaparens inrättning, att den gröna färgen, som är den mest wälgörande för wåra ögon, också är den allmännast rådande. Hartman Naturk. 64 (1836). Helsokällan, som i långliga tider varit känd för sitt välgörande vatten. VLS 67 (1885). Det fanns en realism hos Oskarson, som var välgörande. Lundkvist FlodHav. 87 (1934). särsk.
α) om (in)verkan l. inflytande o. d. Ett högst välgörande inflytande. KyrkohÅ 1925, s. 154 (1822). (De) gåfvo vår litteratur en knuff, som derpå välgörande inverkat. Hultin Minn. 6 (1872). (Penningmedlen fick) för folkhushållet i sin helhet en särdeles välgörande verkan. Ymer 1953, s. 49.
β) om avsikt l. ändamål o. d.; särsk. (o. i sht) i fråga om välgörenhet, i uttr. välgörande ändamål. Underrättade således om Kongl. Maj:ts höga och wälgörande afsigt med alt detta, kunne wi (osv.). PH 11: 407 (1778). Om det blir pengar över går de till välgörande ändamål. SkånD 30/8 2017, s. A8.
-GÖRARE. [fsv. välgörare; till -göra l. uttr. göra väl; jfr -görarinna, -görerska] om person som gör l. gjort väl mot ngn l. ngt (särsk. samhälle l. institution o. d.), gynnare l. beskyddare; jfr -gynnare, -gärnings-man, -görerska. En mänsklighetens välgörare. Edle och höglärde H. Doctor. Höglowade wän och välgiörare. Fürst Stobæus 74 (i handl. fr. 1726). Desse Medborgare voro Samhällets välgörare. Kellgren (SVS) 4: 383 (1784). Ty allt för nobelt stolt och själfständigt var hans lynne, att han skulle kunna bekväma sig att längre än nödigt äta sin välgörares bröd. Idun 1890, s. 165. Under Kulturhistoriska föreningens sekellånga existens har skaran gynnare och välgörare varit imponerande. Kulturen 1989, s. 6.
-GÖRARINNA. [till -göra l. -görare l. uttr. göra väl] (numera bl. mera tillf.) jfr -görerska. Så snart han fådt weta, at hans wälgörerinna Prinseszan Ingegerd kommit til Ryszland, förfogade han sig äfwen dit. Lagerbring 1Hist. 1: 285 (1769). Brevväxlingen mellan Rilke och hans välgörarinna Marie von Thurn und Taxis. UNT 14/11 2012, s. B4.
-GÖRERSKA. [till -göra l. -görare l. uttr. göra väl] (numera bl. mera tillf.) kvinnlig välgörare; förr äv. om ngt sakligt; jfr -görarinna. Lind (1749). Hvad återstår för philosophien, om hon vill verkligen förtjena namnet af mensklighetens välgörerska? Leopold 3: 60 (1802, 1816). En klostrets välgörerska vid namn Birgitta. Olsson Herdam. 2: 78 (1947).
(I 1 b, k α) -HAVANDE, p. adj. [jfr d. velhavende, t. wohlhabend] (ngt ålderdomligt) välbemedlad l. välbeställd. Ett wälhafwande Land eller Stad. Risingh KiöpH 98 (1669). (Han är) en välhafvande man som gerna kan bära mig på ryggen ett stycke. Strindberg Brev 11: 86 (1895).
(I 1 b, h) -HUGGEN, p. adj. om byggnadsmaterial o. d.; jfr hugga, v.1 8, o. -tuktad 2. Rig 1946, s. 62 (1633). Murarna .. äro uppförda av välhuggen kalksten. Fornv. 1948, s. 149.
(I 1 b, k β) -HULLIG. (†) jfr hullig, adj.1 1, o. -fyllig. Lundberg Paulson Erasmus 57 (1728). Flere par wälhullige och lättkörde unga dragoxar. SP 1783, nr 244, s. 4.
-HÅLLEN, p. adj. särsk.
1) (†) till I 1 b, om riksdag: som hålls (se hålla, v.1 29) l. hållits på ett tillbörligt l. bra l. framgångsrikt sätt. RA I. 3: 614 (1595). Den för tu åhr sedan här senast wälhålne Rijckzdagh. RARP 4: 227 (1649).
2) till I 1 b, c ε: som hålls (se hålla, v.1 27) l. hållits i (full)gott skick, väl underhållen; välskött l. välvårdad; äv.: som hållit (se hålla, v.1 16 (d)) l. stått sig väl; äv. om dels djur, dels person (jfr 3); jfr -behållen 1 a, 2 a, -bevarad. Bilen är otroligt välhållen. En välhållen fastighet, badplats. En rödbrun stark och wälhållen Arbets-Häst. DA 29/10 1804, s. 3. Bilen stannade utanför en liten välhållen, ja, elegant restaurang. Hedberg BleknBrud. 161 (1951). Pigg 40-talist .. Är välhållen, gladlynt optimist. Land 2015, nr 39, s. 46.
3) (†) till I 1 c, om person (jfr 2): högt aktad l. värderad; jfr hålla, v.1 33 d. Phrygius Föret. 16 (1620). Hennes K. M:t kan elliest wara wälhållen och i sin höghe wördningh, then wij alle henne gärna och aff hiärtat unne och aldrigh förwäghre. RARP 7: 53 (1660).
(I 1 b, c) -HÄLLE. [fsv. välhälde] (†) gagn l. nytta l. förmån. Alles deres så wäll läghre ståndhz som högres samptelighe wällhälle, förkåfringh, nytto och gagnn i alla måtto. PrivSvStäd. 5: 53 (1613). VDAkt. 1666, nr 9.
(I 1 b) -HÄNGD, p. adj. särsk. om kött av slaktat djur (jfr hänga, v. I 1 a). Välhängd rostbiff. DN(A) 15/11 1918, s. 5.
(I 1 b) -HÄRBRAGT, p. adj. (†) (på ett tillbörligt l. lyckligt o. d. sätt) nedärvd l. hävdvunnen. RARP 1: 21 (1627). Riksens fundamental lag och välhärbrachte privilegier. RARP 9: 281 (1664).
(I 1 b, h) -HÄVDAD, p. adj. (i sht i fackspr.) om jord l. åker o. d.: väl hävdad (se hävda 4) l. brukad. Välhävdade jordar, naturbetesmarker. (Genèvesjön) har merendels höga, välhäfdade och nästan öfveralt bebodda strander. SvMerc. 1764, s. 756.
(I 1 b) -ILLUSTRERAD, p. adj. jfr illustrera 3. Välillustrerade, instruktiva artiklar. SvD(A) 22/12 1905, s. 8.
(I 1 j) -INFORMERAD, p. adj. om person: välunderrättad; äv. överfört, om text(innehåll); jfr informera 2 o. -orienterad. AB 29/8 1905, s. 2. Vidare behövs en mera sansad och mera välinformerad kritik. Form 1958, s. 132. Tjuvarna var mycket välinformerade om banken och de andra lokalerna i fastigheten. DN(A) 3/11 1964, s. 28.
(I 1 b) -INRIDEN~020, p. adj. jfr in-rida 2. Tre saktmodiga, välinridna hästar ifrån ert borg-stall .. (står) tillreds. PoetK 1816, 2: 57.
(I 1 b, h) -ISOLERAD, p. adj. jfr isolera 3; särsk. i fråga om dels värme, dels ljud. Kylverk af tillräcklig storlek att effektivt kyla en välisolerad källare. AB 1/12 1909, s. 11. BMW är synnerligen välisolerad, man hör endast med ansträngning motorns tomgång. Motorför. 1955, nr 1, s. 7.
(I 1 b, h) -KAMMAD, p. adj. om dels person, dels hår l. frisyr o. d.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om att ngn l. ngt är (överdrivet l. i alltför hög grad) städad l. belevad l. korrekt o. d. resp. städat l. förfinat l. välordnat o. d. En välkammad text, stämning. Hur lyckelig är icke jag, att uti Brandell äga en så pladdrande, så skrattande, så välklädd .. så välkammad, &c. &c. &c. vän! Kellgren (SVS) 6: 45 (1775). Oljadt och välkammadt hår. Westerberg EurNat. 183 (1848). Han verkade ju så snäll och välkammad i segertalet. EskilstKurir. 12/11 2016, s. 52.
(I 1 e) -KLANG. om förhållandet l. egenskapen att vara välklingande; särsk. i fråga om dels språk l. litterärt alster o. d., dels (o. numera i sht) sång l. musik; jfr klang, sbst. I 3, o. -ljud. Språkets renhet och versens välklang. Kellgren (SVS) 5: 373 (1791). Vi påpeka särskildt den fina känslighet för svenska språkets välklang .. som denna lilla tirad företer. Eichhorn Stud. 3: 38 (1881). Den sköra välklangen i sångerskans höjdregister. PT 1897, nr 68 A, s. 3.
(I 1 e) -KLINGANDE, p. adj. som klingar (se klinga, v. 1 (a), 2 (b)) väl, välljudande; klangfull; särsk. om dels musik(utövning l. -instrument) o. d. (jfr -spelande), dels röst l. stämma o. d., dels (litterär) text l. språk(ligt uttryck) o. d. (särsk. mer l. mindre bildl., om titel l. benämning); jfr -stämd 1. Välklingande toner, gitarrspel, fraser. Hennes välklingande sopran. Loffuer honom medh welklingande cymbaler. Psalt. 150: 5 (Bib. 1541). Saligh äre the Öron, som icke på the vthwärtes wälklingande Ord, vtan mehra på the inwärtes, som Sanningen lära, Acht gifwa. Preutz Kempis 199 (1675). Den välklingande sympatiska stämman, som i en jämn, bred, lugn flod lät talets perioder flyta fram. Höglund Branting 1: 114 (1928). Den välklingande titeln kunglig handsekreterare. 3Saml. 30: 134 (1949).
(I 1 b, h) -KLIPPT, p. adj. jfr klippa, v. 1 d α, γ; särsk. om dels person(s huvud), dels hår l. frisyr o. d., dels gräsmatta l. häck o. d. En välklippt pagefrisyr, golfbana. I dessa trädgårdar finnas alltid välklippta buxboms- och ligustrumshäckar såsom garnering kring gångar och quarter. GHT 17/1 1865, s. 2. Chauffören var en ung man med välklippt och lite vek nacke. Trenter Rop. 163 (1954). (Han) är välklippt, bär snygga kostymer och visar en okuvlig framåtanda. AB 9/7 2016, s. 2.
(I 1 b, h) -KLÄDD, p. adj. [fsv. välklädder] jfr kläda I 1 d o. -skräddad. Herrar och Förstar som til henne welklädde komo. Hes. 23: 12 (Bib. 1541). Det ser välklätt och elegant ut med ett skärp i midjan till kjolen, långbyxorna eller jeansen. Mattsson Skön. 92 (1987).
Avledn.: välkläddhet, r. l. f. Öfverklassens moderna välkläddhet. SundsvT 23/10 1886, s. 2.
(I 1 b, k β) -KOKT, äv. -KOKAD, p. adj. om mat(vara): som kokat(s) (se koka, v.2 I 1, II 1) väl; förr äv. om var (se var, sbst.3): fullt utbildad l. mogen (jfr koka, v.2 I 5 b). Välkokta kräftor, grönsaker. Befunno wij .. at emällan refbenen och lungan war en hoop med hwijtt och wälkokat wahr. UUKonsP 15: 70 (1682). Bryggare-Embetet .. skal wara förpliktadt at tilwärka godt och wälkokadt dricka. PH 5: 3625 (1754). Mjölrätters smältbarhet beror helt och hållet på tillagningen. Medan en välkokt vattengröt är lättsmält, så är en i flott stekt ugnspannkaka hårdsmält. Helsov. 1892, s. 20.
-KOMMEN, se d. o.
(I 1 b, h) -KOMPONERAD, p. adj. jfr komponera 2 (c, d, e α, f). En välkomponerad måltid, roman. En välkomponerad marsch. GHT 29/8 1871, s. 2. Ett i och för sig välkomponerat mönster kan förlora eller begränsa sin användbarhet genom en felaktig skala eller en felaktig färgställning. Form 1950, s. 123.
(I 1 b, h) -KONSTRUERAD, p. adj. jfr konstruera 1 (a), 2. Romaner med välkonstruerade intriger. Stora, vackra, välkonstruerade samt snabbseglande fartyg. GHT 6/8 1867, s. 2. Paul Bomans välkonstruerade bäddsoffa .. fanns inte med på utställningen. Form 1951, s. 18.
(I 1 b, e, k α) -KRYDDAD, p. adj. jfr krydda, v. 1 b; äv. mer l. mindre bildl. (jfr krydda, v. 2). Wälkryddad, extra god Christiania Anjovis. SD 30/11 1827, s. 3. Kvällstidningarnas välkryddade larmrapporter om solskyddens påstådda hälsofaror. DamV 2017, nr 7, s. 126.
(I 1 j) -KUNNIG, förr äv. -KYNNIG. [jfr ä. t. wohlkundig, wohlkündig] (numera bl. tillf.) (i hög grad) kunnig l. välbevandrad (inom visst område) (jfr -grundad 2); förr äv. överfört, om ngt sakligt: som vittnar om (stor) kunnighet l. sakkunskap. G1R 18: 411 (1547). Effter Chirurgi .. någott af .. (en kvacksalvares) prætenderade wälkunnige operationer bewistat hafwer. CollMedP 12/3 1674, s. 7. Bra plats för välkunnigt hembiträde. DN(A) 23/8 1938, s. 24.
(I 1 b, k β) -KVALIFICERAD, p. adj. särsk. om person (jfr kvalificerad 4 a). Välkvalificerad personal. Med een så from och wählqvalificerader Adjuncto. VDAkt. 1702, nr 63.
-KYNNIG, se -kunnig.
-KÄND, p. adj.
1) (†) till I 1 c: välrenommerad; i vissa språkprov svårt att skilja från 2. HSH 1: 178 (c. 1730). Då någon Ledamot afgår, äger Directionen at utse någon annan välkänd man i dess ställe. Wallquist EcclSaml. 5–8: 232 (1788). Utländska och Inhemska Cigarrer af flera välkända sorter. SvT 1852, nr 27, s. 4. Den i unionshistorien mer kände, än välkände ridd(aren) Abraham Broderson. Höjer Sv. 2: 813 (1878). Auerbach (1916).
2) till I 1 j; jfr känd 1 a o. -bekant, -bekänd; jfr 1. Det är ett välkänt faktum att inkomstklyftorna ökar. Förtjenar en författare tadel för det han skänker oss ett nytt ord eller ett nytt begrepp i ett välkändt ord. Phosph. 1810, s. 357. Det är den gamla, välkända utsikten – ett ensamt, stormpinat träd, flacka åkrar. Holmström LändStränd. 1: 1 (1913). Den åtalade är välkänd av polisen sedan tidigare. EskilstKurir. 25/3 2017, s. 4.
(I 1 b, h) -LAGAD, p. adj. särsk.: väl iordningställd l. anrättad (jfr laga, v. 2, 8); särsk. (o. numera nästan bl.) om mat (jfr laga, v. 9 b). En sal af starka stenar, och med wällagat plank omgifwen. Björner Sorle 2 (1737). Rummet var soligt och varmt och maten vällagad, riklig och god. Lagergren Minn. 9: 374 (1930).
-LAGD, p. adj.
1) (†) till I 1 b, e: (av naturen) välbyggd l. välformad; särsk. om dels häst, dels kroppsdel; jfr lägga, v. I 15 a. At rusthållarne lemnas frihet i mangel af fullhöga hästar at skaffa andra vällagde hästar af den art, som der i landet faller. 2RA 2: 83 (1727). Skär, rödlätt hy, små och vällagda händer, små fötter .. tillhörde skönheten. Holmberg Nordb. 304 (1854).
2) till I 1 b, h: väl (an)lagd l. anbringad; särsk. om dels (byggnads)konstruktion o. d. (jfr lägga, v. I 7, 12), dels smink (jfr lägga, v. I 1 b), dels spark l. skott o. d. (i fotboll) (jfr lägga, v. I 19 d). Vällagda tak. Goda och wällagde Stengatur. Stiernman Com. 2: 583 (1649). Han kan göra spelet snabbt genom sina perfekta passningar och vällagda crossbollar. IdrBl. 1935, nr 98, s. 1. Det bästa intrycket gör du med en vällagd men diskret makeup. GbgP 10/5 1995, s. 50.
(I 1 k β) -LAGRAD, p. adj. jfr lagra, v.2 3 a. Vällagrade ostar. Torra, vällagrade cigarrer. KristianstBl. 13/9 1873, s. 3. Ett gammalt vällagrat vin. Nesser FallG 293 (2003).
(I 1 k α) -LASTAD, p. adj. jfr lasta, v.2 1, full-lasta. Berettades, at een scotsk caper .. hade fått twenne wäll-lastade islandsfarer til byte. Spegel Dagb. 34 (1680). En springgrabb rullar ut sin vällastade cykel. Fogelström Vakna 30 (1949).
-LEVANDE, p. adj. som lever väl.
a) (†) till I 1 a (α); jfr leva, v.1 3 a β, o. -levnad a. En vpbyggelig, stilla och wällefwande Person. VDAkt. 1736, nr 519.
b) till I 1 b δ, ungefär liktydigt med: välmående (se -mående, p. adj. b) l. välbeställd; jfr leva, v.1 3 a α, o. -levnad b. Hvarje väl inrättad inhyseskoja .. är en plantskola för arbetskrafter och tjenstfärdighet för samhällets, näringarnes och den vällefvande medborgarens båtnad. EconA 1807, juli s. 94. Ett i religiöst hänseende förslappat, världsligt sinnat och vällevande prästerskap. SvD(A) 26/9 1926, s. 3.
(I 1 b) -LEVARE. (numera bl. tillf.) person som lever (överdrivet) väl. Den lättfärdige vällefvaren. NordT 1886, s. 155.
-LEVNAD. [jfr t. wohlleben] om förhållandet l. omständigheten att leva väl; jfr levnad 4.
a) (†) till I 1 a (α), om anständig l. dygdig l. hedervärd levnad l. vandel; i vissa språkprov svårt att skilja från b. Frögda tigh öfwer theras (dvs. dina föräldrars) Wälleffnad och gode Endalycht. Palmchron SundhSp. 170 (1642). Dygden giör wälleffnat .. (dvs.) Dher dygd och ähra blijr älskad, dher föres och ett ehrbart lefwerne. Grubb 164 (1665).
b) till I 1 b, om livsföring som kännetecknas av (materiellt) välstånd (ofta med mer l. mindre klandrande bibet., om av överflöd (särsk. av mat o. dryck) l. lyx kännetecknad livsföring); äv. ungefär liktydigt med: välmående (se -mående, sbst. a) l. välbefinnande; jfr a. Hwad af dagen igen war, aflopp med frögd och wällefnad. Girs J3 137 (1627). Hela Höghw:ne Hoffuetz Helsosamma och önskeliga Wällefnatt. HFinLappm. 2: 404 (1671). Ju större brist armén förut lidit, desto tygellösare öfverlemnade den sig nu åt vällefnad och utsväfningar. 2SAH 7: 237 (1815). (De) voro unga, rika, vid vällefnad vana män. Fryxell Ber. 3: 131 (1828). Hotellets hund dog i regel av vällevnad. Två hundar hade dött av hjärtslag. Alla var måna om att stoppa i kräken. Martinson KärlekKr. 252 (1947). Djurens betydelse för människors vällevnad. AB 14/10 2016, s. 28.
Ssg (till b): vällevnads-sjukdom. jfr välfärds-sjukdom. Dalpilen 1921, nr 35, s. 2. Vällevnadssjukdomarna framför andra, de som drabbar lever och galla. SvD(A) 17/3 1961, s. 12.
(I 1 k β) -LIKNANDE, p. adj. jfr likna 1 f γ; särsk. om fotografi. Vid anmälan till förarprov skall sökande förete .. välliknande fotografi av sökanden. SFS 1936, s. 1050.
(I 1 e) -LJUD. [jfr -ljudande] ss. behagligt l. angenämt l. vackert uppfattat ljud (se ljud, sbst.1 2); ofta abstraktare, om förhållandet l. egenskapen att vara välljudande (jfr -klang); särsk. i fråga om dels språkljud (särsk. i uppläst l. föredragen (litterär) text l. teaterföreställning o. d.), dels sång l. musik. Dähnert 169 (1746). Om af tvenne sångare den ena sjunger en viss melodi och den andra på samma gång en annan .. då kallas denna sång tvåstämmig. Merendels är följden den, att den ena melodien ökar den andras välljud. Mankell Lb. 118 (1835). Sanskrit, der bokstafsförändringar ske beständigt, för välljudets skull. VetAH 185556, s. 40. Skådespelaren synes skatta för mycket åt välljudet och för litet åt karaktären. NordRevy 1895, s. 115. Observationer rörande den metriska formen ur välljudets och strofbyggnadens synpunkt. 3SAH LXV. 2: 59 (1955). Ssgr:
välljuds-effekt. (numera bl. tillf.) jfr effekt 3 a. (Haydn) uppfann .. nya sätt att använda och blanda instrumenterna och förstod att derigenom framkalla otaliga nya välljudseffekter. Bauck 1MusH 165 (1862).
-full. (numera bl. tillf.) jfr full, adj. 1 i, o. -ljuds-rik. Samma rena, wälljudsfulla språk. SvLittFT 1838, sp. 57.
-lag. (numera föga br.) jfr lag, sbst.1 5 (b). (Åsiktens) rigtighet tyckes bevisas genom språkets noga iakttagna välljudslagar. VetAH 185556, s. 50. (Schönberg) trotsar .. förut gällande välljudslagar. SvD(A) 16/7 1933, s. 25.
-mättad. (numera bl. mera tillf.) jfr mätta, v. 2 b, o. -ljuds-rik. Mozarts qvintett följde nu, och med glädje lyssnade man till de kända, välljudsmättade tonerna. DN(A) 1892, nr 8502 A, s. 2.
-rik. (numera bl. mera tillf.) jfr rik, adj. 4 a δ, o. -ljuds-full, -ljuds-mättad. Ett (poetiskt) stycke .. vackert tänkt och ovanligt välljudsrikt i formen. DA 29/11 1839, s. 2.
(I 1 e) -LJUDANDE, p. adj. som låter l. ljuder behagligt l. angenämt l. vackert (jfr -klingande, -stämd 1); särsk. om dels musik(utövning) o. d., dels röst l. stämma o. d., dels språkligt uttryck l. uppläst l. föredragen (litterär) text o. d. (i sht förr äv. med huvudsaklig tanke på textinnehållet, ungefär liktydigt med: som förefaller l. ter sig angenäm (jfr ljuda, v.1 1 g γ)); ngn gg äv. (med anslutning till väl, adv. osv. I 1 k α) mer l. mindre liktydigt med: som låter högt l. kraftigt (särsk. om hundskall). Välljudande arrangemang, toner, översättning. En sådan wälliudande Sång och Musica, at hiertat i menniskian som thet hörer, måste ther öffuer springa och dantza. Phrygius HimLif. 50 (1615). (Jakthundarnas) wäl-ljudande skall gjorde, at wår Adelsman och hans häst på en gång spetsade up öronen. Ekelund Fielding 339 (1765). Den .. föreslagne Consumtions-Afgiften är, ehuru wälljudande wid första påseende, både mera tryckande och wådelig än något annat Beskattningssätt. AdP 1789, 2: 854. (Människorna) sätta wälljudande namn på alla sina styggelser. Thomander Pred. 2: 23 (1849). Det bör nämnas att hans röst var djup och välljudande och att han var en ypperlig talare. Johnson DrömRosEld 87 (1949).
(I 1 b) -LOTTAD, p. adj. jfr lotta, v. 2 a, o. -beställd. Tidehvarf, då Nationerna varit mera väl-lottade än i andra. LBÄ 23–24: 62 (1799). Påven .. fokuserade i sitt tal på de mer vällottades ansvar för de fattiga och hjälpbehövande. Hufvudstadsbl. 27/12 2009, s. 17.
(I 1 c, k β) -LOVLIG. som (i hög grad) förtjänar beröm, berömlig l. berömvärd; hedervärd; jfr lovlig, adj.2, o. hög-vällovlig. särsk.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till institution l. myndighet o. d., särsk. i uttr. (det) vällovliga borgar(e)ståndet (äv. substantiverat, i pl., om ledamöter av detta stånd); förr ofta skrivet förkortat; jfr lovlig, adj.2 slutet. Vällofl. Lagmansrättens utslag. NoraskogArk. 4: 344 (1755). Ridderskapet och Adelen har updragit osz, at wid tilfälle af detta allmänna Riks-Mötets öpnande, om desz fullkomliga tilgifwenhet och wänskap det Wällofl. Borgare-Ståndet försäkra. AdP 1786, s. 8. Emedlertid har Bruks-Patron Petrés frånvaro lemnat en känbar lucka bland de Välloflige. Crusenstolpe Ställn. 12: 110 (1848). Gillet har allt ifrån sin uppkomst stått i ett mycket intimt förhållande till stadens magistrat och haft att glädja sig åt den vällofliga korporationens hägn. LundagKron. 2: 504 (1921).
b) till I 1 k β, om handling l. verksamhet l. avsikt o. d. Vällovliga ambitioner, insatser. Engelsmännernas urgamla och vällofliga mode, at hänga sig, är väl ännu ej aldeles afskaffat. Wallenberg (SVS) 1: 135 (1769). Den vällofliga afsigten att .. skilja samhällsklasserna åt. Karlin Konstsl. 3 (1886). Ett välbehövligt och vällovligt avbrott i den hårda tjänstens enformighet. Lindström Leksaksb. 166 (1931).
(I 1 e) -LUFTANDE, p. adj. (†) välluktande; jfr lufta, v.1 5. Allhhande wellufftande örter. Lemnius Pest. 29 (1572). Amer. 25 (1675).
(I 1 e) -LUKT. [fsv. vällukt] (väl)doft (jfr lukt 2 o. parfym 1); förr äv. konkret, om parfym (se d. o. 2) l. rökelse; äv. bildl. Wäl-lucht på ditt Altar röker. Frese VerldslD 158 (1724, 1726). Hans dotter var hans själs innersta vällukt. Almqvist Törnr. 1: 125 (1839). Många af .. (de kransblommiga växterna) äro rika på starkt luktande ämnen .. hvarför äfven flera vunnit användning såsom kryddor eller vällukter, några äfven såsom läkemedel. Fries Växtr. 148 (1884). Alla vårens vällukter voro i luften. Krusenstjerna Pahlen 7: 95 (1935).
Ssgr: vällukt- l. vällukts-doftande. (numera bl. tillf.) väldoftande; förr äv. mer l. mindre liktydigt med: parfymdoftande. Phosph. 1810, s. 207. Käraste Thekla! Tack för det lilla vällucktdoftande brefvet. Bremer Brev 3: 363 (1854). De gamla gårdarna .. ha nästan alla sina stora vita och violetta syrenbuskar, som göra dem till välluktsdoftande idyller. SvD(A) 25/6 1942, s. 12.
-rik. jfr rik, adj. 4 a δ. JGOxenstierna 2: 28 (1796, 1806). Sommarqvällens välluktsrika fläktar spelade in genom det öppnade fönstret. Bremer FamH 2: 167 (1831).
-spridande. jfr sprida I 3 b. Den välluktspridande cedern. Adlerbeth Æn. 288 (1804).
(I 1 e) -LUKTANDE, p. adj. [fsv. välluktande] som luktar l. doftar gott l. väl; i sht förr äv. bildl.; jfr -doftande, -luftande, -rykande. (De) köpte wällukta(n)dis krydder. Mark. 16: 1 (NT 1526). Tå Demetrius thessa wälluchtande tidender fick / togh han sigh ingen försumelse före. Petreius Beskr. 2: 146 (1614). Visst är emellertid, att starrängarne i norra Dalarne ge ett mjukt och välluktande hö. LAHT 1893, s. 32.
-LUST, se d. o.
(I 1 b, k β) -LYCKAD, p. adj. (i hög grad) lyckad (se d. o. a); utmärkt; äv. om person: (i hög grad) framgångsrik l. framstående (jfr lyckad b). En vällyckad satsning, roman. En illustrerad Prakt-upplaga .. med 500 i texten intryckta, utmärkt vällyckade trädsnitt. DA 10/4 1840, s. 4. En värld där det gäller att ”bygga sitt varumärke” och framstå som attraktiv och vällyckad. Land 2014, nr 36, s. 26.
(I 1 b, k β) -LÄRD, p. adj. [fsv. vällärdher] (numera bl. mera tillf.) grundligt lärd (jfr -studerad 2); äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. i skildring av ä. förh.) till I 1 c κ, ss. hedrande epitet till (icke promoverad) person tillhörande prästeståndet, ofta i förb. med annat hedrande epitet, särsk. vördig (jfr -vördig, -ärevördig). Thenne Biskop Niels säijes hafva varit een god och vällärd man. LPetri Kr. 122 (1559). Alldenstund .. ehrevyrdigh och höghlärd DD. Johannes Matthiæ till episcopatum Strengenensem och vyrdigh och vellerd M. Stephanus till pastoratum på Norremalm .. kallade äro. OxBr. 12: 107 (1644). En vällärd man, som förmår läsa, hvad som står skrifvet i gamla sagor. VLitt. 2: 425 (1902). jfr hög-vällärd.
(I 1 b) -LÄSLIG. (†) som går bra att läsa, (lätt)läslig. Tu gamble häredzhöffdinge dombreff som wåre illa farne, doch wälläslige. BtFinlH 2: 221 (1588). Wakra wälläsliga bokstafer. Wettersten Forssa 91 (c. 1750).
(I 1 g) -LÄSNING. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om väl utförd innanläsning (särsk. ingående i l. ss. ämne för undervisning); jfr läsning e. Lärdomen (dvs. undervisningen) kommer att utgöra grundlig Christendomskunskap, välläsning, all sorts sömnad, Fransyskan grammatikaliskt. AB 29/3 1841, s. 4. För kompetens till lärar- och lärarinnetjänster i modersmålet fordras, att sökanden vid Universitetet .. genomgått kurs i välläsning och talteknik. FFS 1920, nr 37, s. 73.
Ssg (numera mindre br.): välläsnings-konst. jfr konst 3 e. Teoretisk och praktisk undervisning i muntligt föredrag och scenisk framställning meddelas teaterelever och för välläsningskonsten intresserade privatpersoner. DN(A) 1900, nr 11032 A, s. 4. SAOL (1973).
(I 1 b) -MAK. [fsv. välmak] (†) bekvämlighet l. maklighet; jfr mak 1. HFinlH 6: 834 (1560). En werldzlig prest, som är wahn wid welmak, och at lefwa beqwemliga. Swedberg Försw. 22 (1719).
(I 1 b) -MAKT. [fsv. välmakt; jfr d. velmagt, mlt. wolmacht] (utom i γ o. ss. förled i ssgr numera bl. ngn gg, ålderdomligt) välbefinnande l. välmåga (särsk. i fråga om ngns fysiska kraft l. styrka l. goda hälsotillstånd); äv. dels: välstånd, dels: välgång l. framgång(ar); äv. i fråga om ngt sakligt, särsk. stat l. institution o. d. (förr äv. i fråga om ngt konkret, särsk. i uttr. uppehålla vid välmakt, hålla i gott skick); jfr makt 2 (e α). Medhan Gudh haffuer .. nu åter ledhsaghat E(ders) F(urstlige) N(åde) medh helsa, sundheet och welmacht hijt heem igen .. Wille iagh (osv.). PPGothus Und. A 6 a (1590). Att såsom E(ders) G(revlige) Excell(ens) alltijdh hafwer en högh och enkannerligh omwårdnat och åhogha om denne Academien, dess wälmacht och förmehringh. BraheBrevväxl. II. 1: 53 (1649). Kyrckiomuren skola Sochnemännerna .. städse vijd vällmacht uppehålla. KOF 3: 153 (1682). Liflig var .. (Gustaf III:s) önskan att kunna lyfta Sverige till dess forna välmakt och heder. LbFolksk. 565 (1892). Enskilda personer kunna tack vare sina jordräntor höja sig till en stor välmakt, och klyftan mellan rika och fattiga tilltager. LAHT 1902, s. 4. särsk. i vissa uttr. i förb. med prep. (ut)i l. under. α) i sådana uttr. som vara l. befinna sig (förr äv. bliva) i sin välmakt, förr äv. (ut)i välmakt l. välmakten, (komma att) befinna sig väl, (komma att) vara i sin fulla kraft l. vid god l. full hälsa; förr särsk. om stat l. institution o. d.: (komma att) vara i sin fulla utveckling, blomstra; särsk. ingående i temporal bisats. Utan att hvar och en trackter der efter, att riket och h. k. M:t uti frid, rolighet och vällmackt må och kan beståndandes blifva. RA I. 1: 370 (1544). Thenne war mycket wehlkommen hoes Synnanwederen (när han war i sin wehlmacht). Svart G1 112 (1561). Medan Sal. Törneqwist ännu någorlunda war i wällmachten, och aldeles wijd sitt fulla förstånd. BoupptSthm 1673, s. 302 a. Ett af drottning Gunhild .. grundlagdt nunnekloster, hvilket var i välmagt till 1527. IllSv. 294 (1873). (Författaren M.) Duras befinner sig här .. i sin kargaste och mest poetiska välmakt. VästerbK 14/5 2016, s. 45. β) (†) i sådana adverbiellt använda uttr. som (ut)i sin l. ngts välmakt l. (ut)i välmakten, under sin(a) osv. tid(er) av välbefinnande (särsk. god hälsa) l. välstånd l. välgång; jfr välmåga a γ. Ää (dvs. alltid) när oss såådana på komma kan, antighen j wår wälmacht eller j wårt ytersta, när dödhen nalkas oss. OPetri 1: 95 (1526). Sal. kyrkioherdhen haff(uer) bådhe uthj välmachten, som och oppå sothesängen helst önskat honom till successionen. VDAkt. 1682, nr 136. Den samme Henrik, som jag i min välmagt en kall vinterafton fant halfdöd utanför min port. Björn Pap. 16 (1794). Det var i Roms högsta välmakt, som det farligaste slafkriget i Rom under Spartacus uppstod. Agardh BlSkr. 2: 216 (1846). γ) (ngt ålderdomligt) i sådana adverbiellt använda uttr. som i l. under sin l. ngns välmakts dagar l. tid, i l. under sin krafts dagar l. ngns välgångstid(er); jfr makt 2 e α δ. Den sjuke mera stark, än i sin välmagts tid / Med möda hålles quar i bädden, där han vaktas. GFGyllenborg Bält 230 (1785). Republikanen Carnot, som var dömd till glömska och overksamhet under Napoleons välmakts dagar. AB 8/3 1842, s. 3. (Han) hade i sin välmakts dagar gjort stora jordköp, som råkade i vanvård och förfall under hans myckna frånvaro hemifrån. BoråsTidn. 19/5 2004, s. 16.
Ssgr (ngt ålderdomligt): välmakts-dagar, pl. särsk. i sådana uttr. som i l. under ngns l. ngts välmaktsdagar; jfr dag I 5 b o. -makts-tid o. väl-dagar. Sjöborg .. är till kropp och själ enerverad och ständigt sjuk. Det är skada på ett godt hufvud, ett verkeligt genie i sina välmaktsdagar. Tegnér Brev 1: 252 (1813). Under gruvans välmaktsdagar vid årtiondena kring 1600-talets mitt. Lindroth Gruvbrytn. 2: 251 (1955).
-tid. särsk. i sådana uttr. som (ut)i l. under ngns l. ngts välmaktstid; jfr tid, sbst. 5, o. -makts-dagar o. välgångs-tid. Schönberg Bref 3: 168 (1778). I sin wälmaktstid hade .. (Job) haft det anseende, att när han kom till porten, der dom blef hållen, de gamle för honom uppstodo. Franzén Pred. 2: 122 (1842). En hel uppsättning av tennkärl, sådan den under tennets välmaktstid anskaffades till en bosättning. Fatab. 1919, s. 89.
(I 1 c κ) -MANHAFTIG. (†) ss. hedrande epitet, särsk. till (militär) befälsperson; jfr manhaftig a. Corporalen Wälmanhafftig Herr Carl Gustav Sundling. VDAkt. 1751, nr 255. Weste (1807).
(I 1 b, h) -MANIKYRERAD l. -MANIKURERAD, p. adj. om dels person, dels händer l. naglar o. d. Välmanicurerade händer. GbgAB 5/9 1907, s. 3. En välmanikyrerad överklassfru som skrev lyrik. Hammenhög Torken 317 (1951).
(I 1 b, k α, β) -MATAD, p. adj. särsk. dels om säd(eskorn) l. ärter o. d. (jfr mata, v. 6 slutet, o. full-matad), dels om skaldjur (jfr mata, v. 7); äv. bildl., ungefär liktydigt med: välfylld l. innehållsrik (jfr mata, v. 1 e, o. -späckad). Välmatade kräftor. Ärterna äro i allmänhet välmatade, fastän tunna. AB 4/8 1855, s. 2. Utställningskatalogen är en välmatad, rikt illustrerad historiebok. GbgP 1/11 1988, s. 4.
(I 1 c α) -MENA, -ing (se d. o.). [jfr -menande, sbst. o. p. adj., -ment] († utom i p. adj. o. avledn.) vilja (ngn l. ngt) väl; särsk. i p. pr. (jfr -menande, p. adj.); jfr mena, v.2 7 a. Hoppes .. att wij eder och thetta wortt fädernes rijge så förestådt och wälment haffue, att wij (osv.). G1R 12: 263 (1538). (Magnus Stenbock var en) skämtsam omgängesman; trogen och välmenande sin Konung och Fädernesland. HSH 7: 213 (c. 1800).
-MENAD, se -ment.
-MENANDE, n. [till -mena l. uttr. mena väl] (numera bl. tillf.) välmening l. välvilja. Konungens i Danmarck wälmenande. Tegel E14 72 (1612). En piga gick för långt med sitt wälmenande. Linné Bref I. 6: 93 (1766).
-MENANDE, p. adj. [till -mena l. uttr. mena väl]
1) om person: som menar (se mena, v.2 7 a) väl l. har goda avsikter; som vill väl, välvillig; äv. överfört, om sinnelag l. blick l. åtbörd o. d.; i sht förr äv. substantiverat; numera ofta med förklenande bibet. av godtrogenhet l. bristande handlingskraft l. oförmåga att åstadkomma resultat o. d. (jfr 2); jfr -mena, -ment 1, -sinnad, -tänkande, -tänkt 2, -vilja, v. slutet. Välmenande kritiker, idealister. Itt troghet och wälmenande hierta. PErici Musæus 2: 276 b (1582). Vppå thet jagh och häruti må tiäna min wälmeenande Läsare; Will jagh (osv.). Stiernhielm Arch. H 2 a (1644). Fördömeliga ryckten, som ej kunna annat uträtta, än kasta oförskämda misztankar på oskyldiga, redeliga och wälmenande undersåtare. PH 6: 3955 (1756). Gång efter annan .. vederlägger (historien) alla, både de mer och de mindre välmenandes, sangviniska förhoppningar. HT 1915, s. 178 (1834). Det var välmenande och medlidsamma blickar hon var rädd för. Siwertz Fribilj. 180 (1943).
2) om handling l. yttrande l. avsikt o. d.: som man menar l. menat väl med, välment (se d. o. 2); äv. med förklenande bibet. (jfr 1); jfr -vilja, v. slutet. Välmenande åtgärder, samtal. Aff förbemälte Rijksens Förestånders godwillige och wälmenende vndsättning. G1R 18: 264 (1547). Såsom Ed. Ex:cer derwid altid hafwa låtit se deras stora trohet och wälmenande Intention emot sin Herr Son, wår Allernådigste Konung. HC11H 5: 88 (1672). När Präste-Ståndet gjort en så wälmenande och ömsint påminnelse hos Riks. Höglofl. ständer .. har ståndet (osv.). Wallquist EcclSaml. 1–4: 405 (1766). Barbara utanför dörren med sina välmenande råd. Jörgensdotter BergDöttrar 328 (2009).
3) ss. adv.: välment (se d. o. 3). Ther um vi broderligen och välmenende för:ne våre uthschickede till e. K:t försände. RA I. 2: 103 (1563). På trappan bockade sig också en av sönerna klumpigt och välmenande. Krusenstjerna Fatt. 2: 449 (1936).
-MENARE. [till (-mena l.) uttr. mena väl] (numera bl. tillf.) om välmenande person; särsk. med förklenande bibet. Schiller .. var en af idéns apostlar, som det arma menniskoslägtets uppriktiga välmenare betrakta med ett visst misstroende. Järta 2: 265 (1824). Senast i raden av misslyckade välmenare var den amerikanske presidenten Barack Obama. HbgD 6/2 2010, s. A3.
-MENING. [till -mena l. uttr. mena väl] om förhållandet l. egenskapen att mena (se mena, v.2 7 a) l. vilja väl l. ha goda avsikter, välvilja (jfr mening, sbst. 3); i sht förr äv. konkretare, om enskild yttring l. manifestation av sådant förhållande osv. (förr äv. ungefär liktydigt med: välvillig åsikt l. uppfattning (jfr mening, sbst. 1)); särsk. (o. numera i sht) i vissa prep.-uttr. (se slutet); jfr -menande, n., o. välmenthet. Betacke the högbe:te kon:ge Ma:t .. för sådane hans kon:ge Ma:tz nådigeste välmeninger. RA I. 1: 523 (1547). Högwördige H(er)r Biskopen och Consistorium behagade sin wällmehning härom optäcka. VDAkt. 1693, nr 267. Nordmark slutade icke då timmen var slut, utan fortsatte en god stund derutöfver – en välmening, som syntes trötta den unge fursten. Svanberg RedLefn. 49 (1882). De menade väl, men deras välmening kom ofta ont åstad. Lagergren Minn. 6: 143 (1927). särsk. i vissa prep.-uttr. inledda av i l. av, särsk. dels i all l. bästa l. största välmening, i de bästa avsikter l. med största välvilja, dels av pur välmening, med enbart goda avsikter l. av ren välvilja; jfr mening, sbst. 3 d. Ett råd i all välmening. Af en godh och nådigh wälmening för then menige Mans .. gagn och beste skuld. Schmedeman Just. 82 (1584; rättat efter orig.). Hvad elakt hjerta, at klandra en stackars Krympling, som dess Far aflat i största välmening! Kellgren (SVS) 4: 3 (1778). Enligt min uppfattning hafva .. de holländska filologerna i bästa välmening gjort sitt folk en stor otjenst genom sin arkaistiska ifver. 3SAH 6: 461 (1891). Många tabbar sker av pur välmening. Uddenberg Rätt 271 (1985).
-MENT, äv. (i bet. 2) -MENAD, p. adj. [till -mena l. uttr. mena väl]
1) (numera bl. tillf.) om person: välmenande (se -menande, p. adj. 1); äv. dels överfört, dels med förklenande bibet. Mine upriktige och wälmente Läsare af bägge können. Dalin Arg. 2: 267 (1733, 1754). Fördomar sådana som den, att .. Artur Hazelius (var) en välment och oskadlig entusiast för ljudenlig skrifning. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. II (1885). (Den sjuke) nickade gladt och såg upp i professorns välmenta ansigte. Benedictsson Eftersk. 21 (1890). (Han var) vänlig och snäll eller i varje fall välment mot barnen. Olsson Fröding 54 (1950).
2) om handling l. verksamhet l. yttrande l. avsikt o. d.: som härrör l. kännetecknas av l. som sagts l. gjorts i välmening l. av välvilja, välmenande (se -menande, p. adj. 2) (äv. med förklenande bibet.); särsk. i det ordspråksliknande uttr. litet men välment (se liten 3 c α); jfr mena, v.2 7 d, o. tro-ment. Välmenta försök, råd. Med al trogen och velment lyckönskningh till h. k. M:tz regemente. RA I. 3: 154 (1593). Hwad rum thetta mit wälmenta upsåt uti Läsarens omdöme finnandes warder kan jag icke weta. Block Progn. Föret. 9 (1708). Platta, utslitna, välmenta maximer. Kellgren (SVS) 5: 254 (1793). Försök ha gjorts att låta befriade slafvar återvända till sitt gamla hemland .. men dessa välmenade sträfvanden ha rönt föga framgång. Svensén Jord. 474 (1887). Han hjälper Ernst med assietten och ger honom några välmenta dunkar i ryggen. Born RopSten. 133 (1991).
3) ss. adv.: i (all) välmening; välvilligt; jfr -menande, p. adj. 3. Arvidi A 7 b (1651). Vthj dhen wisse förhopning att dhenna min wenlige begieran .. bliffuer wälment optagen och behageligen resolwerat. VDAkt. 1667, nr 294. Sålunda har iag i detta ärende enfaltel. och välment förfarit, utan at nytia andras ehurugoda biträde. GustKyrkoliv 65 (1787). Bergfinken, som kväker mer välment än vackert inne i ängsbjörkskogen. Selander LevLandsk. 115 (1955).
Avledn.: välmenthet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) till -ment 1, 2: välmening; särsk. med förklenande bibet. Jag förbigår de många öfverhufvud temligen smaklösa monumenter, dem en furstlig välmenthet låtit i trädgården och skogen uppföra öfver Danmarks berömda män. AB 9/12 1846, s. 3. Må hända hade .. (han) förtjent litet mer erkännande af sina intentioners välmenthet. Samtiden 1873, s. 504.
(I 1 b, k β) -MERITERAD, p. adj. väl meriterad (se meritera 5); förr äv. till I 1 c κ, övergående i anv. ss. hedrande epitet. Det wore önskeligt, at Riksens tilstånd sådant wore, det wäl-meriterade män och deras afkomne kunde få njuta sina och sina förfäders förtjänster beständigt til godo. HC11H 8: 78 (1680). Herr Hans von Gerdes, Wäl-meriterat Borgmästares i .. Göteborg (maka). Brobergen 173 (1698, 1708). Den välmeriterade brasilianske backen har skrivit på ett tvåårskontrakt med Paris Saint-Germain. NorrkpgT 13/7 2017, s. B15.
(I 1 b, k β) -MOGEN. [fsv. välmoin] om frukt l. säd o. d.: fullmogen (jfr mogen 1); äv. bildl. (jfr mogen 4 (d)). Välmogna tomater. Om orm är .. i öronen. Tagh ther till ett wälmogett äple, gör thett warmt (osv.). OMartini Läk. 29 (c. 1600). Med Edherss HögEhrvyrdigheeterss vällmogna betänckiande. VDAkt. 1677, nr 344.
(I 1 b, k β) -MONTERAD, förr äv. -MUNTERAD, p. adj. särsk. (†) om häst l. soldat o. d.: väl (ut)rustad; jfr montera 2 b o. -rustad a. (Han) sade sigh här hafva 30 välmonterede hästar i staden. RP 1: 157 (1629). 21 välmunterade ryttare. BtHforsH 3: 31 (1657).
(I 1 k β) -MOTIVERAD, p. adj. i hög grad l. skäligen motiverad (se motivera 2; jfr -grundad 1); äv. om person (jfr motivera 1). Välmotiverade beslut, prishöjningar. Wi meddela i sammandrag Gymnastiska Central-Institutets wälmotiverade utlåtande om en mera allmänt utbredd wapenfärdighet. VestmLT 24/10 1861, s. 1. Välmotiverade studenter från akademikerhem. SvD 28/9 2016, s. 21.
-MUNTERAD, se -monterad.
(I 1 b α) -MÅENDE, n. om förhållandet l. tillståndet att må väl l. vara välmående (se -mående, p. adj. a, b); jfr -stånd.
a) i fråga om gott hälsotillstånd; jfr -befinnande, -levnad b. Det psykiska välmåendet. Aken Reseap. 200 (1746). Glada och hoppfulla bekännelser (från de sjuka) om återkommande helsa och välmående. Hwasser VSkr. 1: 40 (1852).
b) (numera bl. mera tillf.) i fråga om ekonomiskt välstånd (se d. o. b). Högström Lapm. 88 (1747). Vårt egit Stånds belägenhet .. vählmåendets försvagande, fattigdomens ökande. 2RARP 18: Bil. 482 (1752). Stavanger, som bestämdt framskridit i välmående. Palmblad Norige 180 (1846).
(I 1 b α) -MÅENDE, förr äv. -MÅGANDE, p. adj. [åtm. delvis till uttr. må väl] som mår väl.
a) som är vid god hälsa, frisk l. kry; äv. om djur l. växt; äv. (äv. överfört, om ansikte l. utseende o. d.) med särskild tanke på ngns yttre, närmande sig bet.: frodig l. fyllig l. trind (jfr -född 2); i vissa språkprov utan klar avgränsning från b; jfr , v.2 1. Kött från välmående grisar. Celsius G1 2: 356 (1753). Ansigtet rundt, välmående och rikt på färg. Leopold 5: 302 (c. 1804, 1833). Med undantag af ett par små febrar .. var jag kry och välmående hela tiden. Kongo 2: 220 (1888). Stora, välmående fruar stod vid diskarna och vände bitarna. Beijer BritaGrossh. 40 (1940). En sådan stor kruka fylld med friska, välmående växter som klänger och hänger på sidorna är trevlig att se på. Walfridson OdlKruk. 71 (1993). Och varför skulle man egentligen se mer välmående ut när man väntar barn? Jörgensdotter BergDöttrar 196 (2009).
b) med huvudsaklig tanke på ekonomiskt välstånd: välbeställd l. välbärgad; äv. substantiverat; äv. om samhälle l. hem l. företag o. d.; jfr a o. , v.2 2 a α, o. -boren, -levande b, -mögen. Välmående kommuner, företag. (Han blev) hemsökt medh wådheeldh, som uthi största hast af een wälmågande giorde honom till usell man. VDAkt. 1683, nr 64. Herr Cahman .. har blifvit välmående genom ett rikt gifte. Bladh o. Hornstedt 92 (1783). Ju bättre bonden förstår att sköta sin åker och äng, desto mera wälmående blir han sjelf och desto mera wälmående blir hela landet. Berlin Lsb. 202 (1866). Elever från rika och välmående hem. SäljSkiten 141 (2009).
-MÅGA, se d. o.
-MÅGANDE, se -mående, p. adj.
(I 1 b) -MÅGENHET. [med avseende på senare leden jfr mlt. mogen(t)heit] (†) välmåga l. välstånd; jfr -mögenhet. G1R 29: 690 (1560). At the partzel(er), han bekom af Erich Mårtenss(onn), them seg(ir) Erich, at Byxepellis mod(ir) skenchte hono(m) i sin wälmågenh(e)t. VadstÄTb. 51 (1580).
(I 1 h) -MÅTTAD, p. adj. [fsv. välmat(t)adher] välriktad (jfr måtta, v.2 3); förr äv.: väl avpassad (jfr måtta, v.2 1 slutet). Ett välmåttat knytnävsslag. Det är endast den Regerandes försigtighet och wälmåttade omsorger som förmå dämpa detta ogräs uti sin skadeliga tilwäxt. EP 1792, nr 45, s. 3. Prins Vintersnö .. sporrade sjelf sin häst mot en af de svarte .. I det de möttes, hukade den svarte sig ned, undvek prinsens välmåttade lans. Topelius (SLS) 7: 386 (1856).
(I 1 b, h) -MÖBLERAD, p. adj. om rum l. bostad o. d.; äv. bildl., särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som välmöblerad i huvudet (jfr möblera f). Inackordering för en äldre herre eller fruntimmer, med ett stort välmöbleradt rum, eldning, städning och uppassning. AB 19/9 1838, s. 4. (Han är) Erkänt välmöblerad i huvudet. Lindström RegKvar 48 (1970).
(I 1 b) -MÖGEN. [jfr t. wohlmögend o. -mögenhet] (†) välmående l. välbeställd; jfr mögen, adj.3 2. SöndN 1866, nr 51, s. 3. Samhällets styrande och välmögne klasser. Arbetet 24/4 1891, s. 2. Östergren (1969; angivet ss. sälls.).
(I 1 b) -MÖGENHET. [jfr ä. t. wohlmögen(d)heit] (†) välmåga l. välbefinnande l. välstånd; jfr -mågenhet. Then välmögenheet, värdigheet och ståndh, som the nu äre uthi. G1R 29: 538 (1560). Hvad som ökar min välmögenhet mycket är ett skönt Bibliotek. 3Saml. 4: 256 (1804).
(I 1 b, k α) -NÄRD, p. adj. jfr nära, v.2 1 b, o. -född 2. Den värdige, välnärde person, som önskade tala med henne. GHT 27/8 1855, s. 1. Samtliga våra djur voro välnärda och gingo för bra priser. Grebst Året 203 (1913).
(I 1 b, h) -ODLAD, p. adj. särsk. om dels mark l. fält l. åker o. d. (jfr odla 1), dels växt (jfr odla 2). Välodlade plantor. Dessa välodlade fält, snygga gårdar samt förträffligt anlagda kanaler. DA 31/10 1840, s. 1.
(I 1 b, h, k α) -OLJAD, p. adj. jfr olja, v. 1; äv. mer l. mindre bildl. (jfr olja, v. 1 d); jfr -smord. Väloljade gångjärn. Ett väloljat maskineri. Medvetandet af allt det grymt ironiska, det bisarrt tillfälliga som döljer sig under den skenbart väloljade orsakskedjan. DN(A) 1909, nr 14062 B, s. 2. En högst väloljad och farlig organisation. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 183 (1979).
(I 1 b, h) -ONDULERAD, p. adj. (ngt ålderdomligt) om hår l. lockar o. d.; äv. dels om person, dels bildl.; jfr -friserad. Ett välondulerat, glansigt hår. DN(A) 24/9 1916, s. 10. Ett oroselement bland mycken välondulerad litteratur. TSvLärov. 1945, s. 384. Välondulerade damer av filmstjärnetyp. Kulturen 1987, s. 135.
(I 1 b, h) -ORDNAD, p. adj. jfr ordna III 1, 2 (a) o. -beställd 2, -friserad, -förordnad 2, -skickad a. Aff werldzlig Lagh i alle wälordnade och skickelige Regementen .. ähr Echteskapet mycket ährat och wyrdat wordet. Schroderus Os. III. 1: 110 (1635). Fylkingen (dvs. vildgåsflockens flykt) var jämn och välordnad och farten god. Lagerlöf Holg. 2: 486 (1907). Den välordnade familjen är (för Konfucius) mönsterbilden för en välordnad stat. Aspelin TankVäg. 1: 17 (1958).
(I 1 b, h) -ORGANISERAD, p. adj. jfr organisera 3 o. -trimmad e. Välorganiserade stölder. Välorganiserat försvarsspel. 16,000 man välorganiserade troppar. PT 1/9 1837, s. 2.
(I 1 j) -ORIENTERAD, p. adj. om person: som har god kännedom (om ngt), välbevandrad l. välunderrättad; äv. överfört, om text(innehåll); jfr orientera 8 o. -informerad. Det är ingen djup iakttagelse, den håller sig till ytföreteelserna, men där är den välorienterad och märkvärdigt säker. SvD(A) 6/11 1910, s. 8. (Tidningens) unga, mycket välorienterade Pariskorrespondent. SvLittTidskr. 1961, s. 173.
-PACKAD, p. adj. till I 1 b: på ett tillfredsställande l. ändamålsenligt sätt packad (se packa, v.1 1, 3); äv. till I 1 k β, ungefär liktydigt med dels: tillpackad l. hoppressad (jfr packa, v.1 2), dels: fullpackad (jfr packa, v.1 3, o. -fylld); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr packa, v.1 5); jfr -stoppad. En välpackad ryggsäck, cykel, arena. Utwaldt goda och wälpackade Berg-Ostron ifrån Strömstads Skärgård. DA 26/11 1827, s. 4. Där var kyparstrejk och nästan omöjligt att få rum över natten. Hotellet liknar mest en välpackad sardinlåda. Wilhelm BrJeanne 89 (1921). Hela anläggningen vilar på flera meter fin och välpackad sand. YstadAlleh. 25/3 2015, s. A12.
(I 1 b, h) -PLACERAD, p. adj. jfr placera, v.1 c, e β. En välplacerad frispark. NDA 4/6 1868, s. 2. 15,000 kr. kontant behöfvas för köpet, resten välplacerade lån. DN(A) 1898, nr 10079 B, s. 1. Välplacerade ljuspunkter. Form 1950, Ann. s. 9.
(I 1 b, h) -PLANERAD, p. adj. jfr planera, v.1 1 a, b. Denna välplanerade ryska offensivrörelse slogs .. tillbaka. SvD(A) 14/3 1905, s. 2. Rummet var välplanerat och trevligt. Form 1951, s. 91.
(I 1 c, k α) -PLÄGA, -an (, BtFinlH 4: 323 (1566), Östergren (1969)), -nad (se avledn.), -ning (, VocLib., avd. 48 (c. 1580), Cannelin (1939)). [fsv. välplägha] (utom i avledn. välplägnad numera bl. ngn gg, ålderdomligt) förse (ngn) med l. bjuda (ngn) på (rikligt med) (god) mat l. dryck, (rikligt) traktera l. undfägna (jfr pläga 2 o. -fägna o. förpläga 3); äv. refl.: (rikligt) förse sig med l. ta för sig av (god) mat l. dryck (jfr pläga 2 a); äv. med huvudsaklig tanke på intagande av rusdrycker (särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. (se a)); förr äv. bildl. At tu intit ondt gör .. vtan tacka för alt thetta honom som tich skapat och med sitt godha welplägat haffuer. Syr. 32: 13 (öv. 1536). Att Philosophi plägade offta biuda hwar annan till Gäst .. Icke till att halfft och helt uthsupa, utan till att Wälpläga hwar annan med sköne Sententier. Fernander Theatr. 85 (1695). Att drängen om aftonen, efter att å en krog hafva välplägat sig, uti rusig sinnesförfattning förlorat häst och åkdon. AB 11/11 1845, s. 3. Öfverallt firas och välplägas den resande svensken. BEMalmström 1: 102 (c. 1860). särsk.
a) i p. pf. i adjektivisk anv.: påstruken l. berusad l. drucken; jfr pläga 2 b β. Widekindi KrijgH 262 (1671). Geijer, Atterbom och Schröder stannade ännu en dag i Lund och voro rätt välplägade då jag skildes från dem. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 148 (1825). När han då kom hem, morsk och välplägad, spelade han hustyrann efter förmåga, svor och skrek mot hustru och barn. Öman Ungd. 267 (1889).
b) (†) ss. vbalsbst. -an l. -ning: välplägnad; äv. ungefär liktydigt med: gästabud l. kalas; jfr plägning 2. Den goda välplägan och vänliga umgänge I mig senest betedde. BtFinlH 4: 323 (1566). Under måltider och wälplägningar wiste Sturen ganska wäl at skicka sig efter hans (dvs. påvliga sändebudets) sinne. Celsius G1 1: 37 (1746). Den dagen blef välplägningen ovanligt flödande, så att gubben syntes mer än vanligt suddig. SvD(A) 14/7 1901, s. 5. Cannelin (1939).
Avledn.: välplägnad, r. l. m. (ålderdomligt) (riklig) traktering l. förplägnad, (rikligt med) (god) mat o. (i sht) dryck; jfr väl-pläga b o. -fägnad. Fernander Theatr. 263 (1695). Sedermera blef dem tillåtit, at med dans och wälplägnad der roa sig långt inpå natten. EP 1792, nr 11, s. 1. (Hans) rödsprängda ansigte tycktes förråda en icke alltför ringa grad af välplägnad. Kullberg Domaren 55 (1842).
(I 1 b, h) -POLERAD, p. adj. väl polerad; äv. mer l. mindre bildl., särsk. om dels (litterär) text l. berättelse o. d. (jfr polera 2 a slutet), dels person l. uppträdande o. d. (jfr polera 2 b slutet); jfr -putsad. Välpolerade veteranbilar. En välpolerad fasad. Johansson HomOd. 21: 281 (1845). Lerkärlens välpolerade yta. 2NF 12: 494 (1909). Ibland var det som om all den där uppfostran han hade fått för att bli så blank och välpolerad och närmast halt artig inte hade lämnat ett endaste spår. Stensdotter ArnesKiosk 164 (2004). Visst är det en intressant historia .. men den berättas på ett lite för välpolerat och menlöst sätt. SvD 10/3 2017, s. 24.
(I 1 b, h, k β) -PRESSAD, p. adj. jfr pressa I 1; särsk. om dels torkad växt, dels klädesplagg (jfr pressa I 1 a β) (äv. överfört, om (utseende hos) person med sådant plagg). Välpressade byxor, uniformer. Herbarium, vackert, bestående af circa 300 välpressade allmänna växter, önskas med snaraste köpas. Upsala 1880, nr 80 B, s. 1. Tjuven .. har förvandlats till en elegant och välpressad herre. AB(B) 1931, nr 169, s. 5. En chef, som är ett under av välpressad elegans. Widegren Ragg. 63 (1934).
(I 1 b, h) -PROPORTIONERAD, p. adj. jfr proportionera 5; särsk. om (del av) dels människokropp, dels byggnadsverk o. d. PT 21/4 1847, s. 1. Det bruna håret var lockigt, mustaschen välvårdad, gestalten liten men välproportionerad. Krusenstjerna Fatt. 1: 123 (1935). Det välproportionerade rådhuset tillkom genom Gustaf III:s initiativ. TurÅ 1979, s. 8.
(I 1 b, e, h) -PRYDD, p. adj. [fsv. välprydder] vackert l. omsorgsfullt prydd; förr äv. ungefär liktydigt med: skön l. vacker (jfr prydd c α). Then Ähreborne ok mykkit Dygdrijke Jomf: Jomfrus Sara Kinmund. Wälprydde Hedersdag. Lucidor (SVS) 82 (1672; uppl. 1997). Ett välprydt hem. Rydberg Gudas. 18 (1887).
(I 1 b, h) -PUDRAD, p. adj. jfr pudra, v. 2. En välpudrad Herre i siden kläder. Eurén Kotzebue Orth. 2: 43 (1794).
(I 1 b, h) -PUTSAD, p. adj. jfr putsa, v.2 1 c, 2, 3 (g), o. -polerad, -vårdad; äv. mer l. mindre bildl. Välputsade skor. Det välputsade åkdonet. AB 9/1 1839, s. 3. Svensk ämbetsman van att lyda och ta order, välputsad och artig till ytterlighet. Krusenstjerna Fatt. 4: 318 (1938). Det välputsade skägget skänkte honom värdighet. Lundgren Bellow ProfDec. 129 (1982). Överklassens krav på välputsade fasader ut mot omvärlden. Henschen SkuggBrott 114 (2004).
(I 1 b, h) -RAKAD, p. adj. jfr raka, v.3 3 (b). Han var kortklippt och välrakad. Peter I .. kunde väl förbjuda bruket af skägg, men en välrakad haka gör icke dess egare till en hyfsad och bildad Europé. AB 14/8 1844, s. 2.
(I 1 b, h) -REGISSERAD, p. adj. jfr regissera 1, 2. En välregisserad kampanj. SvD(A) 28/10 1915, s. 11. ”Svarta rummet” är .. en filmatiserad 1800-talsroman, särdeles både välspelad och välregisserad. IdrBl. 1935, nr 143, s. 9. (Hon) rör sig så välregisserat att man kan tro at hon tänkt ut varje steg och gest i förväg. Bredow BaraInte 16 (2009).
(I 1 c α) -RENOMMERAD, p. adj. som åtnjuter gott anseende; jfr -ansedd, -frejdad, -känd 1, -sedd 2. En välrenommerad dramatiker, tidskrift. Ett .. väl inredt och .. välrenommeradt Garfveri, som drifves med 8 arbetare. AB 13/3 1858, s. 4. Välrenommerade och hederliga häst- och kreaturshandlare. Kulturen 1962, s. 81.
(I 1 b, h) -RIDNING. (i vissa kretsar) om väl utförd (o. konstmässig) ridning; förr särsk. om konstmässig ridning ss. gren inom ridsport. SvD(A) 12/2 1897, s. 2. När år 1896 första gången inbjöds till täflan i välridning, undrades om bland svenska arméns officerare det fanns mer än ett litet fåtal, som kunde täfla. TLandtm. 1900, s. 334. Banan (vid femkampstävlingen) .. gav rika möjligheter till vägval och favoriserade välridning. SvD(A) 22/10 1951, s. 14.
(I 1 h) -RIKTAD, p. adj. väl l. noga riktad (se rikta, v.2 2 (b)); jfr -måttad o. rätt-riktad. Välriktade slag, sparkar. Ett välriktat skott, angrepp. Abdel-Kaders artilleri började och underhöll en välriktad eld. AB 9/1 1836, s. 2.
(I 1 b, k β) -ROLIG. (†) om plats l. lokalitet o. d.: (i hög grad) präglad av lugn o. frid; jfr rolig 2 b β. (Gud) hastade .. medh .. (barnet) til sigh, at thes Siäl i thenna Werldenne icke förfördes, vthan genast i en wälrolig Soffukammar ledhsagades. Wallius MChristophersdr C 3 b (1620).
(I 1 b, k β) -ROTAD, p. adj. [fsv. välrotadher] jfr rota, v.1 V 1 a; äv. bildl. (jfr rota, v.1 V 2 a, b). En part nygiorde, så och välrotade och gambla knapar och små adel. OxBr. 12: 164 (1613). Träd, buskar och plantor i välrotade, vackra och friska exemplar. AB 5/4 1879, s. 4. Det välrotade intresset för gamla nationella minnesmärken. Fornv. 1941, s. 1.
(I 1 b α, k β) -RUSTAD