BESAGD besag4d (besa´gd Weste) p. adj.
Etymologi
[efter t. besagt; jfr ä. d. besagt; jfr äfv. p. pf. af SÄGA i motsv. anv. samt BESÄGA med annan bet.]
(i skriftspr., numera nästan bl. i kanslistil) ss. attribut i best. form, i allm. utan artikel: nämnde, förutnämnde, ofvannämnde, omnämnde, berörde, bemälde. RARP 7: 142 (1660). Rüdling 5 (1731). Besagda fästningar. Nordberg 2: 329 (1740). Charlotte, den äldsta af de besagde fröknarne. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 70 (1830). Af detta besagda land. Carlstedt Herodot 1: 215 (1832). En egendom af besagde värde fans i boet. Almqvist Am. H. 1: 171 (1840). För besagde ändamål. Fryxell Ber. 10: 116 (1842). Besagde dag, som var en Måndag. Blanche Bild. 4: 223 (1865). Här stod i förgyllda bokstäfver på finska att läsa, huruledes besagde sten var upprest till ett tacksamt minne. Topelius Vint. I. 2: 105 (1867, 1880). jfr MER-, NYSS-BESAGD.
