BESKANSA, v. -ade; se för öfr. SKANSA. vbalsbst. -ING (RA 1: 400(1544)), -NING (se d. o.).
Etymologi
[y. fsv. beskansa, liksom ä. d. beskanse efter mnt. beschansen; jfr ä. holl. beschansen, ä. t. beschanzen; se BE-o. SKANSA]
(†) — jfr OBESKANSAD.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., ä. holl. o. t.] (i försvarssyfte) förse (stad, slott, läger osv.) med en skans l. skansar l. försvarsverk; förskansa. G. I:s reg. 7: 452(1531). Beskantze och befäste Wijborgz slotth, och stadh, medt alle nödhtorfftige tilbehöringer. FH 8: 309(1555). Fasta beskantzade Borger. A. Wollimhaus Vitt. 17(1672). Han (dvs. Cyrus) lät beskantza starckt Ecbatana medh Wallar. Achrelius Dan. C 3 b(c. 1690). Alle Högder måste beskantzas. Rålamb 8: 39(1691). Adressen 1755, sp. 320. Väl beskansade bröstverk. Strinnholm Vas. 1: 58(1819). Almqvist(1842; angifvet ss. liktydigt med förskansa ”som brukas mera”). — särsk.
a) refl.: förskansa sig. The som äre vthi ett fölie (taga) sina Wagnar och Slädar .. och sigh ther medh beskantza. Petreius Beskr. 4: 12(1615). Han måste taga flychten til Bergqwara Gård, och ther sigh beskantza. Girs G. I 186(c. 1630). — oeg. Straxt flydde the (dvs. vandalerna o. alanerna) ifrån Gallien .. och beskantzade sig vti Hispanien. Peringskiöld Jord. 70(1719; lat. Hispania se reclusere).
b) bildl.: omgifva (med ngt) liksom med skansar l. försvarsverk; anträffadt bl. i p. pf. Cilicia .. är medh höghe och hwasse Bergh beskantzat. Lælius Res. 2: 90(1588, 1595).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. t.] innesluta medelst skansar (vid belägring), kringskansa; belägra. O. Petri Kr. 163(c. 1540). NebucadNezar (kom) .. med all sin häär emoot Jerusalem och beladhe honom, och beskantzadhe honom alt om kring. Jer. 52: 4(Bib. 1541). Ty beskantsade och besköt Han Staden på det häftigaste. Girs J. III 21(1627). (En fientlig stad plägar) belägras, och rundt omkring beskansas, och medh Stormtygh bestormas. Schroderus Comen. 717(1640, 1647).
